Frälsningens gåva

Idag har jag fått tillfälle att ägna mig åt frälsningen ur några olika aspekter. Kyrkoårets rubrik för idag är just Frälsningen och förmiddagens högmässa gick följdaktligen i detta tecken. Stunden av predikofrågor vid kyrkfikat efteråt förstärkte och fördjupade ytterligare vad som lästs, sjungits och sagts i gudstjänsten.

Och det är verkligen ett förunderligt mysterium, detta med frälsningen. Så avgörande viktig, men ändå så svårfångad och samtidigt så tillgänglig! Och så frustrerande att inte fler vågar ta Guds löften till sig om rättfärdighet och evig salighet. Förstockelsen är sannerligen en verklighet och min bön blir att jag måtte låta Gud dagligen ta itu med min själviskhet och min lojhet, så att relationen kan hållas öppen. Och samtidigt: vilken lycka, att få vila i Guds nåd i glädje och sorg, i kraft och i svaghet, i med- och motgång, i liv och i död!

Annonser

Ett svar

  1. Jag tänker mig nog mer frälsningen som ett konkret faktum som fyller mig med jubel och tacksamhet… när jag inte är otacksam eller lat eller nåt sådant. Det är lika mycket ett faktum att Nåden regnar över oss oavbrutet som att regnvattnet stänker ner gräsmattan utanför mitt fönster. En del står och lapar i sig Nåden som ett barn som fångar regndroppar med tungan, fastän man i alla fall blir blöt överallt, medan andra försöker stå emot, fäller upp sitt paraply eller väljer att inte gå ut…
    Under en period i våras regnade det inte på mycket länge och gräset härute var gult och torrt som en öken… slut på bilden…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: