Den svenske muslimske poeten Mohamed Omar tar i Dagen bladet från munnen angående sitt samarbete med prästen Mikael Mogren. Jag misstänker att detta har långt större betydelse än det kan verka. Det är nämligen häpnadsväckande det Omar säger om islam i Sverige och Europa. Möjligen är detta ett enskilt övertramp eller också är det en ny och modigare/fräckare attityd från muslimskt håll i Sverige.
Huruvida Omar menar det han säger, eller om det bara är ett sätt att skapa publicitet är omöjligt att säga, men att det provocerar är helt klart. Men kanske har han rätt i sin analys av den västerländska civilisationen. Helt klart är att väst i allt högre grad överger sin kristna grund och därmed fundamentet för den samhällsordning vi vant oss vid som världsledande: demokratisk, humanistiskt, vetenskapsvänlig och framåtskridande. Och i hög grad har också den kristna kyrkan bidragit till denna utveckling, genom att alltmer sekulariseras och individualiseras.
Vad däremot Omar inte har kläm på är att den kristna kyrkan inte kommer att gå under med den västerländska civilisationen. Kristi kyrka kan nämligen inte utplånas, eftersom den är byggd på korsets grund, försoningens mysterium. De kristna kan naturligtvis dödas och fördrivas, men aldrig helt och hållet. Kristi kyrka kommer att bestå, inte med hjälp av världslig makt, utan i kraft av Guds kärlek, Jesu uppståndelse och den Helige Andes kraft. (Dessutom är det i andra delar av världen som den kristna kyrkan växer snabbast idag, även i sk muslimska länder.)
Vi har lärt oss att på allt sätt söka samförstånd och dialog med våra muslimska grannar och vänner. Och det ska vi fortsätta med. Men vi ska inte låta oss luras till att tro att islam och kristen tro är samma sak. Muslimska värderinga och kristna värderingar skiljer sig åt, vilket får konsekvenser för de samhälle de skapar. Därför behöver vi också värna den kristna grunden för vårt samhälle. Återigen inte med makt och myndighet, utan med kärlek och sanning.
Filed under: Svenska kyrkan, Vardagstro | Tagged: Kristen, värdegrund | Leave a comment »