Heja Haile!

Fattar ni snart att Etiopien är bäst?! Haile Gebrselassie satte nytt världsrekord i maraton i Berlin. Kenyanerna kan slänga sig i väggen 😉

Haile har gjort sig känd som generös och folkkär stjärna, som investerat mycket av sina prispengar i att hjälpa inte minst barn i Etiopien.

Kuriosa: I september 1998 reste jag med samma flyg som Haile GS med Lufthansa från Frankfurt till Addis Abeba. Han var ganska liten minns jag.

Annons

Kristen för längesen

Undrar hur det kan ha varit att vara kristen i Varnhem i slutet av 800-talet. Rätt annorlunda jämfört med idag kan man ju anta, men kanske också lite lika? Det är samma Jesus och samma evangelium nu som då. Att vara kristen i Sverige innebär idag liksom då att man tillhör en minoritet. Kanske är det slut på likheterna där, men ändå är det dessa likheter som faktiskt förenar en stor del av jordens kristna. Jesus är densamme igår och idag och i evighet oavsett vad omgivningen säger eller tror. Det kan ingen ändra på!

Lång promenad

Enligt sydafrikanska News24 har en grupp på 55 etiopiska flyktingar vandrat den långa vägen från södra Etiopien, genom Kenya och Tanzania och slagit sig ner i skogsområden i norra Mocambique, en promenad på minst 180 mil. Tänk att denna slags nyheter aldrig når svenska medier. Man kan bara föreställa sig vilka umbäranden dessa människor har fått genomgå sen de flydde undan oroligheterna i gränstrakterna till Somalia. Det är verkligen ett privilegium att få bo i ett land med möjlighet att leva i trygghet och fred.

Våga vänd om!

Biskoparna Esbjörn Hagberg (Karlstad), Ragnar Persenius (Uppsala) och Hans Stiglund (Luleå) gör i dagens SvD något slags försök att försvara äktenskapet som institution reserverad för man och kvinna. Ett tappert försök kan tyckas. Problemet är bara att eftersom de redan tagit ställning för en välsignelseakt för partnerskap finns det i princip inga argument kvar. Det är mest bara pinsamt att de ens försöker.

Min bön är att de så snart som möjligt skulle våga säga det jag tror att de någonstans inom sig vet, nämligen att välsignelseakten var ett misstag. Det är inte förrän de vågar säga det rakt ut som deras argument för äktenskapet kan hitta en grund att stå på. Så kom igen Hagberg, Persenius och Stiglund! Våga inse att ni gjort bort er, men att det fortfarande är möjligt att vända om!

Fel, Dagen!

I dagens Dagen står att Episkopalkyrkan i USA ger efter för påtryckningarna angående homosexuella biskopar. Men detta är en missuppfattning. Episkopalkyrkan ändrar sig inte en millimeter i sina uppfattningar. De formuleringar biskopsmötet i New Orleans använder är bara dimridåer. Detta visar reaktionerna från anglikanska biskopar i framför allt Afrika, liksom analysen i New York Times. Det hade kanske varit bra om Dagen läst på lite bättre innan de slår på stora glädjetrumman. En tröst kan ju vara att Kyrkans tidning gör samma fel…

Bed för Burma

De modiga munkarna i Burma behöver vårt stöd. Vad jag förstår använder EU och vår egen regering de kanaler som finns att tillgå för att sätta press på juntan i Naypyidaw, den burmesiska djungelhuvudstaden. Så rent praktiskt är det inte så mycket jag som enskild svensk kan göra.

Men bönens kraft verkar oberoende av geografi och nationsgränser. Därför tror jag att det är viktigt att be för Burmas folk och för dem som nu leder demonstrationerna. På fredag uppmanas vi också att bära röda kläder i solidaritet och för att visa vårt stöd för munkarna i Burma. Låt det få bli en världsvid manifestation för frihet och demokrati!

EFS avstår vigselrätten

EFS önskar att Svenska kyrkan avstår från vigselrätten om äktenskapslagstiftningen blir könsneutral. Läs pressmeddelandet här. Skönt att EFS ledning vågar sätta ner foten, även om långt ifrån alla EFS:are säkert håller med. Samtidigt finns inget riktigt alternativ, detta är den enda rimliga konsekvensen. Även om det är ett relativt okontroversiellt besked är det ändå något som visar på en liten strimma av hopp för många EFS:are och andra som i övrigt ser dystert på utvecklingen i den kyrka vi tillhör. Tack EFS styrelse för att ni börjar ta också i dessa frågor. Kanske är det i senaste laget, men bättre sent än aldrig. Det kommer mera…

Alpha-start

Ikväll startar vi en ny Alpha-kurs i Sörbykyrkan. Jag har fått på min lott att hålla föredrag om huruvida den kristna tron månne är tråkig, osann och irrelevant. Mitt svar kommer inte helt otippat att vara att den inte är något av detta, utan spännande, sann och i högsta grad relevant. Kruxet är ju sen att förmedla det på ett sätt så att det också väcker nyfikenheten hos åhöraren.

Hur som helst ska det bli väldigt roligt och spännande att möta de människor som anmält sig. Jag kanske får anledning att återkomma i ämnet inom de närmsta månaderna.

Biskoparna gör bort sig – igen

I morse satt två av våra biskopar (Martin Lind i Linköping och Ragnar Persenius i Uppsala) och var pinsamma i SVT:s Gomorron-soffa. Man vill bara sjunka genom jorden när man hör deras resonemang.

Persenius resonemang gick i korthet ut på att välsignelse av partnerskap är ok, men begreppet äktenskap måste reserveras för relationen mellan en man och en kvinna. Hur han får det hela att gå ihop rent logiskt är för mig en gåta, och han slingrar sig som en mask på en krok, så det verkar som om han själv inte heller riktigt får det att gå ihop.

Linds resonenmang däremot är enklare och rakare: Strunta helt i Bibelns tal om äktenskap och helighet och låt lusten (eller kärleken som Lind kallar den) vara överordnat allt annat. Bägge två vill alltså välsigna homosexuella relationer, men Persenius vill inte kalla det för äktenskap, vilket Lind vill. Som det verkar är Persenius den som har den svåraste sitsen, som på något sätt vill reservera begreppet äktenskap just för äktenskapet.

Tänk om han istället vågade erkänna att det egentligen är välsignelsefrågan som är problemet! Då skulle det med ens bli en debatt som kunde leda någonvart. Tänk om han skulle vara beredd att säga att välsignelse-akten var ett misstag! Det finns ingen sådan välsignelse att dela ut. Människor kan och ska vi naturligtvis välsigna, men sexuella relationer före eller vid sidan av äktenskapet kan vi aldrig välsigna. Då skulle det plötsligt bli lite lättare att andas. Då skulle det kunna tändas något slags hopp om upprättelse och befrielse för människor som sitter fast i relationer som står i skarp kontrast till Guds Ord.

Men det lär väl dröja tänker jag. Under tiden får vi istället ägna oss åt bön för våra biskopar, kyrkomötets ledamöter och alla människor som i god tro sätter tilltro till deras alltmer förvirrade teologi.

Att inte svara är också ett svar

Det blev ett icke-svar från Episkopalkyrkans biskopsmöte i New Orleans. Ett icke-svar som däremot i praktiken kommer att förstås som ett avfärdande av merparten av den övriga anglikanska gemenskapen. Episkopalkyrkan fortsätter på sin inslagna väg, bort från de andra, utan någon som helst vilja till självrannsakan eller omvändelse.

Det troliga är nu att ”the Global South”, de stora anglikanska kyrkorna i framför allt Afrika, definitivt kommer att markera den söndrade gemenskapen genom att utebli från Lambeth-konferensen 2008 och att etablera ett anglikanskt stift i USA, vid sidan av Episkopalkyrkan.

Den för oss svenskkyrkliga mest intressanta konsekvensen av biskopsmötet i New Orleans, blir hur Church of England ställer sig. Med CoE har vi ingått avtal om kyrkogemenskap och därmed påverkar besluten i USA även oss.