Blåsippor och krokus

Trots att det fortfarande står februari i almanackan är det svårt att förneka att det är vår, när blåsipporna redan sedan några dagar blommar i min trädgård och krokusen idag slog ut sina solgula kalkar. Inne i mitt inglasade uterum blir det numera högsommartemperaturer så länge solen ligger på och frost ser det inte ut att bli heller i fortsättningen på denna märkliga ”vinter”.

Just dessa aspekterna känns helt acceptabla, men när man betänker att de förmodligen beror på att vi lever en för skapelsen helt destruktiv livsstil, ja då känns den tidiga våren snarast som ett slags förbannelse.

Annonser

Biltillverkning i Etiopien

Hur har jag kunnat missa detta? Sedan i november ifjol pågår enligt ENA ett slags biltillverkning i Etiopien! Och dessa bilar ska exporteras till Europa! Men jag undrar sa flundran om den här gäddan verkligen är en fisk. Googlar man på det holländska företaget som påstås stå för den tekniska expertisen verkar det inte öht finnas… Och ingen tycks ha sett något konkret bevis på att dessa bilar verkligen existerar. Och att man lyckats gömma en hel bilfabrik i den lilla staden Mojo sydost om Addis Abeba verkar onekligen rätt osannolikt. Nåja, det lär väl visa sig. 

(Men om Abay verkligen kommer att finnas på marknaden vore det ju onekligen en kultbil att ha.)

Mekane Yesus växer

Mekane Yesus-kyrkan (EECMY – Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus) fortsätter att växa. Enligt Lutherska världsförbundets statistik är den nu världens näst största lutherska kyrka, efter Svenska kyrkan som fortfarande leder ligan. När man dessutom betänker att alla Mekane Yesus-kyrkans 4,9 milj medlemmar själva har gjort ett aktivt val (ibland trots hot och förföljelse) för att bli medlemmar, då framstår Svenska kyrkans 6,8 milj mer eller mindre slentrianmässiga medlemskap inte som så mycket. I det perspektivet är det ingen tvekan om vilken kyrka som i praktiken är den största (liksom även i jämförelse med Tysklands 12 milj, i olika regionala kyrkor uppdelade, lutheraner).

Nu är det inte siffror som är det viktigaste. Inte heller om de representerar lutheraner eller inte. Men det faktum att så många människor kommer till tro på Jesus Kristus och får sina liv förvandlade och ett levande hopp inför evigheten, det är ju det som avspeglar sig i Mekane Yesus-kyrkans (och andra växande kyrkors) ständigt ökande siffror. Siffrorna är inte det viktiga, utan den bakomliggande verklighet de återspeglar.

Undrar när Svenska kyrkan ska börja få upp ögonen för att det finns något att lära även av afrikaner? De har uppenbarligen förstått något som vi tycks ha missat. Jag misstänker att det kan ha med Jesus och Bibeln att göra…

Gemensam nämnare?

Är det månne någon som någonsin har funderat på vad påven Paulus II, kompositören George Friedrich Händel, pastor Allan Boesak, kronprins Naruhito av Japan, Viktor Jusjtjenko (Ukrainas president), Ivar-Lo Johansson och Henrik Schyffert har gemensamt? Inte det? Jo, de har alla födelsedag idag, den 23 februari. Finns att läsa på Wikipedia

Bro över Röda havet

Mose sträckte ut sin stav. Nu vill Tarek Bin Laden (jodå, hans bror heter Usama!) bygga en bro över Röda havet, fast längre söderut, närmare bestämt mellan Yemen och Djibouti. Om den blir av återstår väl att se, men nog är det en fascinerande tanke.

Rimligen borde det innebära en sammanlänkning (och upprustning?) med järnvägsförbindelsen Addis Abeba – Djibouti och därmed ge möjlighet att åka tåg från Etiopien till Arabiska halvön. En revolution för kommunikationerna mellan världsdelarna!

Nästa steg borde väl vara att överbrygga Hormuz-sundet och på så vis förkorta landvägen mellan Afrika och Indien väsentligt. Kul på sitt sätt, men framför allt en enorm möjlighet till utveckling och tillväxt i hela området runt Indiska oceanen.

Ett problem för bägge broprojekten är att de ligger i jordbävningsintensiva områden. Kanske hade känts tryggare ändå med Moses stav…

”han liksom såg den Osynlige”

Ibland slås jag av hur fantastiskt det är att få leva i en församlingsgemenskap.

För en stund sedan, på dagledigträffen här i Sörbykyrkan läste jag episteltexten från i söndags, Heb 11:23-27, om Mose. Slutklämmen är ord som rymmer ett universum: ”han liksom såg den Osynlige”. Vi behöver öva oss i att se Guds under i det vardagliga. ”Den Osynlige” är lika osynlig idag som på Mose tid, men också lika verklig. Gud finns här mitt ibland oss och inom oss. Han bor i oss.

Att leva i en församling är att vara omgiven av människor som på olika sätt bidrar med sina gåvor, sin tid, sin längtan. För det mesta tänker vi kanske inte på det, men Gud verkar igenom oss alla på olika sätt. Vilken nåd! Viktigt då att öppna ögonen så att vi ”liksom kan se den Osynlige” i varandra och i det som sker i gemenskapen.

Ateism

En god vän sände mig just följande drapa:

Atheism