Utträde ur IOGT-NTO

Glad över att möjligen kunna bidra till ett gott arbete för nykterhet och mot droger i vårt samhälle gick jag för ett par år sedan med i IOGT-NTO. Jag trodde då att det var just nykterheten som var det som var viktigt i rörelsen.

Men så fel jag hade. Tydligen måste man dessutom ställa upp på ett antal oskrivna värderingar för att få vara med, i alla fall så pass mycket att pastor Åke Green kan uteslutas.

Därför har jag valt att själv begära utträde ur IOGT-NTO med följande motivering (som jag också mejlade till IOGT-NTOs styrelse sent i går kväll):

”Efter att ha fått kännedom om att man som medlem i IOGT-NTO inte har rätt att tro och tycka vad man vill måste jag härmed dessvärre begära om utträde ur IOGT-NTO med omedelbar verkan.
Jag trodde att IOGT-NTO handlade om nykterhet och inte om sexualitet. Jag delar verkligen inte alla medlemmars åsikter (inte heller Åke Greens) om allt annat, men har trott att vi skulle kunna verka tillsammans för nykterhet. Tydligen har jag fullständigt missbedömt situationen.
Därför kan jag inte vara kvar som medlem, och skulle väl blivit utesluten snart i vilket fall, får man förmoda.”

Nu får jag väl söka verka för ett nyktert samhälle på något annat sätt istället. Har någon något tips tar jag tacksamt emot det.

Annonser

Var glad – han är här!

”Den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge” sägs det. Var det Symeon och Hanna i Jerusalems tempel som myntade det ordspråket, tro? De väntade hur som helst väldigt länge, och när de till sist fick se den de väntat på blev de otroligt glada. Hur är det med oss då – vi behöver ju inte vänta längre – har vi vett att vara glada?

Mission behövs än

Är tiden för alltid passerad då Sverige sände missionärer till länder och platser där man ännu inte hört om Jesus Kristus? Om man läser artikeln i Dagen om SKM (Svenska kyrkans mission) och Lutherhjälpen så kan man lätt få för sig det. Svenska kyrkan arbetar framför allt med relationer och dialog idag. Vi stöttar systerkyrkor med utbildning, punktinsatser och annat snarare än bedriver något eget evangeliserande, kyrkoetablerande arbete. Det är nog gott på många sätt, men räcker det verkligen? Kan man vara kyrka utan att missionera? Jag tror inte det.

Därför är jag också desto mer angelägen om att EFS mission måste göra allt som går för att hålla liv i missionstanken. Det är ett måste. Naturligtvis ska vi samverka med redan etablerade kyrkor där det finns sådana, men fortfarande finns alltför många människor som inte har någon kyrka över huvud taget inom räckhåll för att vi ska kunna slå oss till ro.

Till detta kommer också vikten av lokal mission (det som ofta kallas evangelisation), dvs att sträcka oss till alla de människor runt omkring oss i vårt eget land som inte lärt känna Jesus.

Vi behöver låta den Helige Ande blåsa nytt liv i missionsivern i vårt land och vår kyrka, så att människor runt hela jorden för höra om och lära känna honom som ger livet mening och erbjuder oss ett hopp bortom lidandet och döden: Jesus Kristus.

En kär väns begravning

En gammal man (präst och Etiopienmissionär), som varit en av alla dem som betytt mycket i mitt liv, har fått flytta hem till Gud och idag var jag på hans begravning i Uppsala. Det blev en högtid präglad av en trygg förvissning om att frälsningen i Jesus håller inte bara i livet, utan även i döden. Dagen blev också en tydlig påminnelse om hur många människor jag har förmånen att ha i min vänkrets, människor som med sina liv på olika sätt vittnar om att Kristi kyrka inte bara är en teoretisk konstruktion, utan i allra högsta grad en levande verklighet.

Min frälsare lever,
jag vet att han lever
fast världen har sagt han är död.
Och inget kan skilja
mitt hjärta från honom
ej änglar, demoner och nöd.
Sv.ps 313

Etiopisk lovsång

Mitt i förkylningseländet lyses tillvaron upp av min nyinköpta CD med ምህረት ኢተፋ (Miheret Iteffa), en ung stjärna på den etiopiska lovsångshimlen. Hon har verkligen ett eget och högst njutbart sound. Dessutom driver hon på längtan att lära sig amhariska, så att jag skulle kunna förstå vad hon sjunger. Misstänker att det skulle förhöja upplevelsen ytterligare några snäpp. Men tills vidare får jag nöja mig med att lyssna på musiken, rytmerna och artikulationen. Att det är sång till Guds ära får räcka så länge som kunskap om själva textinnehållet.

VårOas

Fick tips om Oasrörelsens medarbetardagar VårOas på Åh stiftsgård 10-13 mars. Själv har jag ingen möjlighet att åka då, men man kan ju alltid tipsa andra, tänker jag. Anmälningsfolder finns på Oasrörelsens hemsida.

Hemma igen

Efter tre veckors Etiopien-semester är jag åter i fosterlandet. Skönt, men samtidigt är det konstigt att behöva återvända till kyla och gråväder. Hoppas kunna komma igång med bloggandet å det snaraste. Frid!