Svårtolkad statistik

Kanske är det så att Svenska kyrkan har lyckats med att motivera människor att fortsätta vara medlemmar. Åtminstone verkar det så när vi ser utträdessiffrorna som är lägre i år än för några år sedan. Kyrkan har i alla fall ägnat en hel del energi de senaste åren på att synliggöra sig och visa svenskarna vad den gör och står för. Enligt statistiken verkar det ju har burit frukt, vilket är mycket glädjande.

Trots detta kan jag inte låta bli att tänka att det inte är så säkert att alla dessa människor skulle vilja vara kvar om de verkligen visste vad Svenska kyrkan har för grund, bortom de glassiga reklamkampanjerna och de politiskt korrekta anpassningarna till omvärlden. Att Svenska kyrkan är en kristen kyrka med Bibeln som grund och med ett uppdrag att föra människor in i en levande relation med Jesus Kristus är något vi inte kan smita ifrån, även om det inte är vad svensken tänker på i första hand.

Men när det nu är som det är så innebär medlemmarnas minskade benägenhet att utträda ur kyrkan en fantastisk möjlighet och utmaning: att presentera evangeliet så att Jesus också kan väcka en levande tro hos de miljoner kyrkotillhöriga som av olika skäl faktiskt älskar Svenska kyrkan.

Annonser

Undanflykter

När det finns saker man måste eller borde göra, tänk så mycket energi man då kan få till allt möjligt annat! Jag känner igen fenomenet tydligast från den tiden i mitt liv då jag läste inför olika tentor. Aldrig fick krukväxterna så god omvårdnad som just då. Så har också min dag varit idag.

Vore intressant att studera det fenomenet lite närmare. Kanske finns det nån som skrivit någon uppsats eller avhandling om det? Kanske kan det räcka med att konstatera att jag sällan är så disciplinerad som jag skulle önska.

Men å andra sidan, om jag vore det skulle det nog innebära att jag fullständigt skulle stressa ihjäl mig, eftersom jag då skulle hinna med så mycket mer! Usch ja. Och krukväxterna blir ju i alla fall glada!

Domssöndag 2007

Vi talar ibland om himlen, men ofta verkar det som om helvetet skulle vara avskaffat. Det kanske inte är så modernt, men tar verkligen helvetet hänsyn till vad som är inne just nu? Och om det är ute med helvetet just nu, när var det isåfall inne?

Vad står det i Bibeln? Ja det står på ganska många ställen i Bibeln att det kommer att vara ett slags domstolsförhandling på den yttersta dagen. Det mänskliga livet slutar med döden. Så enkelt är det. Vad döden innebär är det ingen enda av oss som känner till i detalj. Det går naturligtvis att beskriva på olika sätt, men död generellt sett är slutet på livet. När döden inträder då är livet över. Slut. Finito.

Att döden är slutet har helt och hållet att göra med Adams och Evas lust, och därmed vår lust att göra som de själva ville. Därför gjorde Gud livet ändligt. Och därmed hopplöst. Nu tar vi det så självklart att det ska vara så, men från början var det nog tänkt att vi skulle leva.

För Gud måste naturligtvis detta vara ytterst frustrerande. Han som hade tänkt att vi skulle leva i godhet och kärlek i evighet, och så väljer vi av fri vilja att strunta i hans vilja. Därför Gud erbjuder faktiskt en räddningsplanka. Inte för att vi förtjänar det, men för att han är barmhärtig och god. Jesu kors kallas den oftare, men det är inget annat än en räddningsplanka. En väg som ingen hade kunnat ana i förväg, men som Jesus öppnar då han först dör på korset för vår synd, (dvs synden är sonad) och sedan uppstår till nytt liv (dvs öppnar vägen tillbaka till livet).

Ingen kommer till fadern utom genom mig (Joh 14:6)

Det är alltså en mycket smal väg, endast Jesus. Det är bara om vi överlämnar oss i hans händer som vi har en chans. Om du har nån annan bra idé om hur du ska undgå att dö, så lycka till!

Men så är det detta med domen. Det står att alla ska väckas upp ur sina gravar till domen. Och dömas efter sina gärningar. Där står vi alltså chanslösa, eftersom vi alla utan undantag har syndat.

”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud  och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd.” (Rom 3:23)

Precis hur det domsförfarandet kommer att gå till vet vi ju inte, men helt klart är att enda möjligheten att få en friande dom är att låta Jesu nåd göra en rättfärdig. Om du själv vill bära din egen synd till domen, då har du ingen chans, men om du låter Jesus bära den, ja då ger han rättfärdighet som gåva.

Det är också trösterikt att veta att det är Jesus som fått uppdraget att döma, för han dömer rättvist. Han känner oss innerst inne och dömer inte som vi människor, utan helt rättvist. Att människan först vänder Gud ryggen leder alltså till döden. Därefter sträcker Gud ut sin räddningsplanka för alla som öht vill. Om vi tackar nej till den räddningen, ja då är det kört. Då har vi valt dubbelt upp att inte ingå i gemenskapen med Gud i himlen.

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus (Rom 6:23)

På grund av detta är det så avgörande att människor får lära känna Jesus. Vad som händer med dem som aldrig får höra om honom kan vi inte veta. Jesus ska ju döma rättvist, så han borde ta hänsyn till det, tycker man, men vi kan inte veta säkert. Däremot kan vi veta säkert att den som tar emot Jesu erbjudande, den människan går fri i domen.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende så, för att de som tror på honom inte ska gå under, utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Gud vill inget hellre än att vi ska räddas till det eviga livet, men han kan inte tvinga oss dit. Bara om vi vill höra till Jesus finns möjligheten. Ofta hör man idag också i kristna sammanhang att det ordnar sig nog ändå, alla får säkert komma med till den himmelska glädjen. Och visst kan man få hoppas på det, men det finns knappast något i Bibeln som antyder det. Den är istället mycket tydlig med att det finns en dubbel utgång: evigt liv eller evig död. Det finns inget belägg för att alla kommer till himlen.

Därför är domssöndagen en dag av stort allvar och stor glädje. Det kommer att bli en dom, men den som hör till Jesus går fri.

Fusk tycker nån, att det bara är dem som tillhör Jesus som klarar sig. Ja, men den möjligheten finns för alla. Han vill inget hellre än att vi ska lägga våra liv i hans händer, så att han kan ge oss det evigt livet.

Det är ju därför vi arbetar med att människor ska få lära känna honom. Med barnkörer, judo, öppen förskola, torsdagsträffen, kvällsmat, Alpha och annat. Det är därför vi bedriver mission, för att människor ska få lära känna Jesus. För att människor ska få möjlighet att höra om Jesus innan det är för sent!

Och du, du har väl inte glömt att det gäller dig också? Himlen är en underbar plats, du missar väl inte festen?

Välkommen Anders!

Läser på Dagens hemsida att ärkebiskop Anders Wejryd ger sig ut i bloggvärlden. Nu är det visst bara ett tvåveckors-projekt på Upsala Nya Tidnings stafettblogg, men trevligt ändå. Vem vet, kanske blir han så biten att han ovärderar vikten av att finnas med också i bloggens värld. Idag påstår han att det räcker med att finnas tillgänglig via e-post. Jag tror att han har fel i det, men det är ju en bagatell. Det finns andra frågor vi är mer oense om;-)

Önskar i alla fall ärkebisken lycka till med bloggandet!

Klimatförändrad domssöndag

På senare tid har vi blivit alltmer påminda om mänsklighetens ohållbara och hänsynslösa utnyttjande av den skapelse vi blivit anförtrodda. Den kristna församlingen har en kallelse att visa på ett ansvarsfullt och hållbart sätt att leva. Men hur kommer det sig att när man söker en dag då detta ska uppmärksammas i våra kyrkor, ja då blir det på domssöndagen? Nu verkar detta säkert som en gnällig fråga att ställa. Varför just idag? Varför just jag? Varför just min bekvämlighet? osv. Men det sorgliga är att man valt en söndag som så innerligt väl behövs just för att den är så påträngande obehaglig i sig själv. Min farhåga är att man plötsligt har hittat en förevändning att undvika domssöndagens allvarsord om den dubbla utgången och istället fokusera på hållbar utveckling och globalt ansvar. Domssöndagen har blivit klimatförändrad.

Visst är det en oerhört viktig uppgift att arbeta för jordens överlevnad, men om det sker på bekostnad av frälsningens budskap i Jesus Kristus, ja då kommer vi ändå inte ha någon glädje av den jord vi räddar. Kanske har mina farhågor kommit på skam? Kanske är det bara jag som är grinig? Kanske är det en alldeles ypperlig idé att kombinera den yttersta domen och klimatfrågor, fastän inte jag ser den klockrena kopplingen?

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?” (Matt 16:26)

Lär av luthersk karismatik

Katolska kardinaler funderar över hur pingströrelsen kan ha sån framgång, inte minst i Latinamerika. Ja, de kanske har tillåtit den helige Ande att verka lite friare? Samtidigt misstänker jag att den katolska kyrkans historia i Latinamerika lite för starkt varit förknippad med makt och kolonisation, medan pingströrelsen tycks ha kommit som en underifrån-rörelse. Jag skulle nämligen tro att också pingströrelsen med tiden kommer att få problem, och så småningom måste fråga sig: Vad har katolikerna som vi saknar?

Som inbiten lutheran tänker jag att de båda kategorierna skulle kunna lära sig en hel del av karismatisk lutherdom, t ex i den form den visar sig i Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien. Där finns den kyrkliga strukturen och en tydligt sakramental teologi kombinerad med en stor öppenhet för den helige Andes tilltal och ledning.

Det förkunnade Ordet

Prästerik i Almby församlingsblad, advent och jul 2007:

Vi människor använder ord för att tala, skriva, sjunga, ropa, ja, kort sagt för att meddela oss med varandra. Också Gud vill meddela sig med sina älskade barn – oss människor. Gud har något att säga oss och för att nå fram med det ärendet har han gett oss Bibeln, Guds Ord. Även om Bibeln är skriven av människor är det människor som i sitt skrivande varit ledda av Guds Ande, för att kunna uttrycka det Gud vill ha sagt till oss. Men Bibeln är långt ifrån alltid lätt att förstå sig på. En del avsnitt går rakt in i hjärtat, medan andra verkar helt omöjliga att få grepp om. Därför behöver den också förklaras och utläggas, för att kunna landa i vårt hjärta och i vår tanke. 

I Romarbrevet 10 för Paulus ett resonemang om förkunnelsens betydelse för människors möjligheter att närma sig Gud i bön och åkallan. Det verkar som om Gud är helt inställd på att Ordet måste förklaras på nytt och på nytt i varje tid på ett språk som är tillgängligt för just sin tid. Det innebär inte att Bibelordet måste tolkas om, men göras begripligt för just det sammanhang det möter. 

Erik Axel Karlfeldt skriver att han ”talar med bönder på böndernas vis, men med lärde män på latin”. Kanske är det på liknande sätt med Guds Ord. Fastän Guds ärende är detsamma till alla människor i alla tider, måste Bibelordet göras tillgängligt på nytt och på nytt. 

Vad är då Guds Ords hälsning till oss, sena tiders barn i Almby församling? Ja, det försöker vi präster och predikanter formulera bland annat i våra gudstjänsters predikningar. Ibland lyckas det bra, ibland inte alls. Men för att man ska kunna höra Guds röst, behöver man också lyssna. En aldrig så god predikan faller platt till marken om ingen lyssnar. På motsvarande sätt kan den som lyssnar noga höra Guds röst också i usel predikan. 

Därför är det viktigt att både den som predikar och den som lyssnar gör det med ett sinne öppet för Guds helige Andes tilltal. Att predika Guds Ord är att ge röst åt det som i skrift kan vara svårtillgängligt. Då innebär det också att när förkunnelsen har sin grund i Guds Ord, då är det i själva verket Guds röst vi hör, när vi lyssnar på predikan. För både predikant och lyssnare bör detta stämma till eftertanke och en vilja till att låta Ordet stå i centrum. 

”Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord.” (Rom 10:17)