GAFCON formerar sig

Utan särskilt mycket buller och bång ser det ut som om en ny, alternativ anglikansk världsgemenskap håller på att ta form vid sidan av den officiella (men sönderfallande) Anglican Communion. Den nyss avslutade Lambeth-konferensen lyckades inte hejda den process som sedan GAFCON i Jerusalem i slutet av juni har rullat vidare och som sannolikt kommer att klyva Anglican Communion i åtminstone två delar. I förra veckan träffades GAFCONs ärkebiskopsråd (Primates’ Council) för att fortsätta dra upp linjerna för hur den anglikanska världskartan kommer att se ut framöver.

Så vitt jag kan se är det inte heller någon lite spillra av anglikanerna som nu formerar sig. De anglikanska kyrkorna i Sydamerika, Nigeria, Uganda, Kenya, Rwanda, Tanzania utgör tillsammans mer än hälften av all världens anglikaner. Med stor vånda har de till sist tvingats inse att de liberal krafterna i norr inte kommer låta sig föras tillbaka till den bibliska uppenbarelsen och därför tar man du detta steg att bilda något nytt, vid sidan av det gamla.

Men vad händer nu då, tro? I USA kommer det redan sönderspruckna Episkopalkyrkan (TEC) att vittra sönder alltmer och i Kanada likaså. Men hur kommer Church of England att ställa sig? Kommer de evangelikala biskoparna där ansluta sina stift till Fellowship of Confessing Anglicans (FCA) eller kommer de hålla sig kvar i den sönderfallande och allt mer extrem-liberala Anglican Communion? Men också i de ekumeniska relationerna kommer det naturligtvis få konsekvenser, bl a i relation till Lutherska världsförbundet och därmed också till Svenska kyrkan.

Vi får väl se helt enkelt. Helt klart är i alla fall att den anglikanska (och den ekumeniska) kartan håller på att ritas om rejält. Är det måhända ett gyllene tillfälle att hitta nya, närmare relationer mellan anglikaner och lutheraner? För mitt i det som ser så dystert och splittrat ut finns ändå glimtar av hopp och ljus.

Annonser

Etiopiska OS-framgångar

Om Sveriges framgångar i årets OS i Peking var blygsamma, så gjorde Etiopien desto bättre ifrån sig. Inte mindre än fyra guld, ett silver och två brons hämtades hem av landets långdistanslöpare, både damer och herrar. Igår hyllades de i Addis Abeba av tusentals människor som kantade gatorna.

För Etiopien och etiopierna, som ofta påminns om sin egen förmenta fördömelse till fattigdom, svält och krig är det storslaget att få glädjas åt sådana framgångar på den internationella arenan. Dessa utomordentliga idrottskvinnor och -män har även en samlande effekt på det annars etniskt splittrade Etiopien. På dessa sätt kan OS ha en fredskapande och förbrödrande funktion även långt ifrån själva spelen.

Äktenskapspropp på gång

Beatrice Ask meddelade idag att regeringen tänker lägga en proposition om ny äktenskapslagstiftning redan i år. För Kristdemokraterna (och många väljare även till de andra partierna) är det otänkbart att medverka till könsneutrala äktenskap. Undrar om regeringen håller för detta?

Kyrka till salu?

Om det är sant som Dagen skriver, att var tredje kyrka står tom är det förstås alarmerande för Svenska kyrkan. Läser man hela notiser verkar det snarare som om många kyrkor ”bara” står tomma vintertid, när de är som dyrast att värma upp. Och kanske är det detta som gör det så svårt att inse allvaret, nämligen att kyrkorna faktiskt används då och då. Vi präster har nog en tendens att läsa in glädjesiffror i besöksstatistiken. Men oavsett om kyrkorna står helt tomma eller bara nästan tomma kvarstår faktum att de är för många och för kostsamma för församlingarnas allt mindre inkomster. Och det är detta som är så viktigt att inse, för att kunna göra något åt situationen.

Att göra sig av med kyrkorna är naturligtvis en lösning som ligger nära till hands, men ett kristligt och strategiskt svar skulle snarare vara att hitta vägar för att fylla kyrkorna med gudstjänstfirande, engagerade, levande kristna, som också vill vara med och bära kostnaderna. Det är väckelse och levande tro på Jesus Kristus som är lösningen, inte att sälja de kyrkor, som hängivna kristna genom seklerna har offrat pengar och kraft för och slitit ont för att få till stånd. Dessvärre är nog läget sådant att vi ändå kommer tvingas sälja ett antal kyrkor, eftersom det tar en del tid att vända en skuta som Svenska kyrkan.

Flyg försiktigt!

Det är kul att inte alla nyheter handlar om död och krig. Hittade ett exempel på SvD:s hemsida om en stackars kvinna som missuppfattade instruktionerna på Arlanda. Det som gör det hela till en solskenshistoria är att det tycks ha gått bra för damen i fråga. Hoppas hennes fortsatta flygning blev bekvämare…

Relationer i verkligheten

Tänk vad frustrerande det kan vara med avstånd till andra människor, både rent geografiska, men också sociala och psykologiska. Jag tänker på det när jag inser att det finns alltför många människor som jag önskade jag kunde hålla en tätare kontakt med än vad jag gör. Sporadiska telefonsamtal, ett mejl då och då, eller några chatt-rader på Facebook eller Skype, och sedan är avståndet där igen.

Idag blev jag varse detta faktum särskilt tydligt då mina yngsta syskon firar sina 25-årsdagar. Tänk om vi hade kunnat träffas på riktigt! De skulle ju fått varsin stor grattis-kram, men det fick gå bra med ett sms istället. En sms-kram kan ju vara helt ok, men ändå en milsvid skillnad från en på riktigt, i verkligeheten.

Tänk så fantastiskt att Gud inte bara skickade ett sms, eller mejlade, utan att han faktiskt kom hit ner till oss människor som en människa, av kött och blod, på riktigt, i verkligheten! Ofattbart stort!

Burell förtydligar

Igår bloggade jag om SAP:s kyrkovalsmanifest. Idag läser jag det hela uttolkat i Dagen. Partiets gruppledare i kyrkomötet, Olle Burell, preciserar manifestet så att vi ännu bättre ska förstå att detta inte har med kristen tro att göra, utan om hur Socialdemokraterna ska kunna behålla ett starkt grepp om Svenska kyrkan och dess tillgångar. Svenska kyrkan ska naturligtvis hämta sina värderingar i första hand utifrån SAP:s partiprogram och inte ur någon mossig gammal religiös urkund. Nåja, vi får väl se vem som överlever längst, SAP eller Svenska kyrkan. Om Burell får bestämma lär de begravas ungefär samtidigt, men om Jesus får vara med, ja då kommer det hela i ett annat läge, kan man väl säga.