Motsagda humanister

Idag skriver ett antal framstående kristna intellektuella på DN debatt ett alldeles utmärkt svar på Humanisternas sekulära manifest för en vecka sedan i samma tidning. Enkelt och klart visar de hur det faktiskt är kristna värderingar som format vårt samhället till att bli ett humant, öppet, demokratiskt och vetenskapsbefrämjande samhälle.

För en reflekterande och tänkande människa är det tämligen uppenbart att den kristna tron har spelat en stor och positiv roll i det samhälle som är vårt idag. Precis som artikelförfattarna också skriver finns det naturligtvis gott om exempel på när kristna och andra i kristendomens namn även haft en negativ och ibland destruktiv inverkan på samhället. Det är ändå oemotsägligt så att utan den kristna tron hade inte västerlandet varit det öppna och demokratiska samhälle det trots alla brister ändå är.

Därför är det också viktigt att inte låta Humanisternas historierevisionism få stå oemotsagd. Det behövs fler kristna som både stolt och ödmjukt vågar peka på de goda samhällskvaliteter som kommer ur en kristen människo- och världbild.

Annonser

TEC vs ACNA

Nu är det alltså definitivt faktum: det finns två anglikanska kyrkosamfund i Nordamerika. Ärkebiskop är vald och vigd till tjänst för Anglican Church in North America (ACNA) vid det stora konventet i Texas, som avslutades igår.

Alldeles oavsett vad som nu händer är detta djupt tragiskt och en plågsam splittring inom Kristi kropp. Och mycket av ansvaret ligger på ledningen för Episkopalkyrkan (TEC) i USA, som alltmer har fjärmat sig från sund och god kristendom. Trots starka protester har man drivit kyrkan i en alltmer liberal och även starkt repressiv riktning, där högkyrkliga och konservativa känt sig alltmer utträngda. Men det måste också sägas att de å sin sida inte heller agerat enbart gudfruktigt, utan periodvis nedlåtit sig åt ett slags självpåtaget martyrskap och självömkan som försvårat samtal och försoning. Det är som bekant aldrig ens fel att två träter.

När dammet så småningom lägger sig får det bli min bön att de två kyrkorna ska kunna hitta tillbaka till en relation där de kan mötas med den uppståndne Frälsaren i centrum. Det måste f ö vara min hållning i alla mänskliga konflikter, där somt faktiskt inte går att göra något åt, annat än frustrerat betrakta hur relationer slits sönder med sår och bitterhet som följd.

Ark-visning väcker känslor

Den etiopisk-ortodoxe patriarken Abba Paulos är på besök i Vatikanen och lär ha utlovat att Förbundsarken kommer att visas upp för allmänheten inom en snar framtid. Läser man olika referat av uttalandet verkar det dock som om det råder viss förvirring om vad patriarken verkligen har sagt. Det utlovade uttalande som skulle kommit idag kl 14 verkar ha uteblivit helt och hållet (jag har iaf inte kunnat finna något om det på nätet).

Men det är ingen tvekan om att bara tanken på att visa upp den etiopiska kyrkans heligaste föremål väcker djupa känslor hos många etiopier. På den regimkritiska siten Ethiopian Review skräds inte orden, där många inlägg menar att patriarken är alltför nära kopplad till den sittande regeringen (det är regeringen som har tillsatt nuvarande patriark) och därmed enbart en marionett. Att så fullständigt vanhelga arken och därmed den etiopiska kyrkan uppfattas som en kränkning långt kraftigare än angreppen  på demokrati och mänskliga rättigheter. Kanske är det t o m så att det finns oppositionella grupper som ‘droppat’ nyheten för att vända folket mot patriarken och därmed mot regeringen?

Bloggaren New Wineskins skriver tänkvärt om helighet i relation till detta.

Sen tycker jag att det är intressant att nyhetsbyrån Adnkronos lyckats få till såpass grova faktafel i rapporteringen. T ex hävdas det att man för att skydda arken placerat ut kopior av den i en massa kyrkor i Etiopien. Detta är säkerligen en förväxling av den ark-replik ‘Tabot’ som finns i varje etiopisk-ortodox kyrka. ‘Taboten’ är det som konstituerar en etiopisk-ortodox kyrka och den förs i högtidlig procession bl a i samband med dophögtiden Timket. Ingen etiopier skulle däremot få för sig att det är den verkliga arken som finns där; den är i säkert förvar i Axum.

Vass prost

Min gode kollega och vördade prost skriver vanligtvis bra på sin blogg Stillsam, men idag alldeles ovanligt välformulerat i polemik med Humanisterna. Med skärpa och klarhet, utan att på något vis vara aggressiv sågar han på punkt efter punkt Humanisternas osakliga försök att angripa människor framför allt med kristen bekännelse. Med sådana andliga ledare är det med stolthet jag kallar mig svenskkyrklig.

Tack prosten!

Jag blir trött

Säkert borde man reagera och skrika och gorma allt vad man kan när kyrkostyrelsen föreslår kyrkomötet att göra det möjligt att ingå enkönade äktenskap i Svenska kyrkan. Men mest av allt blir jag bara trött. Och fascinerad över att kyrkostyrelsen och ärkebiskopen faktiskt verkar tro på sin egen argumentation.

Förunderligt att de inte över huvud taget lyssnar på alla de goda argument som finns för att bevara äktenskapet som något specifikt för relationen mellan en man och en kvinna. Och märkligt att det på det här sätter helt obekymrat tänker köra över nio av fjorton biskopars uppfattning angående äktenskapet.

Nåja, vi får väl se vartåt det tar vägen den här gången. Helt klart är att det i nuvarande kyrkomöte finns en majoritet för förslaget, så det lär väl bli så får man förmoda.

Men ingen ska få för sig att frågan är löst i och med detta. Nej, nu kommer enskilda präster och andra att klämmas åt och anmälas för diskriminering och anklagas för intolerans och trångsynthet. Kyrkostyrelsens förslag kommer att skapa större och djupare klyftor inom den redan så söndrade Svenska kyrkan. Därför är det så paradoxalt att kyrkostyrelsen i detta nu är kyrkans största fiende. Märkligt, eller hur? Den styrelse som borde se till kyrkans bästa och slå vakt om att vittnesbördet om Jesus kan ljuda starkt och klart, den styrelsen har nu fullständigt lierat sig med den politiska makten för att kväsa och tysta det glada budskapet, evangeliet om syndernas förlåtelse och människornas upprättelse.

Man borde säkert reagera och skrika och gorma. Men när goda argument inte över huvud taget beaktas, ja då känns det inte särskilt meningsfullt. Trött blir man och uppgiven. Viktigare då att envisas med att förkunna evangelium till tro och frälsning, medan kyrkostyrelsen ägnar sig åt annat.

Kväst Birro

Det är sorgligt att Marcus Birro ha fått ta emot så mycket fula påhopp att han känner sig tvingad att sluta blogga. Sorgligt är det och lite skrämmande, men egentligen helt naturligt i en värld som faktiskt inte styrs enbart av godhet. Aningen ödesmättat konstaterar han i Dagen att det är ett demokratiskt problem att olika röster tystas av hat. Och visst är det så.

Men det är också ett tydligt exempel på att inte ens demokrati förmår att göra människan god. Ändå måste vi göra allt vi kan för att kämpa för demokratin, men utan Gud är det i alla fall kört. För det är bara Gud som kan göra människan god, eller åtminstone befria oss från vår egen ondskas konsekvenser. Det är bara i Jesus Kristus som förlåtelse och försoning är möjliga.

Med den vetskapen ska vi alltså kämpa för demokratin och stå upp för dem som saknar röst och inflytande. Marcus Birro klarar sig förstås, men alla de som han har gett en röst genom sin blogg behöver nu andra tillskyndande röster.

Och Marcus, välkommen åter i bloggosfären när du hämtat nytt mod. Låt inte mörkret skymma ljuset!

Statligt sexualtvång

Regeringen vill upphäva möjligheten att slippa undan sexualundervisningen i skolan. Men precis som väntat väcker detta en del starka reaktioner inte minst från muslimskt håll.

Visst kan jag förstå tanken med att alla ska få tillgång till så god kunskap som möjligt, även i frågor som rör sexualitet. Men samtidigt är det slående hur vinklad den sk kunskapen är. Nog borde det uppröra fler än muslimer att sex i första hand är för nöjes skull. Att vara beredd på att bli förälder är tydligen en helt annan fråga.

Tänk om regeringen istället kunde vara beredd att ompröva innehållet i skolans sexualundervisning, så att våra unga fick med sig en helhetssyn. Könssjukdomar är inte det största problemet med sexuella relationer, utan ytligheten och den känslomässiga avtrubbningen.

Nåja, det finns mycket mer att säga i den här frågan, men det får anstå just nu.