Frustration

Så svårt det verkar vara att föra ett sansat och tydligt samtal om äktenskap och sexualitet i kristna sammanhang. I möte med media blir det ofta än värre. Nu senaste dygnet har en kyrkoherde i Kinna valsat runt i SvD, där tidningen även backats upp av biskopen i Göteborg och andra kyrkliga potentater. Sedan följer kommentarer och inlägg på bloggar och olika sociala media som sällan reder ut något, utan bara förstärker frustrationen.

Personligen tycker jag att det är oerhört enerverande att stå vid sidan om och se på! Kanske är en anledning till att budskapet missförstås och förvrängs i media att det faktiskt uttrycks otydligt. Bland många sk konservativt kristna finns en besvärande valhänthet och ängslighet i att uttrycka en klar bibelgrundad teologi i kombination med Guds radikala och självutgivande kärlek. Därför kommer här ett ofullkomligt, men förhoppningsvis användbart försök att sammanfatta vad som egentligen bör sägas, utifrån en någotsånär bibelkonservativ teologi:

  • Alla människor är lika älskade av Gud och lika värdefulla. Därför tar vi avstånd från allt vad hat och övergrepp heter.
  • Alla människor är syndare. Det var därför Gud gav sig själv till oss i Jesus Kristus, som dog på korset för din och min skull.
  • All sexualitet är skadad genom syndafallet, fast på olika sätt. Därför behöver alla lära sig att hantera (och behärska) sin sexualitet på ett ansvarsfullt sätt för att inte göra sig själv eller andra än mer illa.
  • Gud har tänkt det sexuella samlivet för äktenskapet, den livslånga relationen mellan en man och en kvinna. (1 Mos 1:27, 1 Mos 2:24, Matt 19:4-5, Ef 5:31 osv.) Därför tror vi oss inte ha mandat att uttala Guds välsignelse över andra samlivskonstellationer oavsett vad demokratiskt valda parlament och kyrkomöten fattar för beslut.
  • Det är genom tron på Jesus Kristus som en människa blir frälst, inte genom att leva ett alltigenom perfekt liv. Därför är det tron på Jesu som är det riktigt viktiga, inte vem man delar säng med.

Jag vet mycket väl att man i samtal med media inte alltid får möjlighet att ens säga så här mycket, men alltför ofta beror det på att vi villar bort oss i något slags iver att markera mot det vi tycker är ett syndigt beteende.

Alla punkterna kan (och bör!) förstås läggas ut mycket mer när tid ges till det. Men vi behöver inte ha alla svar på allting på en gång. Vi behöver heller inte vara rädda för att kliva fram som de usla syndare vi är. Vi får ju samtidigt glädja oss över att vi genom nåden i Jesus Kristus blivit räddade från döden till ett evigt liv! Vad mer kan vi begära?

Dessutom:
Vad det gäller just äktenskapet kan det vara värt (inte minst för den heterosexuellt gifte) att reflektera över detta: det är inte genom äktenskapet som vi blir frälsta. Långt ifrån alla har fått gåvan att gifta sig. Vi är många som självvalt eller ofrivilligt är hänvisade till ett liv i sexuell avhållsamhet, men det är inget sämre alternativ! (1 Kor 7:28) Det finns en tydlig tendens och risk att äktenskapet görs till ett slags avgud, viktigare än Jesus själv. Jesus är för alla, äktenskap är för somliga!

Annonser

Farlig bibeltolkning

”Det blir problematisk när man tolkar bibeltexter på ett sätt som går stick i stäv med vad kyrkomötet och biskoparna kommit fram till. I kyrkans undervisningssituationer, inte minst med ungdomar, kan man inte formulera precis vad som helst.”

Kan det verkligen vara sant att en luthersk biskop uttalar sig på detta sätt? Jo, åtminstone om SvD har citerat biskop Per Eckerdal korrekt. Det är alltså biskopens uppfattning att Svenska kyrkans kyrkomöte och biskopar som har det yttersta tolkningsföreträdet av Bibeln. Att vanliga bibelläsande kristna skulle kunna läsa och förstå Guds Ord skulle sålunda vara problematisk.

Och jag som trodde att Bibeln för en lutheran stod över politiskt valda kyrkomöten och biskopar, att Bibeln skulle vara vägledande för kyrkan och inte omvänt.

Den andra delen av citatet ovan är uppseendeväckande, inte bara för lutheraner, utan för de allra flesta moderna svenskar: ”I kyrkans undervisningssituationer, inte minst med ungdomar, kan man inte formulera precis vad som helst.” Hur tänkte biskopen där? Vad är det som inte kan formuleras? Och varför inte? Är det möjligen så att vanligt folk är alltför känsliga, obildade, ja rent av dumma för att begripa?

Ja, så här hade man enkelt kunnat argumentera om detta handlade om vad som helst annat. Men nu handlade artikeln i SvD och biskopens kommentarer om specialfallet homosexualitet. Och när homosexualitet avhandlas i media, ja då vet vi vid det här laget att alla vanliga regler för vett och sans helt och hållet sätts ur spel. När homosexualitet dryftas då gäller inte längre logikens och det sunda förnuftets lagar. Då är det politikens, känslosamhetens och lättkränkthetens regler som gäller.

Alltså är det helt rimligt att biskopen menar att Bibeln ska förstås utifrån det av S och C dominerade kyrkomötets sk teologiska analys och att ungdomar måste beskyddas från Bibelns texter, alldeles särskilt i undervisningssammanhang.

Nog är det lite fascinerande allt…