Ärkeängeln Gabriels dag

Efter ca ett års planering var det så dags för avresa mot Etiopien. Vid femtiden på onsdagsmorgonen kom vi iväg. Efter lite dramatik med att hinna från parkeringen på Arlanda satt vi på planet till London. Solveig, vars 50-årspresent det hela handlar om, mamma och pappa, Sune och Kerstin och jag själv, dvs drygt hälften av det ressällskap av släkt som i olika omgångar tar sig till Etiopien. Trots lite olika resedatum kommer vi i alla fall att få fem dagar tillsammans allihop. Men redan nu känns det fantastiskt. Långflygningen London – Alexandria – Addis Abeba gick bra. Att få ut visum och bagage tog en god stund och kl 05.45 kunde vi trötta och glada vandra ut till bilen som väntade på oss. En rask bilfärd genom ett ännu nattmörkt Addis Abeba tog oss upp till Svenska missionens gästhem på Entotto-bergets sluttning. Gatorna var fyllda av människor på väg till eller från någon av stans alla ortodoxa kyrkor för att fira ärkeängeln Gabriels dag. Genast blir vi påminda om att Gud har sina änglar utsända för att skydda och bevara oss från fara och olycka. Efter det senaste dygnets resande blir det extra påtagligt.

Några korta timmars sömn gav oss åtminstone så mycket kraft att vi kunde äta frukost vi 10-tiden och smått höjdsjuka bege oss iväg för att växla till oss etiopisk valuta: birr. Den slags procedur underlättas avsevärt av gott tålamod och glatt humör. Sedan har vi i sakta mak njutit av dagens upplevelser: kaffe macchiato, minibusstaxiresande, injera och shiro till lunch, en promenad på väverimarknaden och fruktstund under avokadoträdet. Tänk att Gud är så god mot oss! Och tänk att ärkeängeln Gabriels högtidsdag skulle infalla just idag för nog har vi haft en underbar dag. Nu ska nattens vila bli skönare än på länge.

Annonser

Etiopien bombar Somalia

Oj, är det krig i Etiopien? Då är det väl jättefarligt att resa dit? Både ja och nej. Mer eller mindre krig har det varit länge. Och visst kan det vara farligt att resa till Etiopien. Men framför allt har nyheterna om den uppblossande konflikten lyckats ta sin in i svensk media och därför ”finns” den.

Dessutom är de aktuella krigshandlingarna så vitt jag kan förstå inte på etiopiskt territorium utan uteslutande på somaliskt. Det gör det inte ett dugg mindre hemskt eller tragiskt, men för familjen Johanssons resa till Etiopien har det ingen stor betydelse, så här långt.

Resan ja, på onsdag morgon reser vi, jag och moster Solveig, mamma och pappa, mammas kusin Sune och hans hustru Kerstin. Vi flyger British Airways från Arlanda via Heathrow i London och Borg el Arab i Alexandria till Addis Abeba. På plats i Etiopien finns redan mina bröder Edvard, Emil, Elis och Emils hustru Lina. Fick just sms från dem där det meddelar att de tidigt imorgon bitti reser västerut mot våra gamla hemtrakter.

Enligt planerna ska de möta upp med oss andra i Ambo på lördag. Där har jag tänkt att vi ska ta oss ett dopp i den av heta källor uppvärmda utomhuspoolen, besöka kratersjön Wonchi uppe på 3000 möh, och på söndag gå i gudstjänst i en av Mekane Yesus-kyrkans församlingar. Förhoppningsvis kan vi också hälsa på hemma hos obbo Moroda och hans familj innan vi återvänder till Addis. Den 2 jan hoppas vi att syster Ellen också ansluter efter en nära väns bröllop här hemma. Några dagar blir vi således inte mindre än 11 personer, som ska försöka samsas och uppleva landet med 13 månaders solsken tillsammans.

I mån av tillgång till internet kommer det säkerligen någon rapport här på bloggen från våra äventyr i Afrika.

Julnattens predikan

Det är änglarnas natt inatt. De som först höll på att skrämma slag på några herdar, strax utanför Betlehem, innan de sjungande och jublande berättade att inatt har ett barn fötts. Ett barn som är både Gud och människa på en gång.

 

Man kan fundera hur de ska ha känt sig, de där herdarna, som fick möta änglarna. Sa änglarna något mer än bara det vi kan läsa i Lukasevangeliet, och i så fall vad?

Och varför kom de just till herdarna därute i nattmörkret? Varför sjöng de inte på torget i Betlehem, eller ännu hellre på tempelplatsen i Jerusalem? Varför sökte de upp de allra enklaste människorna för att berätta det mest storslagna? Ja, varför?

 

Nog är det märkligt hur Gud väljer. En enkel tonårsflicka från Nasaret får föda Guds son. En grupp herdar, troligen rätt råbarkade, trötta och måttligt religiösa, blev de första som fick reda på att världens frälsare var född. Några stjärntydare från öster, troligen ända ifrån nuvarande Iran eller Irak upptäckte en ny stjärna på himlen och räknade ut att en ny kung fötts i Juda land. Välutbildade och kultiverade, vardagliga och enkla, gamla visa och unga oskuldsfulla.

 

De hade inte något som helst med varandra att göra, men Gud förde dem samman denna natt, när världshistorien vände och tiden började från noll.

 

Vi är en blandad skara här inatt. Gud har fört oss samman för att vi ska få ta emot glädjebudet som änglarna gav: idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias Herren.

 

Det är änglarnas natt inatt. Lyssna till dem!

God jul!

Så till slut har julen infunnit sig! Samling vid krubban klockan 10, tårtkalas och dans kring granen, alltihop avverkat på 90 minuter. Men populärt är det uppenbarligen, eftersom kyrkan blir fullsatt år efter år.

Ikväll samlas vi igen till julnattsmässa, för att fira mysteriet att Gud har blivit människa. Obegripligt, men verkligt, eller som det står i sången:

Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå.
Men dock så ljust och verkligt
och skönt att tänka på.

Låt oss inte tappa bort det i allt julfirandet. Gud har kommit i mänsklig gestalt, för att vi skulle bli som han. Nog finns det skäl att fira!

God jul!

Julhandel

Idag har jag begått årets julklappsköpspremiär! Ett besök på Libris bokhandel och ett på Världsbutiken tvärs över gatan, så är det hela klart. Jag måste framstå som en nynnerligen osolidariskt konsument, som inte ägnar Mammon större uppmärksamhet. Dessvärre får mina nära och kära också lida av det eftersom mängden av klappar också är tämligen begränsad. Förhoppningsvis kan jag få chansen att uttrycka min kärlek och omsorg om dem på annat sätt än att spendera tusentals pengar på saker som går att slå in i paket. Eller också är allt detta bara ett uttryck för min otroliga snålhet och en ursäkt för att inte behöva bry mig eller anstränga mig. Nåja, det blir nog jul i år också.

Läste i tidningen idag om fosterdiagnostik, där man tydligen vill införa tidigare ultraljudsundersökningar för att på så vis kunna upptäcka barn med Downs syndrom. Så cynisk vår värld är! Forskningens framsteg leder återigen till en sortering av människoliv, så att vi kan välja vilka som ska få leva och inte. Och så lätt det tycks vara att tjusas av de tekniska möjligheterna och de vetenskapliga upptäckterna, så att man är beredd att genast omsätta dessa i praktik, innan man tänkt efter vad slags etiska konsekvenser de får. Det är livsviktigt att tänka efter före, när det handlar om människoliv. Men idag betraktas väl kanske inte de ofödda barnen som människor och därför behövs tydligen ingen eftertanke. Någon har sagt att måttet på hur högt en civilisation står är vilket sätt man tar hand om barn, gamla, sjuka, utstötta. Nästa vecka reser jag till Etiopien, ett av världens fattigaste länder. Jag kanske borde jämföra saken med den etiopiska civilisationen.

Oväntat besök

Idag kom goda vänner från Uppsala-åren på besök, helt överraskande. Nja, de ringde igår och meddelade att de var på genomresa och skulle gärna stanna till i Örebro. Utmärkt tyckte jag, så fick jag bjuda på lunch också. De kl 14.00 och for kl 15.25. Helt perfekt, kort och intensivt. Fastän vi inte ses mer än kanske vartannat år, så är det ändå så kärt att träffas. Vännerna från studieåren har verkligen en särskild plats i hjärtat.

Ikväll har jag haft konsert i Sörbykyrkan tillsammans med vår eminenta kantor. ”Sånger inför jul” kallade vi programmet som blev en blandning av gammalt och nytt, känt och okänt. Det sång som fick flest positiva kommentarer var lite förvånande den gamla Sionstoner-sången ”Hell dig, du härliga julafton klara”. Kanske mest av nostalgiska skäl, men även av teologiska, som var åtminstone en persons skäl. Så roligt det var, att få ett tillfälle att bjuda på en rad musikaliska pärlor. Sen är det naturligtvis ett slags kick för egot också 😉 Är det tillåtet? kan man ju fundera över. Jag tror det, om det inte tar sig alltför groteska uttryck. Undrar hur Gud ser på det? Han gläds väl över när det går oss väl också, men han vill självklart inte att det ska ske på någon annans bekostnad. Kanske är det nyckeln, att glädjas över andra människors uppskattning, men också vara beredd att ge den vidare. Lätt att säga, svårt att omsätta i praktik alltsomoftast. Och det är sällan särskilt lätt att genomskåda sina egna motiv. Nästa år ska vi i allafall ha övat lite bättre innan…

Himmelens gåva, den heliga skatten,
Frälsning och liv, bjuds var människosjäl.
Allt oss ju gavs i den saliga natten,
Då Jesus kom för vårt eviga väl.
Ty ett barn är fött idag, en Son oss given är,
Vilkens herradöme varar, och han heter Gud.
Himmelens gåva, den heliga skatten,
frälsning och liv, bjuds var människosjäl.

(Charlotte af Tibell, 1852, Sionstoner 103)

Morgonmässa och julblommor

Oj, vad tidigt det känns med mässa redan kl 8.00! Hur länge kan man ligga kvar i sängen och ändå hinna i tid till första psalmen? Det är den återkommande frågan på onsdagmornar…trots att det egentligen inte alls är särskilt tidigt. Och när jag väl är där, ja då är det en sån nåd! ”För dig utgiven.” För mig! Kan det vara större?

Tänk att Gud står ut med min trötthet och tröghet. Hur less ska han inte vara på alla mina krumbukter för att förhala mötet med honom? Och ändå: ”För dig utgiven.”

Senare idag har jag haft förmånen att följa med Märta på två julblommebesök hos gamla åsidotagna människor för en stunds prat, kaffe, bibelläsning, psalmsång och bön. Det behövs lite tid för att bilden ska klarna: dessa människor som idag bara är en spillra av vad de var i sin krafts dagar är så lätta att förbise, men i själva verket bär de på erfarenheter som jag skulle kunna lära mycket av om jag bara hade tillgång till dem. Hur lätt är det inte att frestas negligera dem som jag inte omedelbart får kontakt med!

Gud ge mig ödmjukhet, så att jag ser det du ser hos andra människor, och hjälp mig se på mitt eget liv med ditt perspektiv.