Bortglömt folkmord

”Ingenting förgyller historien så som ett dåligt minne.” Jag har tappat bort vem som sa det, men jag har ibland använt det citatet, mest för att vara lite rolig. När jag idag läser om sk ”snackisar i resevärlden” i dagens SvD sätter jag skrattet i halsen och påminns jag om hur brutalt och groteskt sant det kan vara.

I SvDs beskrivning kan man läsa att den turkiska byn ”Kayakoy har stått öde sedan 1923 då invånarna, som en följd av kriget mellan Grekland och Turkiet, helt enkelt lämnade staden och flyttade till Grekland.” Idag är byn till salu och ska gå på auktion den 23 oktober kan man läsa. Det låter intressant, lite mystiskt och sagolikt. Nån som vill köpa en pittoresk turkisk ruinstad?

Vad SvD däremot helt förtiger är den utstuderat grymma och blodiga historien om byn Livissi, som den hette så länge den beboddes av kristna greker. Som en fortsättning på det armeniska folkmordet 1915 passade det Ottomanska riket på att rensa ut kristna i största allmänhet, vilket drabbade Livissi-borna på ett sätt som kusligt mycket liknar det vi idag läser om hur IS hanterar kristna i Syrien och norra Irak, se t ex denna lilla skrift, tryckt i Paris 1919.

Efter nästan tio år av förföljelsevågor med start 1914 deporterades de sista kristna i Livissi till Grekland 1923 och lämnade byns hus och kyrkor att förfalla till den ruinstad den är idag. Nu vill den turkiska staten göra sig en hacka på att få den blodiga historien undanstökad.

Nån som nu vill köpa en pittoresk turkisk ruinstad?

Frustration

Så svårt det verkar vara att föra ett sansat och tydligt samtal om äktenskap och sexualitet i kristna sammanhang. I möte med media blir det ofta än värre. Nu senaste dygnet har en kyrkoherde i Kinna valsat runt i SvD, där tidningen även backats upp av biskopen i Göteborg och andra kyrkliga potentater. Sedan följer kommentarer och inlägg på bloggar och olika sociala media som sällan reder ut något, utan bara förstärker frustrationen.

Personligen tycker jag att det är oerhört enerverande att stå vid sidan om och se på! Kanske är en anledning till att budskapet missförstås och förvrängs i media att det faktiskt uttrycks otydligt. Bland många sk konservativt kristna finns en besvärande valhänthet och ängslighet i att uttrycka en klar bibelgrundad teologi i kombination med Guds radikala och självutgivande kärlek. Därför kommer här ett ofullkomligt, men förhoppningsvis användbart försök att sammanfatta vad som egentligen bör sägas, utifrån en någotsånär bibelkonservativ teologi:

  • Alla människor är lika älskade av Gud och lika värdefulla. Därför tar vi avstånd från allt vad hat och övergrepp heter.
  • Alla människor är syndare. Det var därför Gud gav sig själv till oss i Jesus Kristus, som dog på korset för din och min skull.
  • All sexualitet är skadad genom syndafallet, fast på olika sätt. Därför behöver alla lära sig att hantera (och behärska) sin sexualitet på ett ansvarsfullt sätt för att inte göra sig själv eller andra än mer illa.
  • Gud har tänkt det sexuella samlivet för äktenskapet, den livslånga relationen mellan en man och en kvinna. (1 Mos 1:27, 1 Mos 2:24, Matt 19:4-5, Ef 5:31 osv.) Därför tror vi oss inte ha mandat att uttala Guds välsignelse över andra samlivskonstellationer oavsett vad demokratiskt valda parlament och kyrkomöten fattar för beslut.
  • Det är genom tron på Jesus Kristus som en människa blir frälst, inte genom att leva ett alltigenom perfekt liv. Därför är det tron på Jesu som är det riktigt viktiga, inte vem man delar säng med.

Jag vet mycket väl att man i samtal med media inte alltid får möjlighet att ens säga så här mycket, men alltför ofta beror det på att vi villar bort oss i något slags iver att markera mot det vi tycker är ett syndigt beteende.

Alla punkterna kan (och bör!) förstås läggas ut mycket mer när tid ges till det. Men vi behöver inte ha alla svar på allting på en gång. Vi behöver heller inte vara rädda för att kliva fram som de usla syndare vi är. Vi får ju samtidigt glädja oss över att vi genom nåden i Jesus Kristus blivit räddade från döden till ett evigt liv! Vad mer kan vi begära?

Dessutom:
Vad det gäller just äktenskapet kan det vara värt (inte minst för den heterosexuellt gifte) att reflektera över detta: det är inte genom äktenskapet som vi blir frälsta. Långt ifrån alla har fått gåvan att gifta sig. Vi är många som självvalt eller ofrivilligt är hänvisade till ett liv i sexuell avhållsamhet, men det är inget sämre alternativ! (1 Kor 7:28) Det finns en tydlig tendens och risk att äktenskapet görs till ett slags avgud, viktigare än Jesus själv. Jesus är för alla, äktenskap är för somliga!

Farlig bibeltolkning

”Det blir problematisk när man tolkar bibeltexter på ett sätt som går stick i stäv med vad kyrkomötet och biskoparna kommit fram till. I kyrkans undervisningssituationer, inte minst med ungdomar, kan man inte formulera precis vad som helst.”

Kan det verkligen vara sant att en luthersk biskop uttalar sig på detta sätt? Jo, åtminstone om SvD har citerat biskop Per Eckerdal korrekt. Det är alltså biskopens uppfattning att Svenska kyrkans kyrkomöte och biskopar som har det yttersta tolkningsföreträdet av Bibeln. Att vanliga bibelläsande kristna skulle kunna läsa och förstå Guds Ord skulle sålunda vara problematisk.

Och jag som trodde att Bibeln för en lutheran stod över politiskt valda kyrkomöten och biskopar, att Bibeln skulle vara vägledande för kyrkan och inte omvänt.

Den andra delen av citatet ovan är uppseendeväckande, inte bara för lutheraner, utan för de allra flesta moderna svenskar: ”I kyrkans undervisningssituationer, inte minst med ungdomar, kan man inte formulera precis vad som helst.” Hur tänkte biskopen där? Vad är det som inte kan formuleras? Och varför inte? Är det möjligen så att vanligt folk är alltför känsliga, obildade, ja rent av dumma för att begripa?

Ja, så här hade man enkelt kunnat argumentera om detta handlade om vad som helst annat. Men nu handlade artikeln i SvD och biskopens kommentarer om specialfallet homosexualitet. Och när homosexualitet avhandlas i media, ja då vet vi vid det här laget att alla vanliga regler för vett och sans helt och hållet sätts ur spel. När homosexualitet dryftas då gäller inte längre logikens och det sunda förnuftets lagar. Då är det politikens, känslosamhetens och lättkränkthetens regler som gäller.

Alltså är det helt rimligt att biskopen menar att Bibeln ska förstås utifrån det av S och C dominerade kyrkomötets sk teologiska analys och att ungdomar måste beskyddas från Bibelns texter, alldeles särskilt i undervisningssammanhang.

Nog är det lite fascinerande allt…

En vanlig dag på EFS kansli

Idag har det varit en sån där ganska vanlig dag på kansliet. Lite dagen efter, med tanke på gårdagens kanslidag och julfest, men ändå ganska vanlig. Morgontimmarna gick åt till att göra i ordning avtalet för det vaktbolag i Mwanza, Tanzania som ska ta hand om nattvakt och trygghetslarm för familjen Polback. De flyger för övrigt redan på tisdag och det är inte utan att det känns lite pirrigt och spännande också för oss på internationella avdelningen när vi tänker på att de ska dra iväg i nästa vecka. Men vi får ju räkna med att Gud har varit med och förberett, så då får vi också lita på att han tar hand om det som vi, trots noggrann förberedelse inte kunnat förutse.

Funderar lite över detta att också missionärer behöver världsliga vaktbolag. Borde inte Gud ha änglar till sånt, funderar jag. Tänker ytterligare en vända och tänker att det kanske just är några sådana som har tagit värvning hos ett vaktbolag i Tanzania och på det här sättet helt obekymrade över vad ”folk ska tycka” kan finns vid Polbacks hus både dag och natt under åren som ligger framför. Om inte tror jag att änglarna kommer att finns där ändå, om än i mer osynlig gestalt.

Arbetsdagens sista timmar gick åt att formulera ett avtalsförslag, så att finansieringen av en annan av våra missionärer, Peter Karlsson, ska kunna komma på pränt innan året och därmed de olika bidragsgivarnas ekonomiska bokföring avslutas. Givna löften behöver formaliseras och fästas på papper för att bli verklighet. Nog är ordens verkan förunderlig? Som slutkläm blev det också ett kort telefonsamtal med nämnde Karlsson om bostadens vattentank, ett musbo i bilens ventilationssystem och en del andra frågor om arbetstillstånd och visum.

Alltså, en ganska vanlig dag på EFS kansli. Tack Gud för den!

En länk i kedjan

De senaste veckorna har jag ägnat mycket tid åt frågor som har med EFS missionärer att göra. Hela kedjan från rekrytering, förberedelse, sändning och utresa till avslut, hemresa och utvärdering har varit aktuell i olika individer. Några har nyss rest ut, några förbereder sig för att resa och några avslutar sina tjänster. Det är fascinerande och ett stort privilegium att få följa dessa goda medarbetare i Guds rike tycker jag.
Idag fick jag sitta ner och lyssna på en nyss hemkommen pensionär, som genom sin långa erfarenhet och sin levnadsvisdom på ett alldeles särskilt sätt får ingångar och förtroenden som vi andra inte kommer i närheten av. Jag påminns om hur värdefullt det är att få stå i ett sammanhang som inte bara består av ett nu, utan ingår i ett historiskt perspektiv. De som varit med länge kan med sina specifika kvaliteter bidra till oss som inte varit med lika länge. Och de som kommer helt nya kommer med åren att växa in i sina uppgifter och bära relationer och erfarenheter till kommande generationer. Förunderligt och fantastiskt!

Far- och morföräldrarna hade rätt

Per Gudmundson skriver på ledarplats i dagens SvD att ”föräldrarna hade rätt”, nämligen att det behövs ordning och reda, normer och signaler.

Sammanhanget är våld och mord, som enligt Gudmundsons exempel minskat genom världshistorien fram till 1960-talet och därefter ökat. Orsaken till det ökande mördandet ska alltså hänga ihop med uppluckringen av vår civilisations värderingar.

Jag säger inte emot, men ser en allvarlig och uppenbar lucka i Gudmundsons resonemang. Kanske ser han den också, men sätter ändå inte ord på den. Det handlar förstås om att vår civilisations grund är den kristna tron och det är just den som trängts undan och ibland rent av helt plockats bort. Nog behövs det normer och signaler som Gudmundsson påpekar, men de riskerar i sig själva att bli mycket människofientliga om de inte sätts in i sitt rätta sammanhang.

Vår tid behöver återupptäcka att det finns en Gud som håller oss ansvariga för våra gärningar och förväntar sig att vi ska ”sköta oss”. Där kommer normer och signaler in. Detta gäller i de flesta religioner. Det som sedan gör den kristna tron unik och alldeles särskilt viktig är att den bygger på kärlekens evangelium, där den allsmäktige träder in i vår värld och våra liv för att aktivt hjälp oss ur våldets och mördandets mörker.

Utan den kristna tron och dess medföljande värderingar hade den västerländska civilisationen aldrig kunnat växa fram. När nu den kristna tron inte längre får vara med och vägleda och prägla samhällsinstitutionerna och makthavarna, ja då är det inte så konstigt om normlösheten och därmed våldet ökar.

Därför kanske det vore ännu mer korrekt att skriva att det var far- och morföräldrarna som hade rätt. Gudmundson är något på spåren, men behöver ta analysen ett steg till för att hamna rätt.

Evangelium: Ifakara!

Prästerik är på besök i Ifakara i södra Tanzania. Idag fick jag en förklaring till det namnet.

En gång i tiden fanns en enormt stor och minst lika fruktad krokodil i Kilomberofloden. Det satte skräck i människorna och innebar stor fara för var och en som ville korsa floden. Men till slut dog krokodilen och man kunde ropa ut: Ifakara – fienden är borta! Så fick staden vid floden sitt namn och jag fick en ny version av evangelium. Ormen från urtiden är dödad! Fienden är borta – Ifakara!