Söndag i Addis Abeba

I förmiddags var planen att jag skulle hämta upp de två somaliska teol studenterna J och A och sedan ta med dem till International Lutheran Church (ILC). Men igår kväll fick jag reda på att ILC har sina gudstjänster förlagda till hemmen nu i sommar och då blev det genast lite svårare. Istället föreslog de att vi skulle fira gudstjänst i International Evangelical Church (IEC), som är en engelskspråkig internationell församling av typisk evangelikal-baptistisk sort. J och A hade också tagit med sig en god vän som är kraftigt rörelsehindrad, men fantastiskt tapper. Att vara handikappad i det här landet är verkligen inget att vara avundsjuk på i något avseende.

Vi kom en dryg timme för tidigt till gudstjänsten så det vara ypperligt läge för somalisk frukost tvärs över gatan. Vid det laget hade vi också fått reda på att ännu en somalier B och hans familj skulle ansluta till gudstjänsten, så de anslöt snart till frukost-gänget. Medan vi satt där kom ttterligare en somalisk broder på väg till samma gudstjänst. Det som först så ut som ett missat gudstjänstbesök i ILC visade sig alltså vara en gudomligt planerad sammankomst av flera av de kristna somalierna i stan.

Gudstjänst inleddes med ett par glada lovsånger (båda bekanta sedan tidigare). Så följde en del pålysningar, ett fantastiskt tack till alla söndagsskollärare, en barnvälsignelse, kollekt och så ett par sånger till. Därefter var det en mycket god och begriplig predikan av den amerikanske pastorn, utifrån Joh 15 (vinträdet och grenarna). Efter ytterligare två medryckande lovsånger avslutades gudstjänsten. På det hela taget var det en gudstjänst som var lätt att vara med på, men visst saknade jag syndabekännelsen, Herrens bön, trosbekännelse, välsignelsen och förstås nattvarden. Jag tänker att det måste vara mycket frestande att som församlingsledare utforma just den här slags gudstjänster, eftersom de är så lättsamma, så begripliga, så rationella. Ändå tror jag att det är en frestelse att låta liturgin gå förlorad. I längden kan bara den gudstjänst bestå som kombinerar den medryckand lovsången och den stabila liturgiska kontinuiteten. Detta och en hel del annat vandrade genom mina tankar denna söndagsförmiddag i IEC, Addis Abeba.

Annonser

Åter i Addis Abeba

Den här helgen tillbringar jag i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Det är regntid här och det innebär rejäla regnväder, men därimellan stunder av solsken. Nere i stan kan temperaturen säkert nå uppemot 25 grader, men här uppe på Entottobergets sydsluttning är det ganska kylslaget. Jag är mycket tacksam att jag har tak över huvudet och en varm säng att krypa ner i när kvällen kommer.

Uppdragen den här gången handlar dels om att förbereda för familjen Nordén som förhoppningsvis ska kunna flytta hit som EFS missionärer. Från svensk horisont har det helt klart upplevts som en lång och omständlig process som förhoppningsvis ska leda fram till ett beviljat arbetstillstånd inom några veckor. Men ur etiopiskt perspektiv har nog det mesta flutit på ungefär så fort och smidigt som man kan förvänta sig. Tids nog ska det not bli ett arbetstillstånd i ordning, men då är det förstås en lång rad andra saker som måste lösas: arbetsbeskrivning, bostad, fordon, annan utrustning osv. Mycket av det är så gott som klart, men det finns alltid saker som behöver fixas och lösas.

Förutom detta har det även hållits en konferens i Debre Zeit, strax söder om Addis Abeba, för Mekane Yesus-medlemmar i diasporan. Eftersom en inte obetydlig del av den diasporan finns i Sverige och dessutom delvis är ansluten till EFS kändes det bra att kunna göra ett besök på den konferensen i fredags eftermiddag. Min förhoppning var att jag skulle kunna vara med där även en stund igår, lördag, men med tanke på den helt hopplösa trafiksituationen beslutade jag att avstå den 4 mil långa bilresan till Debre Zeit och stannade kvar i Addis Abeba.

Istället kunde jag ägna hela dagen, eller iallafall eftermiddagen, åt våra somliska vänner. Det är verkligen speciellt att ha fått möjlighet att få en ingång bland de kristna somalierna här i Etiopien. Jag lär mig hela tiden nya saker och hoppas att jag inte i okunskap ställer till med alltför mycket missförstånd. Men ett privilegium är det verkligen att få bekanta sig med ett folk som i så hög utsträckning är muslimer, men där det alltså finns en liten andel kristna, som många gånger lever i en oerhört utsatt situation.

Under veckan som ligger framför är min plan att jag ska kunna reda ut en del formella saker kring Nordéns ankomst, möta fler av de kristna somalierna och försöka få en bättre förståelse av EFS uppdrag och kallelse bland dem och förhoppningsvis kan jag även få till något möte med någon av ledarna för EECMY (Etiopiens evangeliska kyrka Mekane Yesus) för att få något slags uppdatering om situationen inom kyrkan.

Det kommer att bli en intensiv vecka och helg som ligger framför innan jag återvänder till Sverige måndagen den 6 augusti.