Försommarnatt

Midnatt och fortfarande visar termometer 18 grader. Himlen glöder fortfarande i norr och inte ens fåglarna har somnat helt. Människor i shorts och linne promenerar hem från någon fest. Syrénerna fäller ut sin doft och den bärs vidare i den ljumma vinden. Det är verkligen fantastiskt ljuvligt med sommar. Allt är nåd.

Drogliberalism

Tobak och alkohol är farliga och starkt beroendeframkallande droger. Just därför är det så alarmerande när detta negligeras, som t ex i svenskarnas attityd till alkohol eller tobaksindustrins skrupelfria marknadsföring i tredje världen. Viktigt är då att påminna om behovet av goda förebilder. Vi har alla ett ansvar, inte bara för oss själv, men också för dem vi har runt omkring oss. För ingen är så stark att man inte påverkas av sin omgivning, på gott och ont. Låt oss därför hjälpas åt att skapa miljöer där vi kan påverka varandra i positiv riktning, utan droger.

Medlemsvärvning à la LO

Undrar om Wanja Lunby-Wedin tror att förtalsbrev till riksdagsledamotsgrannar är en framgångsrik väg att rekrytera nya medlemmar till LO? I sitt öppningstal till LO-kongressen idag utlovade hon fler medlemmar till nästa kongress 2012. Om innehållet i brevet dessutom enbart talar om vad regeringen tänker göra (visserligen inte sant, men dock) och inte öht vad LO och (s) tänker göra för att göra det svenska samhället bättre för alla människor, kommer då förtroende för LO att öka månntro? Tja, vi får väl se…

Missa inte bussen

Har idag njutit av riktig sommarvärme. Satt en stund under äppelträdet och resonerade med en god vän om svårigheterna i att kommunicera en dubbel utgång i vår tid. Är det verkligen rimligt att tro att det finns ett helvete, och hur skulle Gud öht kunna tillåta att någon hamnade där i slutändan? Vettiga frågor, men hur hittar vi ett språk och bilder för att förklara evangeliets befrielse i sammanhanget?

Liknelsen av en busstidtabell dök upp. Om det står i tidtabellen att bussen avgår kl 8.27 och det är sista förbindelsen för att hinna med tåget kl 8.53, ja, då är det ju klokt att göra allt för att hinna med bussen. Om jag kommer till busshållplatsen kl 8.30 och upptäcker att bussen redan har gått, ska jag då anklaga bussbolaget för att bussen inte väntade? Nej, jag visste ju hur tidtabellen såg ut. Om det däremot visar sig att bussen råkar vara försenad med fyra minuter, ja, då hinner jag med iaf, men inte för att jag förtjänar det, utan för att bussen av någon anledning blivit försenad. Kanske den t o m väntade på mig, så att jag skulle slippa missa tåget kl 8.53.

Och om det är en vän som måste med tåget, ska jag då säga att det visserligen står i tidtabellen att bussen går kl 8.27, men att jag inte tror att den kommer i tid, utan ger min vän intrycket av att det är gott om tid. ”Den kommer säkert inte förrän kl 8.30, så du behöver inte oroa dig”. Är det att vara en god vän?

Det står i Bibeln att Jesus ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Alla ska då dömas efter sina gärningar, dvs alla kommer att dömas till evigt straff, eftersom ingen enda har lyckats leva så som Gud tänkt det från början. MEN, det är där Jesu försoning kommer in. För den som har låtit Jesus ta sin synd och skuld på sig, för den finns inget straff kvar att utmäta, bara frikännande. Du är visserligen skyldig, men Jesus har dött i ditt ställe, och eftersom du har låtit honom ta ditt straff går du fri.

När jag på det här sättet hänvisar till Bibeln kommer en del tycka att jag är trångsynt och dömande. Inte vill väl Gud att någon ska gå under. Därför måste det vara en missuppfattning, detta med domen. Dessvärre finns det gott om bibelbelägg just för domen och straffet, men ingen vore väl gladare än jag om det en dag skulle visa sig att jag har fel och att jag när jag står inför domen inser att Gud ordnar detta på ett mycket bättre sätt, så att alla blir goda och får följa med på den himmelska festen ändå.

Men om jag i största välmening säger till mina vänner att det nog aldrig kommer att bli någon dom och om det blir nån, ja, då kommer alla att frikännas. Gud är ju kärlek vettja. Om jag sprider ut detta och försöker trösta alla jag möter med en sån hälsning, men sedan på den yttersta dagen upptäcker att jag hade fel, vad gör jag då? Då har jag ju vilselett en massa människor till att tro att bussen säkert är försenad, det är ingen brådska. Och så går bussen. Vems är då felet?

Bättre då att så långt det är möjligt påminna människor jag möter om att de är välkomna med på partyt hos Jesus en gång, om de bara vill. Men det gäller att inte vänta för länge med svaret, förr eller senare har OSA-datumet passerat. Därför: anmäl dig så snart som möjligt till festen med Jesus, ju förr dess bättre. Anmäler du dig nu har du ju chansen att vara med på förfesten redan nu.

Imorgon är den förlagt till Riseberga klosterruin, kl 11.00 (förfesten alltså). Det går buss dit från Tybble centrum, Rudbecksgatan (södergående) kl 9.45. Vi kanske ses där…?

Värna din riksdagsgranne

Alla vi som fått LO:s i sig utstuderat smaklösa brev kan ju trots allt använda det till att kontakta vår granne riksdagsledamoten för att höra hur de tänker och förklara för oss hur det ligger till. Och inte minst ge dem den uppmuntran de behöver för sitt viktiga arbete i Sveriges Riksdag (oavsett partitillhörighet). Sanna Rayman på SvD:s ledareredaktion tipsar om just detta idag. Heja riksdagsledamöterna!

Burmas folk väntar

Orden ”om folket inte har bröd får det väl äta tårta” tillskrivs, med rätt eller orätt, den franska drottningen Marie Antoinette och svältens år innan den franska revolutionen. Förutsättningarna för att även den burmesiska juntans uttalande ska gå till historien torde vara rätt goda: folket i Irrawaddyflodens delta kan överleva på egen hand, även utan chokladkakor från det internationella samfundet. De kan leva på färska grönsaker som växer vilt på fälten och på proteinrik fisk som finns i floderna”.

Liksom under den franska revolutionen kan bara den som aldrig delat, eller ens försökt sätta sig in i medborgarnas vardagsvillkor uttala sig så. En av de stora skillnaderna från den franska revolutionens tidevarv till dagens Burma är nog befolkningsmängden och militärens starka slagkraft. Men även Burmas militärregim underminerar just nu sig själv på ett effektivt sätt.

Frågan är väl också hur många miljoner människoliv det kommer att ha kostat i slutändan. Och vad blir alternativet? Förhoppningsvis bättre, men har oppositionen den styrka som kommer att krävas för att landet inte ska trilla ner i ett fullständigt kaos. De buddistiska munkarnas välorganiserade verksamhet inger hopp och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi verkar ändå har ett starkt stöd.

LO skickar förakt med posten

Igår när jag hämtade posten hade jag fått brev från LO. Blev lite fundersam när jag såg avsändaren, men blev samtidigt nyfiken på vad Landsorganisationen skulle kunna vilja mig. Misstänker att de inte organiserar särskilt många präster, men varför inte pröva nya grepp?

När jag sedan kom in till köksbordet och sprättade upp kuvertet visade det sig vara ett slags förtalskampanj mot min granne riksdagsmannen. Han har visserligen inte flyttat in ännu, men jag har hört att han skulle ha köpt villan snett över gatan. Men LO har tydligen koll på sånt och vill göra oss grannar särskilt välkomnande genom att utmåla vår blivande granne som en som vill försämra sjukförsäkringen rejält.

Jag orkade inte ens läsa igenom hela brevet, det var ju bara ett sånt lågvattenmärke. Har man inget positivt att komma med istället? tänkte jag och slängde det i pappersåtervinningen. Ynkligt och lågt, det är vad det är. Nu måste LO vara bra desperat om de försöker driva opinion på det här sättet. Undrar just hur många nya medlemmar de får med såna här metoder, eller hur mycket förtroendet för en redan rätt luggsliten organisation ökar. Inte särskilt framgångsrikt är min gissning.

Förvånas ibland över hur långt ifrån verkligheten och vanligt folk också arbetarrörelsen har glidit. Att de andra partierna gjort det är inte lika förvånande, men arbetarrörelsen borde väl rimligen vara angelägen om den lilla människan och vara lyhörd för vanligt sunt förnuft, folkvett, hyfs och hederlighet. Men det är tydligen länge sedan de värdena försvann.

Kristen enhet

Nog är det stora ting som händer i ekumeniken i Sverige. Den syrisk-ortodoxe corbiskopen Suleyman Wannes skriver i Dagen om gemenskap och samtal över de gamla stridslinjerna. Det är ett hisnande perspektiv som öppnar sig när han tar oss tillbaka till Kalcedon 451 och striden om Jesu natur. Tänk om vi kunde hitta bryggor att nå över inte bara klyftan från 1054, utan till och med över den reva i den kristna kyrkan som slets upp sexhundra år tidigare! Då kan vi verkligen börja tala om ekumenik och kristen enhet. Därför är det också så fantastiskt när corbiskop Suleyman Wannes i så varma ordalag deklarerar att vi har samma Herre: Jesus Kristus. Att han dessutom drar slutsater på integrationens område i det svenska samhället gör det hela bara ännu mer intressant, tycker jag.

Corbiskopens ord förstärks ytterligare av den kontrast som blir tydlig då jag ett par sidor längre fram i samma tidning, läser om den demonstration emot förföljelse av kristna i Irak, som hölls på Sergels torg.

Dels finns det alltså anledning till tacksamhet för att det faktiskt är möjligt att komma varandra närmare som kristna syskon, dels stämmer det till uppfordrande eftertanke att vi har ett ansvar för försoning och relationer i våra vardagliga (och söndagliga) kontakter med inflyttade svenskar.

Öga för öga

Inte så förvånad, men ändå bedrövad, läser jag om hur livstidsstraffet för Etiopiens förre diktator Mengistu Haile Mariam har ändrats till dödsstraff. Etiopiens högsta domstol meddelade enligt BBC domen tidigare idag. Mengistus döms i sin frånvaro, eftersom han sedan 17 åt befinner sig i Zimbabwe under Mugabes beskydd, så någon omedelbar fara för hans liv är det inte fråga om i dagsläget.

Det som är så sorgligt är, tycker jag, att ett gammalt kristet land som Etiopien fortfarande håller sig med ett så okristligt rättssystem där dödsstraffet fortfarande är i bruk. Jesu ord om vad som tidigare sades om ”Öga för öga och tand för tand” (Matt 5:38f) klingar ännu verkningslöst i Etiopien.

Kvalitetssäkrad

Om medarbetare inom Örebro kyrkliga samfällighet känns det underbart (OBS! lätt ironi) att veta att jag är kvalitetssäkrad enligt ISO (undrar vad det står för?). Och på allvar: all heder åt det idoga arbete som utförs av samfällighetens kansli.

Men i ärlighetens namn måste jag också säga att jag i mitt vardagsvärv inte märker så mycket av det hela. Detta säger månne ingenting om kvalitetssäkringen, men väl något om hur pass mångfacetterad och utspridd en kyrklig samfällighet som den i Örebro är. Jag antar att det är jättebra med en ISO-kvalitetssäkring, fast jag har inte mycket begrepp om vad exakt det skulle göra för skillnad för det vardagliga och söndagliga arbetet med att föra människor till en tro på Jesus Kristus. Men det kanske framtiden kommer att utvisa. Hur som helst kan det inte var något fel att parallellt med församlingsarbetet ha en administration som fungerar.

Grattis Örebro kyrkliga samfällighet!