En vanlig dag på EFS kansli

Idag har det varit en sån där ganska vanlig dag på kansliet. Lite dagen efter, med tanke på gårdagens kanslidag och julfest, men ändå ganska vanlig. Morgontimmarna gick åt till att göra i ordning avtalet för det vaktbolag i Mwanza, Tanzania som ska ta hand om nattvakt och trygghetslarm för familjen Polback. De flyger för övrigt redan på tisdag och det är inte utan att det känns lite pirrigt och spännande också för oss på internationella avdelningen när vi tänker på att de ska dra iväg i nästa vecka. Men vi får ju räkna med att Gud har varit med och förberett, så då får vi också lita på att han tar hand om det som vi, trots noggrann förberedelse inte kunnat förutse.

Funderar lite över detta att också missionärer behöver världsliga vaktbolag. Borde inte Gud ha änglar till sånt, funderar jag. Tänker ytterligare en vända och tänker att det kanske just är några sådana som har tagit värvning hos ett vaktbolag i Tanzania och på det här sättet helt obekymrade över vad ”folk ska tycka” kan finns vid Polbacks hus både dag och natt under åren som ligger framför. Om inte tror jag att änglarna kommer att finns där ändå, om än i mer osynlig gestalt.

Arbetsdagens sista timmar gick åt att formulera ett avtalsförslag, så att finansieringen av en annan av våra missionärer, Peter Karlsson, ska kunna komma på pränt innan året och därmed de olika bidragsgivarnas ekonomiska bokföring avslutas. Givna löften behöver formaliseras och fästas på papper för att bli verklighet. Nog är ordens verkan förunderlig? Som slutkläm blev det också ett kort telefonsamtal med nämnde Karlsson om bostadens vattentank, ett musbo i bilens ventilationssystem och en del andra frågor om arbetstillstånd och visum.

Alltså, en ganska vanlig dag på EFS kansli. Tack Gud för den!

Annonser

En länk i kedjan

De senaste veckorna har jag ägnat mycket tid åt frågor som har med EFS missionärer att göra. Hela kedjan från rekrytering, förberedelse, sändning och utresa till avslut, hemresa och utvärdering har varit aktuell i olika individer. Några har nyss rest ut, några förbereder sig för att resa och några avslutar sina tjänster. Det är fascinerande och ett stort privilegium att få följa dessa goda medarbetare i Guds rike tycker jag.
Idag fick jag sitta ner och lyssna på en nyss hemkommen pensionär, som genom sin långa erfarenhet och sin levnadsvisdom på ett alldeles särskilt sätt får ingångar och förtroenden som vi andra inte kommer i närheten av. Jag påminns om hur värdefullt det är att få stå i ett sammanhang som inte bara består av ett nu, utan ingår i ett historiskt perspektiv. De som varit med länge kan med sina specifika kvaliteter bidra till oss som inte varit med lika länge. Och de som kommer helt nya kommer med åren att växa in i sina uppgifter och bära relationer och erfarenheter till kommande generationer. Förunderligt och fantastiskt!