Missionsrelationer

Sitter på Bole Airport i Addis Abeba i väntan på nästa flight som ska ta mig till Dar es Salaam i Tanzania. Framför mig har jag några intensiva dagar med möten med våra missionärer, kyrkans ledarskap i olika stift och förhoppningsvis en massa ”vanliga” människor.

Jag förundras över hur vi hänger samman. Genom missionen har det skapats relationer som präglar både oss i EFS och de människor som finns utspridda på så många platser i östra Afrika, i Indien och på andra håll i världen. Allt som skett i missionens namn har förstås inte varit enbart gott, men det har tveklöst skapat relationer som betyder mycket för mång. Det är en fascinerande tanke att vi har något viktigt gemensamt med människorna i Ilula och Njombe. Tänk att det finns relationer mellan vanliga människor i Njutånger och Mendi, i Torsby och Dodoma, i Uppsala och Chhindwara och på många fler platser.

Vi hör ihop vare sig vi tycker om det eller ej. Därför har vi också ett ansvar att förvalta de relationer som byggts upp genom åren. Jag hoppas att mitt besök i Tanzania de närmaste dagarna ska få vara ett led i just detta.

Annonser

Ett frimodigt budskap

Igår gick jag förbi utanför en av Stockholms många kyrkor. En trottoarpratare stod uppställd på den snöiga grusgången med en uppfordrande hälsning. Två ord, sex bokstäver, symmetriskt och med stora handtextade bokstäver. Enkelt och tydligt och rättframt. Upphovsmännen till en sådan uppmaning måtte vara säkra på att det har något viktigt och värdefullt att erbjuda. Och jag är säker på att en och annan förbipasserandes nyfikenhet väcktes av ett så frimodigt erbjudande. Kanske någon till och med vågade sig in genom de höga dörrarna till den stora helgedomen. Ett så självklart budskap vittnar om en stark tilltro till det som erbjuds. Det ligger något lockande i det som presenteras så självklart.

Själv blev jag dock mest bekymrad och sände upp ett kort Kyrie eleison där jag vandrade vidare i februariskymningen. Tänk om det ändå hade stått ”Try Jesus!” Nu stod det istället ”Try zen”.