Far- och morföräldrarna hade rätt

Per Gudmundson skriver på ledarplats i dagens SvD att ”föräldrarna hade rätt”, nämligen att det behövs ordning och reda, normer och signaler.

Sammanhanget är våld och mord, som enligt Gudmundsons exempel minskat genom världshistorien fram till 1960-talet och därefter ökat. Orsaken till det ökande mördandet ska alltså hänga ihop med uppluckringen av vår civilisations värderingar.

Jag säger inte emot, men ser en allvarlig och uppenbar lucka i Gudmundsons resonemang. Kanske ser han den också, men sätter ändå inte ord på den. Det handlar förstås om att vår civilisations grund är den kristna tron och det är just den som trängts undan och ibland rent av helt plockats bort. Nog behövs det normer och signaler som Gudmundsson påpekar, men de riskerar i sig själva att bli mycket människofientliga om de inte sätts in i sitt rätta sammanhang.

Vår tid behöver återupptäcka att det finns en Gud som håller oss ansvariga för våra gärningar och förväntar sig att vi ska ”sköta oss”. Där kommer normer och signaler in. Detta gäller i de flesta religioner. Det som sedan gör den kristna tron unik och alldeles särskilt viktig är att den bygger på kärlekens evangelium, där den allsmäktige träder in i vår värld och våra liv för att aktivt hjälp oss ur våldets och mördandets mörker.

Utan den kristna tron och dess medföljande värderingar hade den västerländska civilisationen aldrig kunnat växa fram. När nu den kristna tron inte längre får vara med och vägleda och prägla samhällsinstitutionerna och makthavarna, ja då är det inte så konstigt om normlösheten och därmed våldet ökar.

Därför kanske det vore ännu mer korrekt att skriva att det var far- och morföräldrarna som hade rätt. Gudmundson är något på spåren, men behöver ta analysen ett steg till för att hamna rätt.

Annonser

2 svar

  1. Jag blev bönhörd fort – tack Erik för ännu ett blogginlägg! (Kom just hem från kyrkokörens julkonsert och har fixat kvällsfikat).

    Ja, kanske hade farmor rätt, i alla fall om hon hjälpte oss se Jesus. Men det är klart att vissa saker blivit bättre även efter 60-talet (”allt var bättre förr” och ”allt är bättre nu” är ju båda alltför grunda analyser) och att sekulariseringen i viss mening är att applådera (jag tror lika lite som Kierkegaard – 200 år nästa år – på kristendomen som ”officiell religion”). Däremot inte kristendomsfientligheten och den sekularistiska självgodheten, där har du helt rätt.

    Men utvecklingen är nu som alltid tvetydig: det finns en respekt för barnet som bl.a. Astrid Lindgren hjälpt oss återerövra (vi har inte alltid gått i Jesu fotspår därvidlag) samtidigt som idag en rent hednisk människosyn sipprar in via fosterdiagnostiken och, framförallt, rätten till avlivning av sin avkomma. Det är den hedniska ”knäsättningen” som återkommer – avkomman ska godkännas av föräldern (då husfadern, idag modern) för att få sitt människovärde.

  2. Jag vill ställa en fråga. Är det förenligt med er politik att önska människor åt helvetet?

    Orden är skrivna av en FD rektor. Hon är styrelseledamot i Kristdemokraterna och styrelseledamot i Kristdemokrater för en levande kyrka.

    Citat
    ”Jag tror inte heller att vi kommer att få en ny kropp eller mötas efter döden igen. Men skulle vi få en ny kropp hoppas jag att Gud skapar om mig som jag var i 20-årsåldern och skulle vi mötas efter döden, så hoppas jag att de jag har ogillat hamnat i helvetet, och att jag själv kommer till himlen!”

    Er partikamrat finns här
    http://lilatankar.blogspot.se/2013/10/min-barndoms-gud.html

    Själv finns jag här
    http://regentags.wordpress.com/

    Agnes

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: