Frustration

Så svårt det verkar vara att föra ett sansat och tydligt samtal om äktenskap och sexualitet i kristna sammanhang. I möte med media blir det ofta än värre. Nu senaste dygnet har en kyrkoherde i Kinna valsat runt i SvD, där tidningen även backats upp av biskopen i Göteborg och andra kyrkliga potentater. Sedan följer kommentarer och inlägg på bloggar och olika sociala media som sällan reder ut något, utan bara förstärker frustrationen.

Personligen tycker jag att det är oerhört enerverande att stå vid sidan om och se på! Kanske är en anledning till att budskapet missförstås och förvrängs i media att det faktiskt uttrycks otydligt. Bland många sk konservativt kristna finns en besvärande valhänthet och ängslighet i att uttrycka en klar bibelgrundad teologi i kombination med Guds radikala och självutgivande kärlek. Därför kommer här ett ofullkomligt, men förhoppningsvis användbart försök att sammanfatta vad som egentligen bör sägas, utifrån en någotsånär bibelkonservativ teologi:

  • Alla människor är lika älskade av Gud och lika värdefulla. Därför tar vi avstånd från allt vad hat och övergrepp heter.
  • Alla människor är syndare. Det var därför Gud gav sig själv till oss i Jesus Kristus, som dog på korset för din och min skull.
  • All sexualitet är skadad genom syndafallet, fast på olika sätt. Därför behöver alla lära sig att hantera (och behärska) sin sexualitet på ett ansvarsfullt sätt för att inte göra sig själv eller andra än mer illa.
  • Gud har tänkt det sexuella samlivet för äktenskapet, den livslånga relationen mellan en man och en kvinna. (1 Mos 1:27, 1 Mos 2:24, Matt 19:4-5, Ef 5:31 osv.) Därför tror vi oss inte ha mandat att uttala Guds välsignelse över andra samlivskonstellationer oavsett vad demokratiskt valda parlament och kyrkomöten fattar för beslut.
  • Det är genom tron på Jesus Kristus som en människa blir frälst, inte genom att leva ett alltigenom perfekt liv. Därför är det tron på Jesu som är det riktigt viktiga, inte vem man delar säng med.

Jag vet mycket väl att man i samtal med media inte alltid får möjlighet att ens säga så här mycket, men alltför ofta beror det på att vi villar bort oss i något slags iver att markera mot det vi tycker är ett syndigt beteende.

Alla punkterna kan (och bör!) förstås läggas ut mycket mer när tid ges till det. Men vi behöver inte ha alla svar på allting på en gång. Vi behöver heller inte vara rädda för att kliva fram som de usla syndare vi är. Vi får ju samtidigt glädja oss över att vi genom nåden i Jesus Kristus blivit räddade från döden till ett evigt liv! Vad mer kan vi begära?

Dessutom:
Vad det gäller just äktenskapet kan det vara värt (inte minst för den heterosexuellt gifte) att reflektera över detta: det är inte genom äktenskapet som vi blir frälsta. Långt ifrån alla har fått gåvan att gifta sig. Vi är många som självvalt eller ofrivilligt är hänvisade till ett liv i sexuell avhållsamhet, men det är inget sämre alternativ! (1 Kor 7:28) Det finns en tydlig tendens och risk att äktenskapet görs till ett slags avgud, viktigare än Jesus själv. Jesus är för alla, äktenskap är för somliga!

Annonser

5 svar

  1. Enkel och bra sammanfattning. Tack!

  2. Bra skrivet

  3. Tack Erik! (Välkommen tillbaka från den korthuggna twittervärlden!)

    Hur ska EFS enligt dej hantera det här, att vi intimt samarbetar med BÅDE en av världens mest queera kyrkor, den Svenska kyrkan, vars ledning inte ser någon speciell vits med just förbundet man-kvinna (ja, man har inte ens ett särskilt ord för det längre) och nu t.o.m. tror att män kan föda barn – OCH en av världens mest homofoba kyrkor som stöder ren strafflagstiftning mot homosexuellt samlevande och enligt uppgift ville få in förbud mot homosex i Etiopiens grundlag (ihop med koptiska kyrkan), vilket jag hoppas men inte litar på var en tidningsanka.

    Vore resp. åsikt något mindre extrem kunde man ta fasta på det positiva: Svenska kyrkans omsorg om homosexuella och Mekane Yesus-kyrkans fasthållande vid äktenskapet som ett fröbund mellan en man och en kvinna. Men i nuvarande läge anser jag att EFS, om vi ska kunna behålla ett uns av trovärdighet, måste vara mycket tydliga i vår kritik av såväl Svenska kyrkans ledning som Mekane Yesus-kyrkan och etiopiska staten. (Även om EFS skulle slängas ut ur Etiopien med fötterna före).

    Det kan faktiskt bli så att vi då skulle vinna i respekt BÅDE visavi Svenska kyrkans ledning och Mekane Yesus-kyrkans. Naturligtvis kan det motsatta också inträffa, vi kan inte veta, men vi måste ju agera utifrån vad vi själva anser vara sant och rätt. Jag blev mycket oroad av Jonas och Viktoria Nordins insändare i Kyrkans Tidning, som verkade stå för något slags värderelativism – att den etiopiska synen på homosex var OK i Etiopien (i så fall vore ju den svenska OK i Sverige?).

    (Funderar på att skicka ovanstående text till Budbäraren eller Kyrkans Tidning, men vill gärna höra din reaktion först).

  4. Djupt!
    Minns med stor glädje ditt anförande på Frimodig kyrkas årsmöte i Uppsala. Men för media tycks kortare och mer förenklat vara bättre än eftertänksamt och med fler perspektiv.

  5. ”I möte med media blir det ofta än värre.” Detta är så sant. Det spelar ingen roll hur balanserade vi än försöker vara – mediefolket är överlag inte intresserade av att återge det balanserade eller ens av att försöka förstå och sprida förståelse. Nej, media vill sälja och det som säljer är konflikter och det braskande. (Men tack och lov finns det några lysande undantag!)

    Dina fem punkter är en bra sammanfattning som jag tycker att varje kristen som vill hålla sig till Guds ord borde kunna skriva under. Men om media skulle få tag på detta skulle troligen den braskande rubriken bli: ”Präst i SvK förkastar demokratiskt fattade beslut i homofrågan”, eller något liknande. Inte osanning, men väldigt vinklat och ”utplockat”.

    Men jag har ofta samma känsla av frustration – också när jag efteråt läser vad jag själv skrivit på min egen blogg. Det blir allt för ofta bitter försvarsstrid över våra ställningstaganden och vi har så förtvivlat svårt att få fram hela bilden. Vi kommer helt enkelt aldrig längre än till lagen. Vi tillåts helt enkelt aldrig komma så långt som till Guds radikala och självutgivande kärlek. Eller, om vi till äventyrs skulle göra det, tappar vi ändå läsarna/lyssnarna redan vid lagen. Frustrerande var ordet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: