Kvällsmat med biskopen

”Det borde firas mässa oftare i Sörbykyrkan, helst varje söndag”. Det tycker i alla fall vår biskop, Hans-Erik Nordin, som gästade oss idag. Och visst vore det fantastiskt om vi var i en situation då det kunde vara självklart att vi varje söndag kunde samla församlingen runt nattvardsbordet! Det tycker också jag. Men jag vet ju också att det inte är så självklart enkelt. Det handlar dels om barn, vars föräldrar inte deltar i gudstjänsterna, dels om människor som inte tycker sig vara redo att ta emot Herrens kropp och blod i nattvarden. Men visst vore det härligt om vi oftare kunde fira mässa! Kanske kan det bli oftare än vad det är idag, men knappast varje söndag.

Detta och andra frågor dryftades i Sörbykyrkans församlingssal ikväll då biskopen avslutade sitt tvådagars besök i Almby församling, första delen av sin visitation i församlingen. Runt matborden med sopptallrikarna fanns ett påtagligt intresse för vad biskopen hade att säga, och diskussionen var både vass och öppenhjärtig. De svåraste frågorna undveks, men kanske är det inte rätt forum att ta i de riktigt svåra nötterna, i en öppen frågestund som bara har 40 minuter på sig. Kanske kan vi få möjlighet att se biskopen snart igen för ett samtal om t ex arbetsgivarfrågor, evangelisationsstrategier och upplåtande av kyrkan för olika förrättningar mm?

Annonser

Salig morgonbön

Vilken fantastisk morgonbön vi fick vara med om i morse, vi som var samlade i Almby församlingshem! Enkelt, men mycket fint. Husmor Nan höll i trådarna, läste en text av Eva Spångberg om arbete och vila, möda och ny kraft, om vänster och höger hand som flätas samman i bön och hur tummarna till sist beseglar bönen med korsets tecken. Lugnt och stilla läste hon och tiden stod stilla i det för tillfället rätt välfyllda andaktrummet i församlingshemmets källare. Det var den Helige som var där! Till detta kom Tobias medryckande psalmspel som tycktes få himlens alla änglar att dansa och sjunga med oss om hur saligt det är att få tro på Jesus!

Det är sannerligen ett privilegium att få ha sådana arbetskamrater! Tack Gud för dem!

Missionsdag i Gävle

Igår var jag i Gävle på distriktsmissiondag för EFS i Mittsverige. Verkligen jättetrevigt! Många gamla kära bekanta och någon enstaka ännu okänd vän. Lite betänksam bara över den höga medelåldern på deltagarna. Om detta är de som brinner för EFS mission, då kommer EFS mission inom något decennium att vara ett minne blott. Nu vet jag att det visst finns ett engagemang för mission också bland unga i EFS, men den här slags dagar verkar inte vara något som tilltalar unga idag. Fastän det var så trevligt! Jag visade t ex blider från min senaste och tidigare Etiopienresor, Ingemar Holmqvist höll ett missionsbibelstudium och Martin Nilsson från EFS kansli informerade om senaste nytt. Just för att helheten blev så bra, hade det varit kul om fler hade tagit chansen att bli en aningen inspirerad för tjänst i Guds rike på olika.

Värdegrund på gymnasiet

I fredags var jag inbjuden till en gymnasiefriskola till en träff där man vill pejla möjligheterna för mig att hjälpa dem med värdegrunds-arbete i klasserna. Efter veckans Uppdrag granskning skulle det kunna vara en rätt känsligt område, men det går väl att sköta sånt på olika sätt, antar jag. Det blev hursomhelst ett trevligt möte. Intressant, tycker jag, att man idag vänder sig till en präst för detta, och jag frågade också vad det var för speciell ”präst-kompetens” de var ute efter. Fick kanske inget supertydligt svar, men uppenbarligen tror de att jag har något att bidra med, vilket känns kul i sig. Själv tänker jag att om jag ska kunna hjälpa dem med att hitta en bättre grund att stå på för att stärka gemenskapen och förbättra samtalsklimatet i klasserna, då kommer det att bli svårt att inte börja predika evangelium. Det är ju ändå det som är den grund jag vill stå på. Men de har naturligtvis inte bett mig komma för att predika för dem… Ska bli spännande att se vad det kan bli av detta. Nästa steg är att de skulle höra av sig när de filat lite mer på de praktiska detaljerna.

Hemgrupp

Två veckor tillbaka igen på fosterjorden är fullt tillräckligt för att Etiopien ska kännas rätt avlägset. Nu när snön dessutom har kommit är det extra tydligt att det är skilda världar. Fast måndagen 8 januari i gryningen hade vi rimfrost i gräset i Addis Abeba, medan det så vitt jag förstår var grått och plusgrader här i Örebro.

I måndags kväll var jag hemma hos Nisse och Lisa på sk hemgruppsträff, dvs en samling för alla som är intresserade av ett slag bönegemenskap i ”hemformat”. Fastän det inte tidigare tycks har funnits något stort intresse av en slik gemenskapsform i Sörbykyrkan fanns det plötsligt 13 personer på plats och flera som uttryckt intresse men förhinder just den kvällen! Det borde alltså finnas underlag för åtminstone två, kanske 3-4 grupper redan från start. Se där vad ett initiativ i rätt tid kan åstadkomma. Man kan nog förutsätta att den Helige Ande varit å färde. Sen kommer naturligtvis den stora utmaningen att göra något av det hela. En sak är att vara entusiastisk, en helt annan att vara beredd att bjuda till också när det inte blev precis som jag själv tänkte.

Här i församlingen håller vi också som bäst på att förbereda oss för biskopsvisitation i nästa vecka. Somliga är riktigt nervösa över alla delar som ska klaffa och passa ihop. Själv tänker jag att det ordnar sig. Biskopen är säkert inte farlig och nog måste det väl vara verkligheten han är intresserad av, även om den förefaller en smula kaotisk ibland.

Gott nytt år och god jul!

dsc01716.JPGEfter några dagar i Etiopien blir den svenska verkligheten alltmer overklig och den etiopiska alltmer verklig. Så fort det går att ställa om. Det sägs att det är nytt år i västvärlden. Här märks det inte över huvud taget, men den 10 september blir det millennieskifte även här, då även Etiopien går in i år 2000. Nu närmar vi oss också den etiopiska julen, den 7 januari, så man får även passa på att önska god jul. 

Igår var vi på gudstjänst i en kyrka i Ambo, 11 mil väster om Addis Abeba. Vid ett hastigt överslag var vi ca 1.000 personer, de flesta i 15-40-årsåldern. Bara enstaka grånade huvuden syntes till. Tre timmar varade gudstjänsten, men församlingen var påtagligt närvarande hela tiden. Intensiv bön, öronbedövande körsång (högtalarsystemet utnyttjades till bristningsgränsen), engagerad predikan, som tolkades från oromiska till amhariska så rappt att predikant och tolk hela tiden jagade varandra i slutet av meningarna (en upplevelse i sig). Detta är en helt vanlig församling i ett land där den materiella fattigdomen är så gott som total, men där det finns en stor längtan efter att allt fler människor ska få lära känna Jesus som sin Herre och frälsare.  

På söndag eftermiddag skakade vi i landsvägsbuss tillbaka till Addis och firade vår svenska nyårsafton med etiopiska mat på en halvtom Ghion Restaurant i centrala stan. För de allra flesta var det ju en helt vanlig söndagskväll. Men snart är det i alla fall jul.