Evangelium: Ifakara!

Prästerik är på besök i Ifakara i södra Tanzania. Idag fick jag en förklaring till det namnet.

En gång i tiden fanns en enormt stor och minst lika fruktad krokodil i Kilomberofloden. Det satte skräck i människorna och innebar stor fara för var och en som ville korsa floden. Men till slut dog krokodilen och man kunde ropa ut: Ifakara – fienden är borta! Så fick staden vid floden sitt namn och jag fick en ny version av evangelium. Ormen från urtiden är dödad! Fienden är borta – Ifakara!

Annonser

Söndag i Addis Abeba

I förmiddags var planen att jag skulle hämta upp de två somaliska teol studenterna J och A och sedan ta med dem till International Lutheran Church (ILC). Men igår kväll fick jag reda på att ILC har sina gudstjänster förlagda till hemmen nu i sommar och då blev det genast lite svårare. Istället föreslog de att vi skulle fira gudstjänst i International Evangelical Church (IEC), som är en engelskspråkig internationell församling av typisk evangelikal-baptistisk sort. J och A hade också tagit med sig en god vän som är kraftigt rörelsehindrad, men fantastiskt tapper. Att vara handikappad i det här landet är verkligen inget att vara avundsjuk på i något avseende.

Vi kom en dryg timme för tidigt till gudstjänsten så det vara ypperligt läge för somalisk frukost tvärs över gatan. Vid det laget hade vi också fått reda på att ännu en somalier B och hans familj skulle ansluta till gudstjänsten, så de anslöt snart till frukost-gänget. Medan vi satt där kom ttterligare en somalisk broder på väg till samma gudstjänst. Det som först så ut som ett missat gudstjänstbesök i ILC visade sig alltså vara en gudomligt planerad sammankomst av flera av de kristna somalierna i stan.

Gudstjänst inleddes med ett par glada lovsånger (båda bekanta sedan tidigare). Så följde en del pålysningar, ett fantastiskt tack till alla söndagsskollärare, en barnvälsignelse, kollekt och så ett par sånger till. Därefter var det en mycket god och begriplig predikan av den amerikanske pastorn, utifrån Joh 15 (vinträdet och grenarna). Efter ytterligare två medryckande lovsånger avslutades gudstjänsten. På det hela taget var det en gudstjänst som var lätt att vara med på, men visst saknade jag syndabekännelsen, Herrens bön, trosbekännelse, välsignelsen och förstås nattvarden. Jag tänker att det måste vara mycket frestande att som församlingsledare utforma just den här slags gudstjänster, eftersom de är så lättsamma, så begripliga, så rationella. Ändå tror jag att det är en frestelse att låta liturgin gå förlorad. I längden kan bara den gudstjänst bestå som kombinerar den medryckand lovsången och den stabila liturgiska kontinuiteten. Detta och en hel del annat vandrade genom mina tankar denna söndagsförmiddag i IEC, Addis Abeba.

Nuristani Goat Cheese

Half way through the Lausanne III Congress on World Evangelisation I’m full of impressions.

Over 4000 people from all around the globe are mingling together in the huge top modern Cape Town International Conference Centre CTICC, listening to brilliant speakers and some not so brilliant, enjoying excellent musicians, dancers, actors and meeting new and interesting people in a seemingly never ending flow.

One of the most powerful testimonies so far has been the story told by Mrs Little, the widow of one of the ten Christians brutally killed in Afghanistan in August. The indescribable pain of the loss was powerfully combined with a love for the Afghani people and the gospel of Christ. Only by the grace of Jesus Christ a person can gain such a fully integrated faith. She reminded me about what it means to be a follower of Christ, her story made it clear how sweet and valuable the gospel is and how wonderful it is to be a child of God. Her exposition of the Nuristani goat cheese as metaphor of the gospel will stay in my thoughts for a very long time.

I am indeed priviledged belonging to Jesus Christ.

Lausanne III, blogging in English

I’ve been asked to start blogging in English. I’m not sure I’m going to make it, but I thought it could be a good idea to start while being here in Cape Town for the Third Lausanne Congress on World Evangelisation.

Until now I’ve just spent my time sightseeing in the Cape area. What a wonderful Creator we’ve got that is willing to pour out such beauty on us. Standing on the top of the Table Mountain looking down on the West Cape I was reminded by my Congolese brother what a great God we have. ”He made all this!” he said over and over again. That’s good reminder for me who too often take the wonders of the creation so much for granted. But my Congolese brother is indeed right, God made all this. The third person of my mountain expedition was an American. He filled in with a short summarised exposition on Psalm 8: this is for the glory of His name. Indeed it is for the glory of his name, but I also think it is a sign of how much God loves us. He made all this for us to enjoy.

Someone said that the first (and the only?) question we will be asked by God when we enter into heaven will be: Did you enjoy my creation? Thoughtprovoking as that is I was really struck by it today on top of that mountain. The beauty of creation should fill me with awe for the greatness and glory of our God, as well as joy over his love to me.

Besök i verkligheten

Vilken glädje! I en EFU-stugans lada utanför Floby samlades bygdens EFS:are och några till till missionafton igår kväll och till gudstjänst idag. Även om det nog förväntades att jag skulle inspirera dem, eftersom jag hade uppdraget att både berätta om EFS internationella mission och predika, så blev det minst lika mycket jag som fick inspireras av dem.

Vilken rikedom det är att få möta människor som lever evangelium i sin egen hembygd på det smittande sätt som EFS:arna i Falköping och Floby. När samtalen vid fikat efter mötet faktiskt handlar om Jesus och hur vi kan få fler att möta honom, och inte bara om allt annat, då känns det gott och gudstjänsten liksom fortsätter, fast med kaffekopp i hand.

I dagens gudstjänst sjöng den lilla EFS-kören om efterföljelse och korsets nåd, så att hjärtats lovsång liksom bubblar igång, så där obändigt som bara den Helige Ande kan få till. När bön och sång uttrycker Bibelns glada budskap så enkelt och självklart då fylls i alla fall jag av en salig tacksamhet över att få vara med.

Efter gudstjänsten fick jag också lyssna till samtalet några föräldrar emellan som pratade om nästa helgs söndagsskoleupptakt och de räknade efter till ungefär tjugo potentiella barn. Det finns liv och hopp i EFS, eftersom det handlar om Jesus!

Klok ledare

Elisabeth Sandlund skriver idag på ledarplats i Dagen klokt och välbalanserat om skiljelinjer och nya samverkansmöjligheter inom dagens kristenhet. Tack Elisabeth!

Indiska biskopar med mål och mening

Har tillbringat några dagar i Kodaikanal tillsammans med merparten av de lutherska biskoparna i Indien. Det har handlat om Purpose Driven Church (”Församling med mål och mening” av Rick Warren) som ett redskap för förnyelse och tillväxt i de lutherska kyrkorna i Indien. Min första tvekan byttes snart i stor glädje över den starka motivationen att förändra och komma vidare genom att bli:
1. Varmare – genom gemenskap
2. Djupare – genom lärjungaskap
3. Starkare – genom tillbedjan
4. Bredare – genom tjänst för medmänniskan
5. Större – genom evangelisation

Där jag satt och lyssnade till dessa biskopar och deras visioner för sina kyrkor fylldes jag av en stark längtan: tänk om våra biskopar skulle våga prioritera något sådant här för Svenska kyrkans del! För, som den pensionerade biskopen och inspiratören kommenterade: detta är inte amerikanskt – det är bibliskt!

Nu hänger ju i och för sig inte allt på biskoparna, de har att göra som de har det (de har de indiska också!) och i många församlingar arbetas det just på detta, om än inte alltid under samma beteckning. Församlingen och kyrkan är alla kristnas ansvar, men det är inte oviktigt vilken riktning ledare tar ut och i det avseendet skulle episkopal sanktionering vara av stort värde.