Fönsterputs – en bild för nåden

Ännu en ljuvlig vårdag har passerat. Efter en lång och god frukost begav moster Solveig och jag oss iväg till Libris bokhandel och en vända upp i Svampen. Efter lunch skjutsade jag henne till Kungsör och fick på så sätt en utflykt i vårsolen.

Här hemma har jag putsat uterummets fönster och satt upp gardiner. Hoppas att det ska göra uterummet ännu trevligare. Kan man dra några teologiska växlar på detta tro? Det skulle möjligen vara att det inte räcker med att hänga upp gardiner för att smutsen ska försvinna. Den blir möjligen något mer svårupptäckt, men knappast borta. När smutsen däremot är borttvättad då gör sig de nya gardinerna så mycket bättre. Om smutsen får stå för vårt inre liv och gardinerna de yttre uttrycken, då kanske man kan säga att det inte räcker med ett fromt språk och rätt klädkod, utan det behövs en insida som på något sätt korresponderar till det yttre, för att det ska vara trovärdigt. Hur lätt är det inte att frestas fixa och spackla på utsidan, när det vi verkligen behöver är Guds totala genomlysande av våra liv.

Herre, lys igenom mig.
Visa mig min smuts,
och låt din förlåtelse och nåd
förvandla och förnya mitt inre!
Amen.

Annonser

Pånyttfödelse

Idag har jag moster Solveig på besök. Imorgon far hon vidare mot Kungsör. Vi har varit nere vid Oset och promenerat och tittat på fåglarna. Vilken fantastisk eftermiddag det har varit! Solsken och riktigt varmt och det var alldeles stilla nere vid Hjälmaren. Guds skapelse är underbar och det är verkligen en förmån att få finnas mitt i den! Tänk så glädjande också att det går att återskapa våtmarker och förorenade landområden, så att livet och skönheten återvänder. Skapelsen har verkligen en självläkningsförmåga som är fenomenal. Undrar hur det kommer sig 😉 ? Desto mer tragiskt då att vi fortsätter att skövla och bryta ner den planet vi är satta att förvalta.

På vägen hem från Oset stannade vi till vid blomsterhandlaren och köpte vårens planteringsjord. Nu ska här planteras om krukväxter och annat. Kan det också vara tecken på skapelsens inbyggda kapacitet till återhämtning?

Häxan och prästen

Så här års inbjuder vi skolorna i närområdet till påsksamlingar i Sörbykyrkan. Vi räknar med ca 300 barn som kommer att komma till kyrkan för att höra oss presentera påskens budskap.

I år har vi gjort ett litet drama där en påskkärring spelar en framträdande roll. I början är hon helt övertygad om att påskens huvudperson, ja det är hon själv. I sitt möte med Prästen får hon klart för sig att han inte riktigt håller med henne. Hon får sedan möta några av kyrkohistoriens profiler och kommer så småningom att upptäcka att det kanske ändå inte är häxorna som är påskens huvudpersoner! Boken med trollformler byter hon gärna mot den bok ”som är på riktigt”: Bibeln.

Tänk om evangelisation vore så enkelt alltid! Tänk om det räckte med goda argument och någorlunda god regi! 

”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.” Ef 6:12

Vore det bara argument, ja då vore världen snart vunnen för Kristus. Nej, motståndet är starkare än så. Därför är de så viktigt med bönen. Att be om den Helige Andes närvaro är helt avgörande om evangeliet ska kunna nå in till människors hjärtan. Visst är våra ord redskapet, men kraften den kan vi bara be Gud ge oss.

Biskop med kalla fötter?

Ibland blir man förvånad. Som i morse när jag åt frukost och ögnade igenom dagens NA (Nerikes Allehanda). Biskop Hans-Erik Nordin i Strängnäs skriver på debattsidan om vikten av att skilja mellan äktenskap och partnerskap. Han som så klart tagit ställning för välsignelse av partnerskap tycks nu helt plötsligt stå för något annat. (Reaktioner lär komma!) De argument han för fram är alla sådana som använts för att visa på det orimliga i en välsignelseakt för partnerskap, t ex att äktenskapet mellan man och kvinna är något speciellt som Gud har tänkt ut som en central del av skapelseordningen. Man blir minst sagt förvånad.

Undrar vad som ligger bakom. Antingen skulle det kunna vara taktik för att i ett ofarligt läge hävda något som möjligen skulle återvinna en del av förlorat förtroende hos många kyrkokristna. Därmed tror jag han mest skulle göra sig till allmänt åtlöje, vilket naturligtvis vore enbart sorgligt och oerhört destruktivt för kyrkan. Eller också har han fått kalla fötter och inser att vi håller på att få en omöjlig och ohanterlig situation i kyrkan. Handlar det om omvändelse borde det väl rimligen också följas av något slags bekännelse och bön om förlåtelse. Detta vore smärtsamt, men mycket befriande och skulle innebära att hoppet tänds på nytt i vår kyrka. Framtiden får väl utvisa vilket.

Äktenskap eller inte?

Så har Hans Regner lagt fram sin utredning om äktenskapslagstiftningen. Begreppet äktenskap bör vidgas till att också omfatta samkönade relationer är hans slutsats. Inte särskilt förvånande.

Däremot är biskoparnas reaktioner lite intressanta. Kanske är de så baksluga så att de lät Ytterberg sticka ut hakan i överkant i förra veckan, så att de nu, bara genom att uttrycka en gnutta tveksamhet, kan framstå som stabilt grundade i kyrkans tradition och i bibelordet när de lite försiktigt påpekar att äktenskapsbegreppet nog bör reserveras för relationen mellan man och kvinna. Eller också är det verkligen så att det inte förrän nu börjar inse vartåt det hela barkar iväg. T ex hänvisar biskop Hans-Erik Nordin i Strängnäs till att det bara är i föreningen mellan en man och en kvinna som nytt liv kan uppstå. Det otroligt provokativt sagt för att vara i debatten om könsneutrala äktenskap. Om han verkligen menar det han säger, innebär det en rätt drastisk omsvängning (igen). Hoppas kan man ju, även om det inte är särskilt troligt. Hursomhelst behövs klart tydligare uttalanden från biskoparna i biblisk riktning för att jag ska återfå förtroendet för dem. Dessutom skulle de behöva gå från ord till handling innan man kan tycka att de har rättat till det som gått snett.

Men låt oss fortsätta att be för våra biskopar, att de måtte hitta tillbaka till en sund och biblisk väg.

ÄB tvekar inför samkönat äktenskap?

Ärkebiskop Anders Wejryd säger idag att Svenska kyrkan inte kan ställa sig bakom att äktenskapsbegreppet öppnas för homosexuella relationer. Det har i dagsläget inte disktuterats klart i biskopsmötet eller i kyrkostyrelsen, menar han. Observera att detta gäller ”i dagsläget”. Undrar just hur många veckor det håller? Så fort riksdagen har klubbat igenom lagen kommer biskoparna gladeligt att acceptera också samkönade äktenskap i kyrkan, var så säker!

LVF 60 år

Lutherska världsförbundet firar 60 år i dagarna med festligheter i Lund. Det land med flest lutheraner är föga förvånande Tyskland vars lutherska kyrkor sammanlagt har ca 12 milj medlemmar. Den största lutherska kyrkan är dock Svenska kyrkan med sina knappt 7 milj kyrkotillhöriga.

Tidningen Dagen hade idag en uppställning över världens största lutherska kyrkor med anledning av jubileet. Intressant då att notera att de stora kyrkorna i Europa inte längre är de dominerande. För trots att de fortfarande har de flesta medlemmarna är de nationalkyrkor med stora grupper mycket svagt involverade medlemmar, medan de starkt växande kyrkorna i Afrika och Asien snart är ikapp även i faktiska siffror, men då av medlemmar som i hög utsträckning själva valt att bli medlemmar. Därför vore det nog mer rättvisande att säga att världens största lutherska kyrkor är:

1. Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus, 4 500 296 medl.
2. Protestant Christian Batak Church, Indonesien, 3 750 000 medl.
3. Evangelical Lutheran Church in Tanzania, 3 500 000 medl.
4. Malagasy Lutheran Church, Madagaskar, 3 000 000 medl.

Först därefter kan man (om man räknar högt) få in Svenska kyrkans 6 895 840 medlemmar.

Kanske vore det hälsosamt för Svenska kyrkan högsta ledning att få ett annat perspektiv på var livskraften och initiativet för kyrkans framtid finns? Kanske kunde det stämma till något lite mer eftertänksamhet och ödmjukhet i strävan att vara först med att införa nya ordningar?