Med viss bestörning och stor indignation läser jag i dagens Världen idag om att Åke Green är inbjuden som talare till Mekane Yesus kyrkans teologiska seminarium för att hålla bibelstudier för en prästfortbildningskurs i december. Jag hade hoppats att de skulle vågat bjuda in någon mer välmeriterad teolog om de nu plötsligt är intresserade av vad Bibeln lär om homosexualitet, som tydligen är Greens ämne i sammanhanget (allt enligt Världen idag). Särskilt ledsamt tycker jag att det är eftersom jag själv studerat vi nämnda institution under en termin och därmed känner varmt för stället.
Mina personliga känslor för Mekane Yesuskyrkans prästseminarium må det väl vara hur det vill med. Vad värre är att detta naturligtvis gör det mycket mer komplicerat för EFS att hålla en rak linje emellan Svenska kyrkans extremliberalism och Greens extremkonservatism. Där Mekane Yesuskyrkan hittills har uppfattats som ett seriöst och sunt bibelgrundat stöd för EFS i relationen till den svenskkyrkliga ledningen, riskerar EFS på detta sätt att förlora sin kanske stabilaste bundsförvant för en sund klassisk tro. Att detta dessutom seglar upp inför det mycket avgörande mötet i Addis Abeba i januari vid Mekane Yesuskyrkans 50-årsjubileum riskerar förstås att göra det än mer komplicerat än det redan är. Meningen har iaf hittills varit att både EFS missionsföreståndare och Svenska kyrkans ärkebiskop skulle delta i firandet, men förstås också ingå i diverse överläggningar och förhandlingar. Men som sagt, EFS får med Greens medverkan i december en betydligt svårare sits att agera utifrån. Att distansera sig från de bägge ytterligheterna innebär en balansakt av stora mått.
Dessutom kan man kanske misstänka att arrangemanget med Green på seminariet skulle kunna vara ett uttryck för den maktkamp som pågått under många år mellan semiariets ledning och kyrkoledningen. Håhåjaja, nu kanske inbjudan av Green bara är en tillfällig lapsus av seminariet, men saken blir inte direkt enklare efter allt detta. Kyrie eleison!
(Tack ändå till Pelle och Josefin för tipset!)
Filed under: Etiopien, Svenska kyrkan, Vardagstro | Tagged: homosexualitet, kyrkorelationer |
Prästerik 
Hej Erik, kanske det vore läge för dig som tidigare student att ge seminariets ledare lite mer input om ÅG:s plattform i svensk kristenhet. Jag tror de lyssnar på dig.
Allt gott!
Stefan
Jag har skickat två kommentarer sista dagarna som inte har dykt upp. Har de fastnat i någon papperskorg, möjligen?
A: dina kommentarer fastnade i mitt filter och jag misslyckades med att föra över dem hit. Däremot hann jag kolla upp länken till the Guardian. Visst är det trist, men nu är det ju ingen mänsklig rättighet att få bli präst och att katolska kyrkan vidtar något slags åtgärder (om än klumpiga) för att minska risken för sexuella övergrepp på barn är ju ändå positivt.
Jag tycker nog att Åke Green njuta av sin pensionstid på hemmaplan istället för detta. Om nu företrädare för Svenska kyrkan som företräder den officiella hållningen inte är rätt personer att hålla föredrag om detta ämne finns det säkert dugliga personer med det rätta sinnelaget inom till exempel EFS eller ELM-BV. Varför gå över ån efter vatten?
Du misslyckades bara med den ena, och den rörde inget viktigare än en upplysning om att den där etiopiske bibliotekarien blivit utsedd till en av CNNs Heroes of the Year 2008.
Jag håller med om att det inte är någon mänsklig rättighet att bli präst, även om jag tycker det är rätt korkat att, i ett läge när det dessutom är akut brist på män som är villiga att leva celibatärt, principiellt utesluta just dem som måste göra det i vilket fall som helst…
Men mitt största problem, vid sidan av människosynen, är att jag är långt ifrån säker på att det verkligen är en positiv åtgärd mot övergrepp. Den uppfattningen bygger ju på att det verkligen var homosexuella som stod för så gott som alla övergrepp. Om det inte var det, ja då är ju risken stor att man genom att utse dem till syndabockar och inrikta alla krafter på att rensa ut dem, i stället missar just dem som man verkligen borde rensat ut…
Det går en starkt konservativ våg genom RKK just nu, inte minst i USA, och inte minst bland biskoparna, och dessa människor ser allt extremt svartvitt, och är extremt fokuserade på just de synder de är mest säkra på att de aldrig själva kommer begå. För dem är det närmast dogm att övergreppen begicks av homosexuella, och de värjer sig fanatiskt mot varje antydan att ‘vanliga’ människor som de själva skulle kunna göra sig skyldiga till något sådant. Det sista Kyrkan — och barnen! — i USA behöver är Vatikanens stöd för den världsbilden. Då lär det nog bara vara en tidsfråga innan nästa våg med övergrepp, är jag rädd.
Sedan undrar jag ju hur det kommer att gå för de killar som drabbas; särskilt de som redan är nästan klara med seminariet, särskilt de som varit öppna med sin läggning i förlitan på det som tidigare sagts om att riktlinjerna INTE skulle tolkas så här. Nu blir de plötsligt på en gång både svikna, utkastade och sjukförklarade av den Kyrka de älskar och gett sitt liv till. Vill man driva stabila människor till självmord, så är det så här man gör.
A: Jag håller med dig. Det positiva är att katolska kyrkan vill försöka ta tag i problemet med sexuella övergrepp på barn. Men, precis som du skriver, är detta en ytterst tvivelaktig metod, som möjligen fångar in någon enstaka potentiell förövarare, medan man stoppar många dugliga och släpper igenom många som borde stoppas, samtidigt som man tror att man verkligen gjort något åt problemet. Sorgligt.
Att man bjuder in ÅG måste väl vara just en markering av något slag. En förkrossande majoritet av världens teologer delar väl den ståndpunkt kyrkan alltid haft så om man vill lyssna på en sådan så känns det ju knepigt att vända sig till en svensk pingstpastor. Om ÅG är av den gamla sorten så lär han inte ha någon egentlig utbildning och borde inte kunna kallas teolog (men det vet jag inte så det lämnar jag därhän). Inser de att de ställer till det tro?
Skönt att höra att du prästerik inte riktigt är ense med Green.
80 % av övergreppen var på tonårspojkar enligt en oberoende undersökning, så helt fel ute är man nog inte. Övergreppen är lika vanliga i andra yrkesgrupper, men då är 20 % av offren pojkar.
John Jay-rapporten kallas undersökningen om någon är intresserad.
På plats i Addis Abeba kan jag konstatera så här en månad i efterhand att Green INTE var på Mekane Yesus-kyrkans seminarium. Var Världen Idag fått den uppgiften ifrån får vi väl aldrig veta.
Däremot är det klart att Green var i Etiopien och talade vad jag har hört i Entotto Mekane Yesus församling. Illa nog kan tyckas, men när det trots allt bara handlar om en enskild församling är det knappast något som påverkar kyrkorelationerna på nationell nivå, tack och lov.
Hej Erik!
Jag är Henrik Malmlöf (fd. Sjölund, J-lund och Klara. Nu är jag medlem i Elimkyrkan i Stockholm). Jag har haft en tanke. Sättet som Åke Green predikade på kan och ska diskuteras. Hans upplägg och val av bibelsammanhang är också problematiska. Jag fick dock en liten annan bild av honom när jag hörde på rättegången. Där kom det fram att man kunde ha en homosexuell läggning och vara kristen, men att alternativet då var att leva i celibat. Det kom inte fram helt tydligt i predikan och intervjuer med denna man.
En annan gång var det ett program som Robert Aschberg ledde. Då sa Åke Green att du var en förebild. Du hade blivit intervjuad.
Kanske handlar mycket om kommunikation. Ni kanske har samma grundsyn, men kommunicerar detta på olika sätt. Det kan hända att han tror mer på helande.
Tanken som har kommit handlar om att ni kanske ska mötas och samtala igenom detta. Det är nog bättre än att bara förfasa sig.
Hej igen!
Vet att detta är svar på ett gammalt inlägg. Vill bara förtydliga mig. När jag läste igenom Åke Greens predikan såg jag att han bestämt hävdade att mani inte föddes med en homosexuell läggning. Där är en större skillnad mellan er. Jag kvarstår dock i min tanke att ni kanske borde träffas. 🙂