Väntat men sorgligt av ELCA

Läser (i Dagen) med viss besvikelse om hur ELCA, USAa evangelisk lutherska kyrka beslutat att öppna för homosexuell samlevnad. Inte är det så förvånande men ändå sorgligt. Jag förstår att man fattat det beslutet utifrån en vilja att inkludera och att ge människor möjlighet att känna sig delaktiga och bekräftade i kyrkans gemenskap. Gott så, men problemet med ett sånt beslut är att det inte är grundad i Guds ord, utan i människors tankar.

Eftersom vi tror på en god och kärlekfull Gud som vill det bästa för oss i alla lägen, då kan vi vara helt förvissade om att det han lär oss i sitt ord är det bästa, även om vi inte i alla avseenden kan förstå det. Därför tror jag att ett beslut som det inom ELCA (kom ihåg att min egen kyrka Sv kyrkan redan ligger långt före) i längden kommer att föra människor längre bort ifrån Gud, inte närmre. Det gör också att vi skulle behöva ompröva även mycket annat i våra kyrkor, så att de faktiskt kan vara platser där människor kan fördjupas i sin relation till Jesus i första hand och inte präglas av människors påfund av olika slag.

Green till Mekane Yesus

Med viss bestörning och stor indignation läser jag i dagens Världen idag om att Åke Green är inbjuden som talare till Mekane Yesus kyrkans teologiska seminarium för att hålla bibelstudier för en prästfortbildningskurs i december. Jag hade hoppats att de skulle vågat bjuda in någon mer välmeriterad teolog om de nu plötsligt är intresserade av vad Bibeln lär om homosexualitet, som tydligen är Greens ämne i sammanhanget (allt enligt Världen idag). Särskilt ledsamt tycker jag att det är eftersom jag själv studerat vi nämnda institution under en termin och därmed känner varmt för stället.

Mina personliga känslor för Mekane Yesuskyrkans prästseminarium må det väl vara hur det vill med. Vad värre är att detta naturligtvis gör det mycket mer komplicerat för EFS att hålla en rak linje emellan Svenska kyrkans extremliberalism och Greens extremkonservatism. Där Mekane Yesuskyrkan hittills har uppfattats som ett seriöst och sunt bibelgrundat stöd för EFS i relationen till den svenskkyrkliga ledningen, riskerar EFS på detta sätt att förlora sin kanske stabilaste bundsförvant för en sund klassisk tro. Att detta dessutom seglar upp inför det mycket avgörande mötet i Addis Abeba i januari vid Mekane Yesuskyrkans 50-årsjubileum riskerar förstås att göra det än mer komplicerat än det redan är. Meningen har iaf hittills varit att både EFS missionsföreståndare och Svenska kyrkans ärkebiskop skulle delta i firandet, men förstås också ingå i diverse överläggningar och förhandlingar. Men som sagt, EFS får med Greens medverkan i december en betydligt svårare sits att agera utifrån. Att distansera sig från de bägge ytterligheterna innebär en balansakt av stora mått.

Dessutom kan man kanske misstänka att arrangemanget med Green på seminariet skulle kunna vara ett uttryck för den maktkamp som pågått under många år mellan semiariets ledning och kyrkoledningen. Håhåjaja, nu kanske inbjudan av Green bara är en tillfällig lapsus av seminariet, men saken blir inte direkt enklare efter allt detta. Kyrie eleison!

(Tack ändå till Pelle och Josefin för tipset!)

Fin kväll i Sundbyberg

Har just varit på en fantasiskt kväll i Centrumkyrkan i Sundbyberg (Stanley Sjöbergs kyrka, ni vet. Och han var där!) Kvällens specielle gäst var Richard Oostrum från Amsterdam, som på ett enkelt och äkta sätt berättade om sin väg till tro på Jesus Kristus och ett liv som evangelist bl a i Amsterdams Red Light district. Richard har jag träffat några gånger tidigare, och han är en fantastisk människa! Och han gjorde det jättefint ikväll! Hans bok ”Inte längre gay” har precis kommit ut på svenska och är en berättelse om hur han som framgångsrik idrottsman och mycket engagerad gayaktivist blev övermannad av Gud och fick sitt liv förvandlat. Helt utan känslomässig hype eller minsta fördömelse över någon annan berättade han om sitt liv för oss som var samlade. Underbart uppmuntrande och i all sin enkelhet oerhört utmanande, i fråga om att älska sin medmänniska. Tack Richard!

Avsakraliserat sex

En KD-politiker från Östergötland håller på att samla in namn för att återigen göra tidelag, dvs sex med djur, olagligt. I samband med att homosexualitet avkriminaliserades 1944 togs tydligen också förbudet mot tidelag bort ur svensk lag. Men nu vill kd alltså införa ett nytt förbud.

Det jag tycker är så intressant är att det idag förs fram som ett led i djurskyddet och det hela sorterar tydligen under jordbruksverket. Går vi till det bibliska förbudet mot tidelag handlar det möjligen om respekt och vördnad inför djuren, men framför allt om att det kränker människans helighet och gudsavbildlighet att beblanda sig med djur. Det var naturligtvis detta som ytterst sett låg bakom förbudet mot att sex med personer av samma kön också. Men det perspektivet verkar inte finnas med idag, vilket inte är så märkligt, eftersom människan idag har degraderats till att vara just ett djur och där heligheten har gått förlorad. Möjligen hade man hoppats att åtminstone kd skulle kunnat ha kvar något av ett bibliskt tänkande kring människovärdet, men någon sådan motivering verkar inte finnas med.

Att införa ett förbud mot tidelag är naturligtvis gott också om det görs i respekt för djuren, men det är rätt långt ifrån den bibliska bevekelsegrunden.

Det blev ett ‘jaha’

Nu har alla stiften inom Svenska kyrkan svarat på remissen om könsneutrala äktenskap och Dagen har sammanställt resultatet. Det blev ett ‘jaha’ kan man väl säga. Ingen är väl särskilt förvånad över att så många är beredda att låta äktenskapet vara lite vad som helst. Idag kan det vara könsneutralt, imorn antalsneutralt och nästa vecka ålders-, art- eller vad-som-helt-neutralt. Inte särskilt förvånande alltså, men helt horribelt och mycket alarmerande. Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör… Kyrie eleison.

Biskopsdebatt i Dagen

Här är länken till den debattartikel jag skrivit i dagens Dagen

Se även Roland Gustafssons kommentar på ELMs hemsida.

EFS avstår vigselrätten

EFS önskar att Svenska kyrkan avstår från vigselrätten om äktenskapslagstiftningen blir könsneutral. Läs pressmeddelandet här. Skönt att EFS ledning vågar sätta ner foten, även om långt ifrån alla EFS:are säkert håller med. Samtidigt finns inget riktigt alternativ, detta är den enda rimliga konsekvensen. Även om det är ett relativt okontroversiellt besked är det ändå något som visar på en liten strimma av hopp för många EFS:are och andra som i övrigt ser dystert på utvecklingen i den kyrka vi tillhör. Tack EFS styrelse för att ni börjar ta också i dessa frågor. Kanske är det i senaste laget, men bättre sent än aldrig. Det kommer mera…

Biskoparna gör bort sig – igen

I morse satt två av våra biskopar (Martin Lind i Linköping och Ragnar Persenius i Uppsala) och var pinsamma i SVT:s Gomorron-soffa. Man vill bara sjunka genom jorden när man hör deras resonemang.

Persenius resonemang gick i korthet ut på att välsignelse av partnerskap är ok, men begreppet äktenskap måste reserveras för relationen mellan en man och en kvinna. Hur han får det hela att gå ihop rent logiskt är för mig en gåta, och han slingrar sig som en mask på en krok, så det verkar som om han själv inte heller riktigt får det att gå ihop.

Linds resonenmang däremot är enklare och rakare: Strunta helt i Bibelns tal om äktenskap och helighet och låt lusten (eller kärleken som Lind kallar den) vara överordnat allt annat. Bägge två vill alltså välsigna homosexuella relationer, men Persenius vill inte kalla det för äktenskap, vilket Lind vill. Som det verkar är Persenius den som har den svåraste sitsen, som på något sätt vill reservera begreppet äktenskap just för äktenskapet.

Tänk om han istället vågade erkänna att det egentligen är välsignelsefrågan som är problemet! Då skulle det med ens bli en debatt som kunde leda någonvart. Tänk om han skulle vara beredd att säga att välsignelse-akten var ett misstag! Det finns ingen sådan välsignelse att dela ut. Människor kan och ska vi naturligtvis välsigna, men sexuella relationer före eller vid sidan av äktenskapet kan vi aldrig välsigna. Då skulle det plötsligt bli lite lättare att andas. Då skulle det kunna tändas något slags hopp om upprättelse och befrielse för människor som sitter fast i relationer som står i skarp kontrast till Guds Ord.

Men det lär väl dröja tänker jag. Under tiden får vi istället ägna oss åt bön för våra biskopar, kyrkomötets ledamöter och alla människor som i god tro sätter tilltro till deras alltmer förvirrade teologi.

Att inte svara är också ett svar

Det blev ett icke-svar från Episkopalkyrkans biskopsmöte i New Orleans. Ett icke-svar som däremot i praktiken kommer att förstås som ett avfärdande av merparten av den övriga anglikanska gemenskapen. Episkopalkyrkan fortsätter på sin inslagna väg, bort från de andra, utan någon som helst vilja till självrannsakan eller omvändelse.

Det troliga är nu att ”the Global South”, de stora anglikanska kyrkorna i framför allt Afrika, definitivt kommer att markera den söndrade gemenskapen genom att utebli från Lambeth-konferensen 2008 och att etablera ett anglikanskt stift i USA, vid sidan av Episkopalkyrkan.

Den för oss svenskkyrkliga mest intressanta konsekvensen av biskopsmötet i New Orleans, blir hur Church of England ställer sig. Med CoE har vi ingått avtal om kyrkogemenskap och därmed påverkar besluten i USA även oss.

Biskop på villovägar

Biskop Martin Lind propagerar i dagens SvD, tillsammans med RFSL:s ordf Sören Juvas, för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Inte särskilt förvånande; var biskop Lind står har varit tämligen klart länge. Det som är så förunderligt är snarare hur kristna människor kan fortsätta att se Lind som något slags andlig ledare med de formuleringar har gör angånde Bibeln och dess innehåll. Han skriver om ”en speciell tolkning av Bibeln”, som om vore det något ytterlighetsfenomen att se att Gud har skapat människan till man och kvinna. Detta faktum kan vi ju t o m lägga märke till utan en enda bibelbokstav: det är så här skapelsen är konstruerad! Men i Martin Linds värld är detta tydligen ”en speciell tolkning”.

På raden under refererar Lind till den Heliga Skrift med orden ”denna textsamling” som om Bibeln vore en antologi av slumpartat hopsamlade skrifter utan något som helst sammanhang. Att som biskop i en luthersk kyrka uttala sig på det viset om Bibeln, är som jag ser det en skymf och en kränkning och dessutom dumt.

Bibeln är inte vilken bok som helst, utan ord inspirerade av Guds helige Ande till tröst och vägledning för oss människor. Att som biskop lämna den därhän är detsamma som att spotta Gud i ansiktet och högmodigt och självsvåldigt insätta sig själv på den högstes tron. Vårt enda hopp är Jesu bön: Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör!