In memoriam: Majbritt Johansson

Läser ikväll på EFS hemsida att Majbritt Johansson har lämnat det här livet. Hon har tydligen varit sjuk en längre tid och på EFS årskonferens i Halmstad uppmanades vi att bedja för henne eftersom hon då var mycket sjuk.

Jag lärde känna Majbritt under en lång rad år, då våra vägar korsades – ofta mycket kort, men dock – i Indien, i Etiopien, i Uppsala, på EFS års- och missionskonferenser, osv, och lärde känna en varm och innerlig person med stort djup och klar blick. Majbritt var inte de stora ordens människa, men även små ord blev stora när hon uttalade dem. På något vis lyckades hon med sin mjuka ton ändå säga stora saker. 

Trots att vi egentligen aldrig lärde känna varandra på nära håll kändes det ändå på något sätt som om vi var nära vänner. För mig blev Majbritt en person som jag kände stor respekt inför och en människa som jag alltid gladdes över att få träffa. Men nu får jag inte möjlighet att träffa henne igen, förrän hemma hos Herren en gång. Vi ses då, Majbritt!