In memoriam: Majbritt Johansson

Läser ikväll på EFS hemsida att Majbritt Johansson har lämnat det här livet. Hon har tydligen varit sjuk en längre tid och på EFS årskonferens i Halmstad uppmanades vi att bedja för henne eftersom hon då var mycket sjuk.

Jag lärde känna Majbritt under en lång rad år, då våra vägar korsades – ofta mycket kort, men dock – i Indien, i Etiopien, i Uppsala, på EFS års- och missionskonferenser, osv, och lärde känna en varm och innerlig person med stort djup och klar blick. Majbritt var inte de stora ordens människa, men även små ord blev stora när hon uttalade dem. På något vis lyckades hon med sin mjuka ton ändå säga stora saker. 

Trots att vi egentligen aldrig lärde känna varandra på nära håll kändes det ändå på något sätt som om vi var nära vänner. För mig blev Majbritt en person som jag kände stor respekt inför och en människa som jag alltid gladdes över att få träffa. Men nu får jag inte möjlighet att träffa henne igen, förrän hemma hos Herren en gång. Vi ses då, Majbritt!

Gud talar bonnig dialekt

Anders Piltz fångar i sin krönika i Dagen detta enastående, att Gud talar till oss på vårt eget språk! Han använder exemplet att Jesus talade galileiska, som uppfattades som ”lantligt efterblivet”. Men inget kan väl tydligare vara Guds levande Ord, än de ord Jesus själv uttalade? Att sedan själva grundtexten till Nya Testamentet i sig är en översättning är för mig också ett klart uttryck för detsamma: att Gud vill tala till oss på vårt eget språk, eller som Karlfeldt uttryckte det ”han talar med bönder på böndernas vis men med lärde män på latin” (nu handlade det om diktens Fridolin och inte om Jesus vad jag vet…).

Detta borde därmed rimligen innebära att Guds röst och Guds Ord är både hörbart och begripligt för alla människor, bara vi är beredda på att lyssna. Att Guds Ord inte alltid är det vi helst av allt önskar höra är en helt annan sak. Sen innebär det troligen också att ingen människa kan skylla på att det är obegripligt eller alltför avancerat för att det ska gå att tro på. Men dessutom borde också betyda att varje kristen har ett ansvar att uttrycka evangeliet så att det går att ta till sig i vilket sammanhang det än rör sig om och att det likaledes är varje kristens ansvar att förmedla ett helt och rent evangelium, eftersom det faktiskt är möjligt på alla språk! Alltså, inget fusk, inget slarv! Rent och klart, till människors frälsning.

Huga, vilken stor uppgift! Jo, det är sant och därför behöver vi både syndernas förlåtelse och den Helige Andes kraft och hjälp i den uppgiften. Vi behöver leva nära Jesus för att höra hans röst och lära känna hans dialekt, så att vi kan uppfatta alla de subtila underfundigheterna, alla dubbeltydigheterna, ömheten och strängheten, som man bara kan, då man lärt sig ett språk riktigt väl.