Näste ärkebiskop träder upp

Nu tar allt fler av de anglikanska biskoparna till orda. Den ugandiske ärkebiskopen Henry Luke Orombi (också han närvarande i All Souls, London den 1 juli) skriver i TimesOnline om sin besvikelse över brutna överenskommelser och dubbelspel i relation till den amerikanska Episkopalkyrkan.

Lambethanalys

Den anglikanska Lambethkonferensen har nu pågått i två veckor. Som det verkar har det varit veckor av god gemenskap, fördjupande bibelstudier, storslagna gudstjänster, intressanta föredrag och ”happenings”, viktiga manifestationer och mängder av informella kontakter och länkar etablerade. Allt detta är naturligtvis gott och väl, om inte…

Ärkebiskopen i Buenos Aires, primat för Latinamerikas anglikaner, Greg Venables (som jag för övrigt mötte i All Souls i London för en månad sedan) uttrycker idag sin frustration över att man ännu inte kommit till de verkliga stötestenarna. Värt att notera är att ärkebiskop Venables inte hör till dem som bojkottar Lambeth, utan han finns närvarande och deltar i samtalen. Men det är en pessimistisk ärkebiskop som tar till orda idag. Han frågar sig hur den nu föreslagna pastorala forumet (ett slags ansvarsnämnd) skulle kunna vara lösningen när primaterna i flera omgångar misslyckats med att komma fram till en hållbar lösning. Något uppgivet konstaterar han att The North Americans have said they’re not going to move back and those who have left their national churches are unlikely to go back.” vilket just är de två avgörande förutsättningarna för att hålla ihop den anglikanska gemenskapen, enligt både arbetsgruppen och Rowan Williams (ärkebiskopen av Canterbury).

Det ser alltså ut som om den anglikanska världsgemenskapen i sin nuvarande form möts för sista gången just dessa dagar. Efter denna Lambethkonferens kommer verkligheten se annorlunda ut. Nordamerikanerna kommer möjligen kalla sig anglikaner även fortsättningsvis, GAFCON-gänget kommer se sig som de ”sanna” anglikanerna, de högkyrkliga kommer troligen göra allt för att ansluta sig till Rom, de evangelikala kommer troligen ansluta sig mer eller mindre till GAFCON, Church of England kommer i hög grad lägga locket på och fortsätta som tidigare och låtsas som Canterbury fortfarande är en den samlande punkten inom Anglikanien.

Men att det skulle finnas så mycket att kalla samman till Lambeth 2018 är föga troligt. Det kommer att vara en mycket disparat skara biskopar utan något som helst samröre med varandra, förutom att de hör till kyrkor som en gång i tiden växte ur samma mylla, men som nu är helt skilda företeelser.

Jag tycker det verkar som ärkebiskop Venables gör en träffande och riktig analys av läget, även om det måste vara oerhört smärtsamt. Och orsaken till sammanbrottet har ytterst med mänskligt högmod och sturskhet att göra. När vi kristna inte längre vill ge upp vårt eget och böja oss för Kristus, för kyrkans – Kristi kropps – bästa, då finns det inte längre någon framtid som kyrka. Märkligt hur han kunde anförtro sitt uppdrag åt oss, han måste ju ha vetat hur illa vi skulle förvalta det.

Men Gud kommer fortfarande vara Gud och han kommer fortsätta att använda människor för att förkunna budskapet om riket och för att förmedla syndernas förlåtelse och evig salighet till en mänsklighet som irrar i mörkret.

O låt mig få vara en liten kvist
på vinträdet ditt, Herre Jesus Krist!
En plats helt nära dess stam mig giv,
att jag får del av ditt starka liv.

Så flätas vi samman, vi vinkvistar små.
Som blöder och systrar kring Jesus vi stå.
Låt ingen vissna och släppa sitt tag!
Behåll oss i dig till Guds skördedag!

Och rensa och sköt mig, du vingårdsman,
att rikare frukt jag dig bära kan.
Ty blöder jag under din skarpa kniv,
jag vet det ändå: du vill frälsa mitt liv.

Ja, låt mig få vara en liten kvist,
som pryder ditt träd, Herre Jesus Krist.
En plats helt nära dess stam mig giv!
Jag vill få del av ditt hjärtas liv.

                         Sv.ps 784 (EFS-tillägget)