Nådens gåvor

Hade idag förmånen att få predika i vår grannkyrka, Brickebergskyrkan, som hör till Evangeliska frikyrkan (EFK). Vi har som tradition att fira gudstjänst gemensamt två söndagar i januari och två söndagar i juli och nu var det alltså dags igen. Rubriken för 10:e söndagen efter trefaldighet är Nådens gåvor och dagens episteltext är 1 Kor 12:4-11, dvs en nyckeltext om de sk karismatiska gåvorna, eller nådegåvorna. Därför kändes det som en god utmaning att använda den som predikotext och inte evangeliet från Luk 9.

Att tala om Andens gåvor är alltid lite trixigt tycker jag och desto mer i ett sammanhang som åtminstone traditionellt har varit mer vant med de utrycken än vad EFS och Svenska kyrkan är. Men det är väl samma helige Ande som finns i våra kyrkor så varför skulle jag missa det tillfället?

När jag äntrade predikstolen upptäckte jag dessutom att min gode vän pingstpastorn sökt sig dit på sin semester, vilket inte gjorde mig direkt nervös, men ändå så pass att jag blev mycket medveten om hur jag formulerade mig. Nu var det knappast något kontroversiellt innehåll och inte särskilt avancerat heller, men responsen blev god och det kändes som vi fick ett tillfälle att fundera över vilka gåvor och förmågor vi blivit utrustade med, var och en, till tjänst i Guds rike.

Som avslutning på min predikan sjöng jag Lina Sandells gamla sång Gör det lilla du kan, som en konkret påminnelse om att vi alla har ett uppdrag och ett ansvar att träda in i. Det som krävs är att vi försöker och gör det vi kan, varken mer eller mindre. Särskilt den andra versen talade till mig på ett särskilt sätt idag:

Gör det lilla du kan och se icke därpå,
att så ringa, så litet det är.
Ty hur skulle du då väl med lust kunna gå,
dit din Mästare sänder dig här?
Är det uppdrag du fått än så ringa i sig, 
o var nöjd, att han gav det åt dig.
Sionstoner nr 498:2