Möte i London

Igår var jag i All Souls Church, Langham Place i London tillsammans med 800 andra intresserade för att lyssna till tre anglikanska ärkebiskopar och en pensionerad kanadensisk präst under rubriken ”Global Anglicanism and English Orthodoxy”. Det handlade förstås om GAFCON (Global Anglican Future Conference), förra veckans möte i Jerusalem och det uttalande som gjordes där.
(De olika föredragen finns refererade mer ordentligt av John Richardson och Chris Sugden på www.anglican-mainstream.net, dit länkarna nedan hänvisar.)

Det var verkligen en fantastiskt inspirerande dag. Först ut var ärkebiskopen i Uganda, Henry Orombi, som talade över ämnet: ”Orthodoxy and Effective Mission”. Hans huvudbudskap var att vi måste leva – inte bara tala – evangelium till de människor vi har omkring oss. Det är evangeliet om Jesus Kristus som förvandlar människors liv och vårt uppdrag är att göra det känt, så att människor kommer till tro på honom. Men att vittna om Jesus kostar. Martyrernas blod vittnar om att det är farligt att följa Jesus, men att det är värt det.

Näste talare var Greg Venables, ärkebiskop i Latinamerika. Hans rubrik var: ”Orthodoxy and Wider Connections” och handlade om hur viktigt det är att evangeliet får vara evangelium. Den pågående konflikten inom den anglikanska världsgemenskapen handlar inte om ytliga spetsfundigheter utan om evangliets kärna, om frälsningen och människors eviga salighet. Samtidigt påminde han oss om hur viktigt det är att vi tillrättavisar varandra i kärlek och inte av andra orsaker. Vidare påpekade han vikten av att arbeta för enhet och försoning, men att detta bara kan göras i ett sammanhang där man är beredd att låta sig ledas av den Helige Ande och av Guds ord.

Dr Jim Packer blev intervjuad om sin resa, från att ha varit präst i den kanadensiska anglikanska kyrkan till att nu sedan en tid istället stå under kyrkan i Argentina och ärkebiskop Greg Venables. Anledningen till detta var att han och hans församling vägrat gå med på sin kanadensiske biskops linje om att välsigna homosexuella relationer. Församlingen och dr Packer blev som en följd av sina protester utfrusna och isolerade och fann sig till slut (efter 5 år(!) ute i kylan) nödgade att ansluta sig åt annat håll inom den anglikanska gemenskapen och där blev det den latinamerikanska provinsen som var beredd att ta emot dem. Dr Packers sluthälsning till oss som var samlade var: ”Håll evangeliet klart och rent, stå emot liberalism och heretiska biskopar och se upp för att bli som strutsar, dvs sticka huvudet i sanden!”

Efter dessa tre inslag inbjöds till frågestund och panelsamtal med de fyra huvudtalarna. Detta blev ett tillfälle då auditoriet också fick möjlighet att ställa de frågor som bubblade under ytan.

Det avslutande föredraget hölls av ärkebiskopen i Sydney Peter Jensen, under rubriken ”Orthodoxy and true Anglicans”. Det blev mer som en predikan med några varningar och några uppmaningar, där han påminde om vikten av tålamod, kärlek och omsorg om de vanliga fromma kristna.

Dagen präglades av både stort allvar och stor förväntan. Flera av de deltagare jag talade med uttryckte att detta är en historisk dag och samtidigt hängde frågorna i luften om vad nu allt detta skulle komma att betyda i det praktiska livet. För dem som så önskade gavs möjlighet att uttryckligen ställa sig bakom GAFCONs uttalande genom att skriva under en lista på nätet.

Personligen tycker jag att dagen präglades av stor ödmjukhet och en vilja att bidra med något konstruktivt i den situation som präglats av så mycket uppgivenhet och sorg över brutna överenskommelser och ett förflackat evangelium. Min längtan är också att något liknande skulle kunna ske i den lutherska gemenskapen (trots att den är helt annorlunda organiserad). Sammanfattningsvis kan jag bara med glädje konstatera att jag faktiskt var där och hörde och såg med egna öron och ögon vad som sas och gjordes. Fortsättning lär följa.

Annons