EFS årskonferens II

Konferensen i Halmstad var härlig, tyckte jag, vilket jag bloggat om för ett par dagar sedan.

Men nu vill jag passa på att gnälla lite också och det har med de internationella gästerna att göra. Jag blir lite upprörd över EFS:arnas totala respektlöshet inför dessa gäster. Här kommer det en ärkebiskop från Tanzania och en generalsekreterare från Etiopien och ingen verkar förvånad över att de ska stå i kaffekön och knuffas på precis som alla andra. Och ingen verkar förvånad över att man hojtar åt dessa kyrkoledare att gå närmare micken eller högljutt ondgör sig över att predikan är längre än man planerat för. Och jag skäms nästan ögonen ur mig över att varken ärkebiskopen eller generalsekreteraren inte hade en självklar plats i nattvardsfirandet under torsdagskvällen. EFS:arna har uppenbarligen inte fattat att våra samarbetspartners inte är små inomkyrkliga rörelser, utan just kyrkor (och stora sådana) med riktiga kyrkoledare. Jag menar inte att man behöver kräla inför dem, men lite vanlig hyfs och respekt skulle väl inte sitta fel.

Sen tänker jag att till nästa år ska jag sätta ihop en liten tolk-grupp, som ska ha till uppgift att hela tiden se till att de internationella gästerna får veta vad som sägs och så att tjänstemännen på EFS riks inte ska behöva tolka gästerna till svenska. Det är min plan i alla fall. Jag tänker mig att det inte ska behöva vara så svårt, bara man har lite framförhållning.