Konfirmation

Idag har vi haft konfirmation i Sörbykyrkan. Åtta stycken tonåringar i vita kåpor gjorde det jättebra och fint med sina föredrag om centrala kristna ämnen. Släkt och vänner var samlade från när och fjärran, kyrkan var fullsatt och värmen var tryckande, trots mesta möjliga luftgenomströmning. En typiskt lyckad konfirmation skulle man kunna säga. Och vore det inte mer än så vore det ändå fint.

Men tänk att vi förutom denna yttre högtidsupplevelse också fick vara med och be för åtta konfirmander och bekräfta dem som delaktiga i den heliga kristna kyrkan. Vi fick lägga våra händer på deras huvuden i bön om den Helige Andes uppfyllelse och vi fick tillsammans med dem ta emot Jesus själv i brödet och vinet. Vi blev plötsligt delaktiga i den kosmiska gudstjänsten, där den treenige Guden lovsjungs av himlens härskaror och alla helgonen i evigheters evighet.

Det som vid första anblicken kunde se ut som en hyfsat stor församling i lilla Sörbykyrkan blev, med trons ögon, en hisnande syn inför Guds tron. Och jag fick vara med.

Annons

Israel 60 år

Cordelia Edvardsson skriver i dagens SvD insiktsfullt och välavvägt om staten Israels 60-årsjubileum. Hon skriver ”att man i denna värld inte kan leva och överleva utan att bli skyldig – i större eller mindre grad”.

Det finns ingen som är bara god. Alla har ondskan i sig. Även de som nyss var offer för andras ondska, begår själva brott. Så rutten är världen och människan. Trots detta lyser solen varm och livgivande, regnet faller (ibland t o m i lagom mängd), gräset spirar och barnen skrattar och leker. Men oskulden är en illusion, vid sidan av Gud själv. Både judar och araber (liksom alla vi andra) behöver försoningen i Jesus Kristus. Han är enda vägen.