Hög ålder

Igår hade jag förmånen att hålla en 100-åring i handen. Genom den genomskinliga huden gick det att se hur blodet pulserade i de tunna blodkärlen. Fastän tanken numera befinner sig på annan ort var det ändå ett möte med minnen från den tid då våra tankevärldar kunde mötas i ett gemensamt nu. En gång ska vi få mötas i ett ständigt nu inför den himmelska tronen. Och även om det är sannolikt att hon kommer dit före mig är det ändå så att vi inget kan veta om det. Det finns ingen självklar automatik i att den som är ung kommer att leva i morgon och den som är gammal kommer att dö snart. Därom vet vi intet, men vi vet att vi får vila i hans trygga händer, han som dog ung och uppstod till evigheten.