Formad av Jesus

Tänk att det ska vara så intressant! Både Sydsvenskan och Dagen gör rätt stora grejer av en präst som väljer att avstå äktenskap för att leva ensam. Märkligt att det skulle vara något speciellt. Det han säger är ju dessutom inga konstigheter, utan bara det kristna har trott och stått för i alla tider och det enda rimliga utifrån Bibelns ord. Är vi så svältfödda på vittnesbörd om att den kristna tron får konsekvenser i vardagen att detta blir speciellt? Nu är knappast prästen ifråga särskilt mycket frommare än de flesta andra kristna i vårt land, men när det handlar om sexualitet blir det genast lite mer intressant.

Kanske finns det också en utbredd uppfattning i Sverige idag om att kristna lever som alla andra. I en del fall är det säkert så, men jag tror att många skulle bli förvånade om de visste hur mycket en människas liv förvandlas i mötet med Jesus Kristus. Om de visste hur tusentals människor bara i Sverige faktiskt låter Jesus prägla och forma vardagslivet.Om folk visste hur mycket Jesus påverkar en människas vardagsliv, då skulle de bli både förvånade, kanske nyfikna och säkerligen upprörda. Tänk om det kunde få bli vårt vittnesbörd, att Jesus har förvandlat mitt liv och gett det en mening, så att jag faktiskt är beredd till en totalöversyn av mina prioriteringar och livsval.

Kanske skulle evangeliet då lysa lite klarare i vårt land?

Annons

6 svar

  1. Jag säger då det, den där Bo gick verkligen igång på alla cylindrar. Du ler tydligen för mycket Erik. Du är för glad, för mild och alldeles för dålig på att förfasa dig och spy galla. Jomen, sådana är de allihopa, mörkermännen! 😉

  2. Det vore roligt att höra hur du funderar när du säger fraser som ”Guds ord” och ”Bibeln”. Jag vill veta hur din bibeltolkningsmodell ser ut. Kan du inte ge oss ett smakprov hur du tänker och tolkar, i första hand i allmänhet, i andra hand angående frågor om sexualitet.

  3. Riktigt bra intervju, dock, utmärkt inlägg här, och på-pricken-kommentar av Simon ovan.

    Som en biprodukt kommer du ju dessutom in på något som ligger mig varmt om hjärtat: det kristna celibatet, som förtjänar att lyftas fram mer, både i SvK och annorstädes. Inte ens katolikerna har ju vett att uppskatta det ordentligt längre.

  4. Ja så är det ju. Det viktigaste borde alltid vara att man vill behaga Gud, inte människor.
    Det spelar mest roll vad Gud tycker, inte vad Sverige i övrigt anser om hur jag lever.
    Men det är ju en daglig kamp. Lätt har man halkat ut från banan. Ingen är säker förrän man är framme.

  5. Ja, du Erik. Som gammal god vän förundras jag än en gång över ditt mod. Här i Malawi finns inga homosexuella….”och dessutom är det olagligt” citat evangelisk-luthersk präst, ej namngiven. Fast pojkar och män går hand i hand stup i kvarten. När jag berättar vad det betyder i Sverige blir man förskräckt. Ja, du vet väl från Etiopien. Förresten har jag startat en blogg också, kolla annikvander.spaces.live.com

  6. Jag är också förvånad över att den homosexuelle prästen frmaställs som speciell och att han lyfts fram som gott exempel som om han vore ovanlig med sin tro. Visst är det bra att sådana lyfts fram men det är inte ovanligt att Dagen framställer vissa kristna som ovanliga och radikal när det ”bara” talar om det sm är självklart för kristna med traditionell biblisk tro.

    Men det stärker bara mig i min upplevelse att det blir allt ovanligare att det anses seriöst att ta sin kristna tro på allvar, att verkligen ge sitt liv till Gud och låta han förvandla en inifrån. Detta anses ju suspekt och motarbetas till och med. Ja jag menar det! Har försökt få hjälp av präster och pastorer i åratal med att fördjupas i mitt andliga liv, förklara saker jag ser i församlingen och mycket annat som har med andliga spörsmål att göra. Aldrig, aldrig aldrig har det lett till något annat än kommentarer om att inte ta saker så allvarligt, att ”hitta på nåt kul”, att inte vara kristisk, att ”tro att jag duger” och annat tramsslamssnack som om saker handlade om tristess när jag talat om sådant som är av vikt om jag överhuvudtaget kan kalla mig kristen och ska fortsätta vara med i en kristen församling.

    Numera går jag inte längre till någon kyrka, yyterst sällan bara. Varför skulle man göra det? Ingen där är ju intresserad av annat än att sjunga med i lovsångerna, fortsätta trallanadet i gamla hjulspår och om man har synpunkter på fel antingen hos sig själv eller i församlingens liv så nonchaleras man totalt, blir utfryst och anses vara en sådan där avfälling. Tänk vilken nåd Jesus har med oss, vårt ENDA hopp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: