Rondellhundar och Jesus

Örebro har hamnat på världskartan den här veckan, åtminstone i den muslimska delen av världen. Nerikes Allehandas (NA) publicerande av Lars Vilks rondellhund-Muhammed väcker starka reaktioner på sina håll. Och visst kan man förstå reaktionerna. Ändå är det ju helt inom yttrande- och pressfrihetens ramar att göra som NA. Sen kan man förstås tycka att det är onödigt eller klumpigt eller dumt eller nåt i den stilen. Men de starka reaktionerna från muslimskt håll, i alla fall de mer våldsamma sådana, blir för mig bara en bekräftelse på att islam inte är fullt så tolerant som svenska muslimer vill göra gällande.

Jämförelser har gjorts med motsvarande sk kränkande avbildningar av Jesus. Den stora skillnaden är som jag ser det att ingen bild kan bli mer kränkande än den verkliga händelsen med Jesus Kristus hängande på korset, uppspikad på grund av mänsklighetens ondska och hat. Något motsvarande vore naturligtvis otänkbart överfört på Muhammed, som segrade med svärdet i hand. Det är självklart kränkande att framställa honom på ett nedvärderande sätt. Men Jesus blev så förnedrad som en människa någonsin kan bli; ingen avbildning kan alltså göra det värre.

Ändå är det just detta som är det underbara. Jesus tog förnedringen på sig. Därför blir kränkande bilder av Jesus i första hand en påminnelse om min egen synd som han tog på sig och därmed lyfte av mig straffet. Kränkande bilder av Muhammed däremot torde rimligen bli en påminnelse om att han aldrig lyft av någon syndabörda, bara pekat på straffet för densamma.

Flaggbränningar och protester runt omkring i den muslimska världen blir därför endast en bekräftelse på att Muhammed aldrig kan ge befrielse, det som Jesus ger i överflöd, helt utan att behöva hävda sin rätt eller slåss för sin egen sak. Sen kan även jag tycka att det är ofint att reta upp folk genom att kränka det de håller heligt.