Den anglikanska gemenskapen ser ut att upplösas, om än inte i all hast, så i allafall på sikt. Det är slutsatsen när man läser intervjun med ärkebiskoparna Greg Venables (Latinamerika) och Henry Orombi (Uganda). De beskriver primasernas möte i Alexandria i förra veckan som ett möte präglat av klarhet och rakhet. Det finns två religioner som bägge ingår i den anglikanska gemenskapen, den ena är kristen, den andra är det inte, är deras omdöme. Nu vet alla att vi förstår evangeliet på två diametralt olika sätt. Det finns inget som kan överbrygga den klyftan, annat än ett Guds mirakel.
De bägge ärkebiskoparna verkar utstråla lugn och sans i det de beskriver. Stormen verkar vara över. Frågan är väl vad som väntar nu, och det verkar de inte ha något egentligt svar på. Det är något sorgligt över det hela, och samtidigt hoppfullt. Gemenskapen är delad, men nu finns kanske möjlighet att treva sig framåt, istället för att kivas inbördes.
Som ett slags profetia kan man också läsa de två ärkebiskoparnas utsagor, en profetia om vad som kommer att ske i Svenska kyrkan framöver. Också här lever två religioner (minst) sida vid sida inom samma kyrka. Frågan är väl om vi kan lyckas att komma till samma värdiga skilsmässa som anglikanerna verkar ha gjort. Men för att det ska bli verklighet behövs kloka och ödmjuka ledare, som ärkebiskoparna Venables och Orombi. Personligen befarar jag snarare ett utnötningskrig där alla kommer att vara förlorare. Kyrie eleison.
Ändå kan jag inte riktigt nöja mig med detta. I evangeliets anda går det inte att förlika sig med permanent skilsmässa. Försoningens (dvs korsets) kraft är trots allt verklig och den Helige Ande lever och verkar idag. Undrens tid är inte förbi och Jesus kallar oss att vara ett. Måtte den dårskapen ännu en gång få visa sig vara den väg som leder framåt.
Filed under: ekumenik, Svenska kyrkan, Vardagstro |
Prästerik 
Det här går inte ihop, Erik! För om det faktiskt finns två religioner inom Svenska kyrkan, där tror jag du har rätt och John Shelby Spong tycks bekräfta det – se http://tlok.org/mary/marshall/spong_may28_2007/week225story1.html
(se även http://www.johnshelbyspong.com)
så KAN DE INTE FÖRLIKAS! Jesus kallar oss inte att vara ett med vadsomhelst! Hur förlikar sej Kristus med Belial? Din tolkning av ”evangeliets anda” har lett till dagens kris i kyrkan! När man trott att ”evangeliets anda” krävt utslagning av kyrkans njurfunktion, så har kyrkan långsamt förgiftats. Mot verkliga och tydliga villoläror gäller faktiskt ”vinna eller försvinna”. Dom eller vi. Snällhet är lika förödande som partisinne och trätlystnad. Det tycker jag 1900-talets kyrkohistoria borde ha lärt oss. (Nu är det kanske för sent att lära sej det för de någotsånär bekännelsetrogna inom SvK?).
Det som skulle ha kunnat rädda Svenska kyrkan hade varit om alla frikyrkligt aktiva stått kvar som medlemmar och röstat på bekännelsetrogna kandidater i kyrkovalen. Jag känner mig faktiskt sviken, det har för många varit viktigare att sluta ge pengar till Svenska kyrkan än att hjälpa sina syskon.
Det har ju talats om att Anglikanska kyrkan – eller i alla fall den Bibeltrogna delen – söker enhet med Katolska Kyrkan och kan komma att bli en del utav den.
Jag hoppas och ber för detta, och hoppas att detsamma skulle kunna ske åtminstone med dela av Svenska kyrkan.
Tyvärr finns det alltför många skillnaden i tro och lära, men också i organisationen i Svenska kyrkan idag – påtvingat från centralt håll – som gör en försoning med (Katolska) Kyrkan idag omöjlig.