Ny fnurra med Mekane Yesus

Noterade i Dagen att det var tänkt att ett sk ”Letter of Understanding” (en deklaration om ömsesidighet och förståelse) mellan Svenska kyrkan och Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus (EECMY) skulle ha undertecknats i första omgången nu under det pågående kyrkomötet i Uppsala. Det andra undertecknandet skulle enligt samma plan ske i Addis Abeba i januari 2009 i samband med EECMYs 50-årsjubileum. Men nu verkar det som om det har blivit något slags fnurra på tråden mellan kyrkorna – igen. Handläggaren på kyrkokansliet i Uppsala kommenterar det hela med att ”Mekane Yesus-kyrkans kyrkomöte föreslagit en del mindre ändringar i det utarbetade avtalet, som Svenska kyrkan inte hunnit besluta om.”

Nog blir man nyfiken på vad det kan vara för slags ”mindre ändringar” det rör sig om. Om det verkligen är ”mindre” borde man väl enkelt ha kunnat fixat till det. Måhända är de inte så ”mindre” när allt kommer omkring? Annars skulle man väl knappast avstyrt ett besök av EECMYs högsta ledning vid kyrkomötet? Kanske är jag alltför konspiratorisk, men man behöver knappast vara profetisk för att kunna lista ut att det troligen handlar om moralfrågor och då frågor om sexuell samlevnad i synnerhet. Det är ju det som varit den ömma punkten tidigare och det område på vilket EECMY tydligt och med all rätt deklarerat att Svenska kyrkan är ute på irrvägar.

För kyrkokansliet i Uppsala kanske detta är ”mindre”, men tydligen så pass stort att det inte gick att få till ett undertecknande. Frågan är väl om det blir något undertecknande i Addis Abeba i januari eller om ärkebiskop Wejryd också denna gång blir ombedd att inte komma? Och i så fall, kommer han någonsin att få komma?

Såvida inte Svenska kyrkan med biskoparna i spetsen tar varning och omvänder sig, vill säga…

Biskopsdebatt i Dagen

Här är länken till den debattartikel jag skrivit i dagens Dagen

Se även Roland Gustafssons kommentar på ELMs hemsida.

Biskoparna gör bort sig – igen

I morse satt två av våra biskopar (Martin Lind i Linköping och Ragnar Persenius i Uppsala) och var pinsamma i SVT:s Gomorron-soffa. Man vill bara sjunka genom jorden när man hör deras resonemang.

Persenius resonemang gick i korthet ut på att välsignelse av partnerskap är ok, men begreppet äktenskap måste reserveras för relationen mellan en man och en kvinna. Hur han får det hela att gå ihop rent logiskt är för mig en gåta, och han slingrar sig som en mask på en krok, så det verkar som om han själv inte heller riktigt får det att gå ihop.

Linds resonenmang däremot är enklare och rakare: Strunta helt i Bibelns tal om äktenskap och helighet och låt lusten (eller kärleken som Lind kallar den) vara överordnat allt annat. Bägge två vill alltså välsigna homosexuella relationer, men Persenius vill inte kalla det för äktenskap, vilket Lind vill. Som det verkar är Persenius den som har den svåraste sitsen, som på något sätt vill reservera begreppet äktenskap just för äktenskapet.

Tänk om han istället vågade erkänna att det egentligen är välsignelsefrågan som är problemet! Då skulle det med ens bli en debatt som kunde leda någonvart. Tänk om han skulle vara beredd att säga att välsignelse-akten var ett misstag! Det finns ingen sådan välsignelse att dela ut. Människor kan och ska vi naturligtvis välsigna, men sexuella relationer före eller vid sidan av äktenskapet kan vi aldrig välsigna. Då skulle det plötsligt bli lite lättare att andas. Då skulle det kunna tändas något slags hopp om upprättelse och befrielse för människor som sitter fast i relationer som står i skarp kontrast till Guds Ord.

Men det lär väl dröja tänker jag. Under tiden får vi istället ägna oss åt bön för våra biskopar, kyrkomötets ledamöter och alla människor som i god tro sätter tilltro till deras alltmer förvirrade teologi.