Kyrkwebbflopp

Ännu ett bevis på att den centrala kyrkoadministrationen i Kyrkans hus i Uppsala lever långt ifrån verkligheten får vi idag när Dagen skriver om floppen med Svenska kyrkans webb-plattform. Bara en tredjedel av landets församlingar har anslutit sig till plattformen, och det är nog inte så underligt, trots allt.

Här kommer några orsaker:
1. Den är ful
2. Den har en urvattnad teologi
3. Det är oklart vem som formulerat texterna och vad slags dignitet de har
4. Den kan inte administreras av någon som inte är anställd i Svenska kyrkan
5. Den lär vara svårhanterlig även för dem som har vederbörlig behörighet

Nog är det sorgligt att Svenska kyrkan har en så tråkig hemsida. Men om inte innehållet är bättre än vad det är kanske det snarast är en fördel att också synintycket är dåligt; då är det iaf inte så många som läser dumheterna…

Nya utmaningar för EFS

Under det senaste året har jag i samtal med prästkollegor och andra inom Svenska kyrkan förstått att det inte är så få som funderar över möjligheten att etablera EFS-föreningar för att på sätt underlätta framväxandet av och förstärka en levande församling. Spännande tycker jag. Kanske är det så att behovet har ökat med det allmänna förfallet inom kyrkan och den teologiska urspårning som blir allt värre för varje dag som går.

Nu är inte bildandet av fler EFS-föreningar någon lösning i sig, men det kan helt klart vara till nytta och hjälp. Att erbjuda en struktur för att hålla ihop de troende är en av fördelarna med EFS. Dessutom kan det ske utan att behöva bryta sig ur kyrkan, vilket för många annars tycks vara enda alternativet.

En utmaning för EFS blir då att vara så öppet och flexibelt att nya grupper ryms och kan hitta den samhörighet man längtar efter. Plötsligt kommer det också att dyka upp helt nya frågeställningar som EFS tidigare inte behövt förhålla sig till, t ex:
– Varför måste mission riktas i första hand till Östafrika och Indien?
– Hur lär man nya EFS:are att stava till Mekane Yesus, Budbäraren, Rosenius, Årskonferensen, Hålland, Röke blås, Tejp och andra centrala begrepp?
– Vad är ikoner och rökelsekar?
– Varför måste man ha släkt i Skellefteå för att vara EFS:are? (Kanske kan man ordna särskilda adoptionslösningar…?)
– Varför duger inte ”Jag tror, jag tror på sommaren” som trospsalm vid midsommargudstjänsten?
– Hur kommer det sig att EFS:are inte vill kännas vid att det finns något som heter ELM-BV?
(OBS! Denna lista bör läsas med glimten i ögat, men med ett litet uns av allvar!)

Ja, det finns många nya frågor som med ens blir aktuella. Nu ska också sägas att processen redan är igång inom EFS med det fokus som finns på nyetablering. Men jag har känslan av att detta bara är en liten början. För nog är tanken spännande, att det många fler håll inom Svenska kyrkan skulle växa upp missionsföreningar till välsignelse och fördjupning för hela kyrkan och dess medlemmar!