Kajak på Hjälmaren

Har idag njutit av sommaren på Hjälmaren, medelst kajak. Kort sagt: underbart. Vi hämtade farkosterna i kanotföreningens förråd strax efter kl 9 i morse. Sedan gav vi oss iväg, nästan ljudlöst, lätt och med en ljum vind i ansiktet (obs! fartvind alltså!). Första stoppet blev längst ute vid Osets fågeludde. Det är långgrunt där kan man säga, men bekymret är inte med kajaken, utan istället med badandet. Det kändes som man fick gå halvvägs till Glanshammar innan det var värt att försöka bli blöt på mer än bara underbenen. Nåja, det var ju kajakande som var huvudgrejen och för den var långgrundheten som sagt inget problem. Fast vi dröjde en stund på land och drack förmiddagskaffe. Efter en stund gled vi tyst förbi Hjälmarsberg och hälsade på korna i viken därbortom, som efter bästa förmåga sökte svalka i skuggan och vattnet. Lunch avnjöts sedan vid Ekeby dreve och därefter var det dags att vända åter till stadens larm. Som tur var fanns lite frukt och godis kvar för att klara av Svartån motströms.

Resonerade lite om tacksamhet. Tänk att vi får ha det så bra att vi får sitta i en kajak på en sjö och bara ha det gott! Det är liksom svårt att jämföra med barnen som vaktar korna i Nakamte. Att livet och tillvaron är orättvis är smärtsamt tydligt när man tänker på det, men kanske är just tacksamheten en nyckel. Det är inte för att vi har förtjänat det som vi har det bra, utan för att det är en gåva. En gåva att njuta, men också en gåva att förvalta och en uppfordran att också dela med sig.

Tack Gud och ge mig vishet och mod att förstå vad jag kan göra för mina medmänniskor.