EFS behövs än

När EFS bildades en gång för 153 år sedan, då var det delvis till följd av att Svenska kyrkan befann sig i en situation av förfall och nedgång. Präster som var mer statstjänstemän än gudsmän, som trodde mer på mammon än på Gud, som själva söp sig fulla istället för att hjälpa andra ur missbruk och misär, gjorde att trons folk längtade efter alternativ. Man samlades till bön och bibelläsning i hemmen och småningom bildade man missionsföreningar, för såväl yttre som inre mission. EFS bildades för att samla och samordna dessa grupper, så att de skulle fullgöra sitt uppdrag än bättre, nämligen att nå Sveriges folk och hednafolken med evangeliet om Jesus Kristus. Det uppdraget var på många håll bortglömt inom Svenska kyrkan och man stod inte ut med att bara titta på, utan man ville göra något åt situationen. Man ville alltså blåsa liv i den nedgångna kyrkan, inte överge den.

Visst kan det idag vara frestande att lämna Svenska kyrkan, pga av allt som står i strid med Guds Ord. Men låt oss istället hämta vår inspiration från våra föregångare och verka inom Svenska kyrkan, så att evangeliets röst kan få höras också i framtiden. EFS har idag en unik möjlighet att vara just en samlande kraft för trons folk inom Svenska kyrkan.

En uppmaning till alla EFS:are som uppgivet sneglar åt annat håll: Stanna kvar och delta i den goda kampen för evangeliet om Jesus Kristus till Sveriges folk och hednafolken var än de befinner sig!

Annons

Det blev ett ‘jaha’

Nu har alla stiften inom Svenska kyrkan svarat på remissen om könsneutrala äktenskap och Dagen har sammanställt resultatet. Det blev ett ‘jaha’ kan man väl säga. Ingen är väl särskilt förvånad över att så många är beredda att låta äktenskapet vara lite vad som helst. Idag kan det vara könsneutralt, imorn antalsneutralt och nästa vecka ålders-, art- eller vad-som-helt-neutralt. Inte särskilt förvånande alltså, men helt horribelt och mycket alarmerande. Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör… Kyrie eleison.

ÄB och klimatfrågorna

Det är bra att ärkebiskop Anders Wejryd ligger på regeringen att göra mer för att minska utsläppen för att minska Sveriges klimatpåverkan. Han efterlyser bl a ett tydligare ledarskap och poängterar att Sverige har möjlighet och ansvar att vara ett föregångsland. Det är inte svårt att hålla med och stämma in.

Samtidigt funderar jag över hur det är med Wejryds eget ledarskap och Svenska kyrkan som föregångare bland världens kyrkor. I just klimatfrågorna är det möjligt att det faktiskt är så, men i övrigt, i det som vanligen brukar räknas som en kyrkas kärnverksamheter (gudstjänst, mission, diakoni, undervisning) undrar jag om inte ärkebiskopen och Svenska kyrkan har en rätt stor bjälke i ögat.

Naturligtvis är det bra att ärkebiskopen driver också miljöfrågor, men det borde gå hand i hand med ett andligt ledarskap i Svenska kyrkan för att stärka tron på Jesus Kristus hos medlemmarna och öka tilliten till Guds ord. Hoppas att han tänker göra både och.

Dags att gå ur kyrkan?

Det är oktober och det börjar bli bråttom att gå ur Svenska kyrkan om man ska slippa undan kyrkoavgiften nästa år. Det är ju ens medlemsstatus per den 1 november som avgör det hela. Nåja, nu tänker ju jag personligen inte gå ur kyrkan, eftersom den, trots sin bristfällighet, är Kristi kropp på jorden och den kan jag inte ställa mig utanför. Men det är klart, nog har jag tänkt tanken ibland, särskilt när biskopar och förtroendevalda slår in på vägar som leder allt längre bort från Gud.

Det är dock rätt många som går ur kyrkan just i dessa dagar, av alla möjliga olika skäl, inte minst ekonomiska. Och jag säger inte om det. Om man inte delar den kristna tron och aldrig går i kyrkan vare sig på söndagar eller annars, varför ska man då vara med och betala för det? För mig är det helt logiskt och naturligt att då utträda ur denna kyrka.

Men alla vi som faktiskt tror på Jesus Kristus och älskar vår kyrka, vi ska naturligtvis inte gå ur, bara för att biskoparna har tappat orienteringen eller för att kyrkomötet fattar märkliga beslut. Det bör ju snarare bli en sporre för att än mer värna vår kyrkas grund och med alla till buds stående medel verka för att de som bestämmer ska våga vända om och söka sig på rätt väg. Omvändelsens budskap är viktigt idag i vår kyrka och det måste börja hos oss var och en, som enskilda medlemmar. Men att gå ur kyrkan är en föga konstruktiv metod för att bidra till Krist rikes tillväxt, det som faktiskt är vår kallelse.

Biskop på villovägar

Biskop Martin Lind propagerar i dagens SvD, tillsammans med RFSL:s ordf Sören Juvas, för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Inte särskilt förvånande; var biskop Lind står har varit tämligen klart länge. Det som är så förunderligt är snarare hur kristna människor kan fortsätta att se Lind som något slags andlig ledare med de formuleringar har gör angånde Bibeln och dess innehåll. Han skriver om ”en speciell tolkning av Bibeln”, som om vore det något ytterlighetsfenomen att se att Gud har skapat människan till man och kvinna. Detta faktum kan vi ju t o m lägga märke till utan en enda bibelbokstav: det är så här skapelsen är konstruerad! Men i Martin Linds värld är detta tydligen ”en speciell tolkning”.

På raden under refererar Lind till den Heliga Skrift med orden ”denna textsamling” som om Bibeln vore en antologi av slumpartat hopsamlade skrifter utan något som helst sammanhang. Att som biskop i en luthersk kyrka uttala sig på det viset om Bibeln, är som jag ser det en skymf och en kränkning och dessutom dumt.

Bibeln är inte vilken bok som helst, utan ord inspirerade av Guds helige Ande till tröst och vägledning för oss människor. Att som biskop lämna den därhän är detsamma som att spotta Gud i ansiktet och högmodigt och självsvåldigt insätta sig själv på den högstes tron. Vårt enda hopp är Jesu bön: Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör!