Söndagsskola

Idag hade jag förmånen att få vara med på söndagsskolan i Sörbykyrkan. Vi fick först höra några hälsningsfraser på are-språket från Papua Nya Guinea och några spännande glimtar därifrån. Det var Lisa & Nisse som berättade om mission och visade en träkrokodil och en jättestor snäcka som man kunde blåsa i precis som ett vallhorn.

Sen fick jag följa med till den yngre gruppen barn och berätta lite om hur det är att vara präst. Vi pratade lite om dopgudstjänster och bröllop och begravningar och de verkade tycka att det var lite spännande. Vi läste också berättelsen om den barmhärtige samariern och då får man verkligen anledning att fundera på detta med prästen som förebild eller avskräckande exempel. Hm.

Men söndagsskolläraren Karin är i alla fall ingen sån där präst eller levit som bara går förbi, utan hon delar gärna med sig och tycker om att ge presenter. Vi fick varsitt litet paket. I paketet fanns en sån där bra rockslags-knapp med en liten huvudfoting på och orden: ”Jesus älskar alla barnen. Särskilt mig.” Den knappen kan nog komma till användning tror jag.

När vi lite senare satt och ritade då fick jag en lektion i hur man kan låsa öronen så att man slipper höra vad de andra säger (särskilt när ens föräldrar säger nåt man inte vill höra så gärna). Det är jätteenkelt, man bara vrider öronen lite grann bakåt, så hör man inte. Sen, när man vill höra igen, då vrider man bara tillbaka öronen, och då hör man igen. Superpraktiskt! (När pappa E kom sa han nåt om att han nog tänkte kasta bort nyckeln till det där öronlåset när de kom hem… och jag antar att han tyckte att öronen skulle vara i upplåst läge!)

Hur som helst var det fantastiskt att få vara tillsammans med barnen!