Låtsaspräst?

Häpnadsväckande! Det är väl det minsta man kan säga om den attityd (om den är rätt uppfattad) som Helle Klein ger uttryck för när hon beskriver hur hennes tid som präst nu går mot sin avslutning. Eller har jag missuppfattat alltihop?

Var det detta Klein skulle ha prästvigningen till, att få ett intressant avbrott i jobbet som politisk chefredaktör på Aftonbladet? Isåfall är det värre än man kunnat befara.

Och framför allt undrar jag över vad domkapitel och biskop i Stockholm tänker i ärendet. Var det detta de satsade utbildnings- och praktiktid på? Hade de inte hoppats att också möjligen få ut något slags nytta i andra änden? Det är ju först efter avslutat pastorsadjunktsår som prästerna på stapplande ben kan börja betala tillbaka något av allt det kyrkan investerat i dem. Det naturliga hade väl varit att nu gå in i ordinarie komministertjänst för att på allvar tjäna församlingen – inte som studieobjekt, utan just som församling – i allt vad det innebär. Att avsluta sin prästgärning direkt efter pastorsadjunktsåret (om det sker av andra skäl än att man inte fungerar i prästtjänsten av en eller annan orsak) signalerar snarare förakt och nonchalans gentemot både kyrka och vigningstjänst. Kanske även mot Gud själv?

Även om jag haft mina tvivel har jag väl ändå tänkt att Kleins prästtjänst var ett uttryck för en överlåtelse till och en vilja att tjäna kyrkan. Men icke, tydligen. Istället verkar det snarast vara ytterligare en fjäder i hatten i den politiska karriären. Kanhända är det t o m ett avancerat sätt att häckla och förhåna den urvattnade kyrkan. Isåfall har hon verkligen lyckats. Undrar bara vad nästa projekt blir?

Eller som sagt: har jag missuppfattat det hela? Någonstans inom mig hoppas jag det.

Föga konstruktivt avhopp

EFS-prästen KG Larsson lämnar Svenska kyrkan och blir därmed av med rätten att utöva ämbetet som präst i Svenska kyrkan. Så är det och det är ju inte särskilt märkligt. Att Larsson har valt att utträda ur Svenska kyrkan är ändå knappast något som är till gagn vare sig för kyrkan eller för EFS, hur väl jag än kan förstå hans frustration över kyrkans teologiska urspårning. Att lämna går ur innebär ju även att avsäga sig allt inflytande i sammanhanget. När man inte längre är med, kan man heller inte ha några åsikter om det som händer. Nej, hellre då stanna kvar och skrika och gorma, eller bäst av allt, arbeta så konstruktivt det går för en förändring. Men att lämna skutan helt är inte nåt bra sätt att få skeppet i rätt riktning.