Tävling i pepparkaka

dsc02291.jpgdsc02294.jpgMed stor kreativitet tog sig de båda lagen an uppgiften att skapa något helt nytt av tre pepparkakshus-satser. Sörbykyrkans hemgrupper samlades i eftermiddags till julfest och tävling i pepparkaka.

Herrlaget gav ett idrottsligt perspektiv och skapade en fotbollsarena där matchen mellan Karlslunds IF och Manchester United uppenbarligen slutade 5-1. En smärre sensation bara det. Konstgräs verkar ju duga på fler håll och när laget fick kritik för det sparsamt inredda kommentatorbåset avfärdades detta med en kontring.

Damlaget å sin sida höll sig till en mer sakral stil och byggde Lucia-kyrkan med dristiga lösningar, inte minst vad gäller klockstapelkonstruktionen. En liten diskussion uppstod om prästen var en valross eller om valrossen var präst. Också korset högst upp på lanterninen måste betraktas som en rätt vågad konstrution, som dock visade sig hålla t o m för kristyrdekoration.

Det hette ju att det skulle vara tävling, men med så utomordentligt avancerade tävlingsalster konstaterades att Lucia-kyrkan vann damklassen och fotbollsarenan vann herrklassen.

Pepparkakskyrka årgång 2007

Pepparkakskyrka 2007Såja, till slut blev den färdig, en något mer komplett pepparkakskyrka än fjolårets. Bättre vet jag inte, men viss utveckling har skett på en del håll, medan annat har försämrats. Att jag fick god hjälp i starten gjorde det hela lättare.

 Å andra sidan är det möjligt att just den hjälpen ökade risken för allmänt pepparkakshögmod, så att projektet svällde ut jämfört med förra året. Årets pepparkakssörbykyrka illustrerar faktiskt originalet i sin helhet, med undantag för klockstapeln. Högmod möjligen, men det lär nog tas ifrån mig så snart jag ger mig på projektet att flytta hela bygget just till Sörbykyrkan. Risken för ras torde vara överhängande, såvida inte högre makter håller sina skyddande händer över det hela, eller ännu hellre under det hela. Ändå är det just det våghalsiga företaget jag har för avsikt att ge mig i kast med, något annat är liksom inte att tänka på.

Nåja, högmod eller inte, arbetet har varit just så frustrerande och pilligt som jag befarade, men också så avkopplande och befordrande av kreativa idéer som jag hoppades.

Ny pepparkakskyrka

De senaste veckorna när jag betraktat statistiken över de sökord ni kära bloggläsare använt för att hitta hit, har jag noterat att ordet ”pepparkakskyrka” återkommit allt oftare. Misstänker att det har med säsongen att göra. Hur som helst har det bidragit till att inspirera mig till ett sådant projekt också detta år.

I lördags kväll inledde jag således årets pepparkakssörbykyrkobygge tillsammans med min käre bror Elis och hans kära Carolina. Tänk så mycket lättare det är att sammafoga ett pepparkakskyrktak när man har sex händer istället för bara två! (Viktig lärdom som torde gå att generalisera på de flesta av livets områden!)

Vi blev dock inte helt klara, utan jag har på egen hand fått arbeta vidare idag och trots detta intensiva arbete är det fortfarande en del detaljer som inte är riktigt färdiga. Hittills tycker jag nog att årets byggkvalitet inte riktigt når upp till fjolårets. Möjligen kan det tolkas med det berömda talesättet ”Ingeting förgyller historien så som ett dåligt minne”, möjligen är det verkligen ett sämre pepparkakskyrkoår i år. Kanske är det ändå ännu alltför tidigt att fälla det slutliga omdömet.

I möte med hemgruppen ikväll har också en del nya tankar dykt upp angående själva utförandet av bygget. Så för närvarande grubblas det en del över hur detta ska kunna materialiseras…