Hakelius om missionärer

Johan Hakelius på Aftonbladet är verkligen kul, i ordets allra bästa bemärkelse! Idag skriver han om missionärer. Aningen oväntat, och rätt kortfattat. Vet inte var han fått den tråden ifrån, men glädjande hur som helst att han vågar skriva som han gör. En annan som uttalat sig positivt om missionärer, i det fallet i nutid, är Göran Skytte för ett par år sedan, fast i en annan tidning 🙂

Hakelius namnger varken personer eller missionssällskap, men det skulle mycket väl kunnat handla om herrarna Carlsson, Lange och Kjellberg, som landsteg på nuvarnade Eritreas kust i mars 1866 för Evangeliska fosterlandsstiftelsens räkning. De fick lära sig att lyssna och försöka förstå, vilket också alla deras efterföljare fick göra. Läser man missionshistorien inser man lätt att det just är de som kunnat lyssna och förstå som också åstadkommit allra mest.

Tack Johan för en god påminnelse!

Välfylld helg

Vilken fantastisk helg det har varit!

I fredags mötte jag Etiopien-missionären Magnus vid tåget och hade glädjen att ta med honom på Sörbykyrkans tillsammanshelg på Kilsbergsgården. Där fick vi del av en del glimtar och intryck från vardagen i Nakamte och kyrkans utveckling, glädje och problem hand i hand, precis som här.

När vi sedan skickat iväg honom vid lördag lunch fick vi som var kvar möjlighet att samtala om livet i Sörbykyrkan, om det vi tycker är bra och det vi önskar vore annorlunda. Efter en avslutande mässa återvände vi sen till Örebro på lördag kväll.

Söndagens gudstjänst blev också en glädjefest, där vi fick ta emot ännu en ny familjemedlem i Guds familj, lilla Alfrida, som döptes. Hennes kusiner sjöng om att vi får vara barn i Guds familj, tack vare Jesu försoningsverk. Deltagarna i tillsammanshelgen sjöng också om att Herren är vår herde och vi fick be om och ta emot syndernas förlåtelse, och be om helande och upprättelse för trasiga och sjuka. Allt detta i en salig röra, så salig och så rörig att det utlovade referatet vid kyrkkaffet från tillsammanshelgen helt kom av sig och doptårta och konfirmandintervjuer och kyrkkaffeprat tog överhanden istället.

Eftermiddagen upptogs sedan av konfirmandläsning, intervju med en journalist och sedan samtal med vår Johannelundspraktikant Simon, som helt abrupt har kastats in i Sörbykyrkans liv just denna helg, till glädje för oss och förhoppningsvis också för honom. Efter en kort sightseeing i Örebro och förbi en del av våra kyrkliga landmärken hamnade vi på Lilla Indien på norr för en välbehövlig kvällsmåltid.

När sedan lugnet lägrat sig på söndagskvällen var det skönt att få stänga av datorn, släcka lampan och vila i den gode Herdens starka och trygga famn. Allt är nåd!

En kär väns begravning

En gammal man (präst och Etiopienmissionär), som varit en av alla dem som betytt mycket i mitt liv, har fått flytta hem till Gud och idag var jag på hans begravning i Uppsala. Det blev en högtid präglad av en trygg förvissning om att frälsningen i Jesus håller inte bara i livet, utan även i döden. Dagen blev också en tydlig påminnelse om hur många människor jag har förmånen att ha i min vänkrets, människor som med sina liv på olika sätt vittnar om att Kristi kyrka inte bara är en teoretisk konstruktion, utan i allra högsta grad en levande verklighet.

Min frälsare lever,
jag vet att han lever
fast världen har sagt han är död.
Och inget kan skilja
mitt hjärta från honom
ej änglar, demoner och nöd.
Sv.ps 313