Lidande och medlidande

Sitter och plitar på morgondagens predikan om hur vi hör ihop med varandra och med Gud. Var och en är värdefull, alla behövs även om vi är mycket olika! I 1 Kor 12:12-26 använder Paulus bilden av en kropp med olika kroppsdelar för att beskriva varje enskild dels betydelse för helheten. Den här veckan har jag haft lite ont i ett knä efter min lilla inlines-vurpa i måndags. Inget allvarligt, bara skrubbsår, men ändå något som påverkar hela mig i flera dagar. ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra” skriver Paulus och syftar förstås inte på mitt knä utan på den kristna gemenskapen, kyrkan.

Och jag önskar verkligen att det vorr så, att om en lider, då skulle alla som finns runtomkring vara medlidande, men jag vet ju att det långt ifrån alltid är så. Många gånger är vi alltför självupptagna för att öht notera att någon bland våra kristna syskon har det svårt. Dessutom har vi blivit mycket skickliga på att dölja alla eventuella svårigheter, så det är verkligen inte så lätt att upptäcka dem, ens när man verkligen försöker.

Här finns en stor utmaning för var och en som ingår i en kristen gemenskap, att medverka till att det ska kunna vara möjligt att visa något av den sårbarhet vi alla bär på. Men att blotta sin sårbarhet är enbart destruktivt om det inte omgärdas av en trygg och välvillig omgivning. Därför behöver vi samtidigt arbeta för att respektfullt och i kärlek ta emot andras smärta. Som i det mesta annat handlar det om att någon måste visa vägen, någon måste våga utsätta sig för risken. Därför behöver vi varandra, för det är vi, du och jag, som är kallade att göra det.

Kroppsdelarna sitter ihop och klara sig inte på egen hand. Vi är en helhet, vare sig vi vill det eller inte. Det som förenar oss är huvudet Kristus. Utan honom kan vi ingenting göra.