Kristus i oss

Har idag förundrat mig över episteltexten från i söndags, Första Johannesbrevet 4:16-21. Att vår kärlek har sin grund i att Gud först älskat oss är grundläggande, men att ”sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen”, det är hisnande och enormt uppmuntrande. Att den treenige guden så konkret tar sin boning i oss med sin helige Ande när vi döps, det är ofattbart.

Den som är kristen kan verkligen inte berömma sig över att vara bättre eller godare än någon annan, men i den som är Guds barn bor Kristus och Kristus går inte att dölja, han lyser igenom. Inför den yttersta domen får vi, i Kristus, stå rättfärdiga tack vare hans blod. Men också här i tiden, i vardagen får vi utstråla Kristus i mötet med våra medmänniskor. I det spruckna kärlet som är jag, bor universums skapare. Och just pga min egen ofullkomlighet kan hans fullkomlighet stråla ut i rämnor och sprickor.

Uppfordrande då att sträva efter att Kristus ska bli alltmer synlig i mitt liv.

Annons