Kyska präster

Plötsligt ondgör sig folk över hur trångsynt katolska kyrkan är som vägrar ta in homosexuella män till sina prästseminarier. Men är detta verkligen något nytt, eller något att ens uppröras det allra minsta över? Katolska kyrkan diskriminerar och fördömer homosexuella verkar det som, eller? Men är det inte så att också heterosexuella män som önskar bli präster i katolska kyrkan måste leva kyskt i celibat? Och vad är det då att uppröras över att samma villkor ska gälla också för homosexuella män? Ibland blir man ju bara trött på människors vilja att missförstå.

Nu vore det inte särskilt upprörande om det ställdes liknande kyskhetsvillkor för admission också till andra kyrkors prästseminarier, åtminstone inte om det rör sig om kyrkor som håller äktenskapet högt. Att då män som lever i utomäktenskapliga sexuella relationer skulle diskvalificeras är väl inget särskilt att uppröras över? Men jag kanske är dum som inte fattar bättre?

Annons

Bra bok: Bra sex

Läser just nu en både rolig och allvarlig bok: Bra sex – allt jag inte visste om kyskhet av Lauren F. Winner. Rolig eftersom hon skriver på ett så trevligt, ja dråpligt sätt, att jag ler. Allvarlig eftersom hon behandlar ett område – kristen sexualetik – som idag är fantastiskt förvirrat och så misshandlat att det är i det närmaste omöjligt att säga något över huvud taget, utan att bli sågad jäms med fotknölarna. Nu inbillar jag mig inte att Winner går hem i alla läger, men med hennes angreppssätt borde hon åtminstone kunna ta sig förbi några, av fördomar igenslängda dörrar och bidra till ett sundare samtal om sex och kyskhet. Problemet är väl snarast att alltför få kommer att läsa boken, men det är ju ett annat problem. Jag kommer i alla fall att göra vad jag kan för att någon mer ska läsa den.