Frimodig kyrka väcker känslor

Ikväll har det varit valdebatt i Sörbykyrkan inför kyrkovalet nästa söndag. De fyra nomineringsgrupperna som ställer upp i församlingsvalet fanns på plats för att presentera sina ståndpunkter. De tre grupperna som i dagsläget finns representerade i kyrkorådet var förstås där, liksom ”bubblaren” Frimodig kyrka. Överenskommelsen var att det skulle handla om församlingsfrågor i första hand. På det viset hoppades man nog att kunna undvika debatten om t ex äktenskapet. Efter en kort redogörelse av varje grupp skulle det ges möjlighet att ställa frågor.

Helt uppenbart uppfattas Frimodig kyrka som ett stort hot emot den etablerade ordningen. Det intressanta inträffade nämligen att de tre etablerade grupperna gemensamt gav sig på FK-representanten med just en fråga som knappast rörde församlingsnivån, nämligen den om försoning i ämbetsfrågan. Med en gemensam fiende fanns det alltså ingenting som hindrade POSK, Borgerlig samverkan och S att ryggdunka varandra. Det hela blev mest pinsamt, eftersom de inte heller förmådde sig till att analysera lyssnarna bättre. Inkonsekventa och rent dumma anklagelser staplades på varandra, medan Frimodig kyrkas representant hela tid lugnt och sakligt besvarade frågorna.

Nu blev ju dessbättre resultatet att Frimodig kyrka fick chansen att presentera sitt program än noggrannare, medan vi inte fick mycket inblick i vad de andra grupperna egentligen står för, mer än floskler och oförskämdheter. Klargörande också att ingen annan än Frimodig kyrka önskar någon försoning i ämbetsfrågan. Budskapet var solklart: de som tycker fel ska ut!

Det blir helt klart en spännande slutspurt på valrörelsen. Sen får de dras med att Frimodig kyrka tar för sig.

Öppen kyrka à la (C)

Helen Törnqvist (C) skrev gårdagens Brännpunkt i SvD och för fram sina (och, får man förmoda, partiets) ståndpunkter i frågan om Svenska kyrkans prästers vigselrätt. (Referat i Dagen) Törnqvist kandiderar tydligen i höstens kyrkoval och verkar ta för givet att hon också ska bli invald. Om hon har någon kyrklig erfarenhet som skulle meritera henne att besluta om kyrkans lära och liv framgår inte, förutom att hon är centerpartist. Dessa övriga meriter lyser dessutom med sin frånvaro i hennes sätt att uttrycka sig.

Så långt har det alltså gått att de partipolitiskt förtroendevalda tror att de ska leda, inte en episkopal kyrka, utan en organisation vilken som helst. Detta blir mycket tydligt i det Törnqvist skriver. Och helt plötsligt är det inte ens kärleken som är överordnad allt annat, utan öppenheten. ”En öppen kyrka skapar öppna medlemmar och ett öppet samhälle”, skriver hon, som vore det Svenska kyrkans viktigaste princip. Och det är klart att vi ska vara en öppen kyrka, men inte öppen för allt, utan i första hand för Guds Ord och den Helige Andes vägledning. Det är ju själva garanten att kyrkan också blir en kyrka som värnar de svaga, de åsidosatta, de utnyttjade, de överkörda. Att kyrkan gör en massa bra saker beror ju inte på att kyrkan eller vi kristna skulle vara särskilt goda i jämförelse med mänskligheten i övrigt, utan på att kärlekens Herre kallar oss att följa honom också in i lidandet, misären och mörkret.

Därför blir det också så absurt när Törnqvist skriver om vikten att sätta stopp för de präster som med Bibeln som utgångspunkt inte kan tänka sig att förrätta vigslar av enkönade par. Hennes uppgift som förtroendevald (om hon nu blir det) måste ju vara att backa upp och underlätta för kyrkans präster att så gott det går fullfölja sina prästerliga uppgifter, inte försöka stoppa dem. Hur tänker hon sig att hälften (om ens så många) av kyrkans präster ska hinna viga alla de par som vill ingå äktenskap i kyrkan, om andra halvan av prästkåren är förhindrad att göra det. De ynka promille par som består av antingen bara män eller bara kvinnor kan ju knappast behöva hela Sveriges prästerskap att välja bland. Det måste väl kunna räcka med dem som gärna och glatt vill förrätta den slags ceremonier.

Vad diskrimineringsargumenten anbelangar är det bara pinsamt att en person som tänker sig ingå i kyrkans högsta beslutande organ har så liten kunskap om ämnet. Hon verkar på allvar tro att detta inte i första hand är en teologisk fråga, utan just en diskrimineringsfråga. Hade det varit det hade frågan varit löst för länge sedan, men nu är det den teologiska biten som är den svåra. Låt oss därför ägna oss åt den istället för denna kvasidebatt om diskriminering eller inte. Men det vill förstås inte partihögkvarteret, för om något sådant har de ingen kunskap där heller.

Det tragiska i kråksången är att Helen Törnqvist mycket väl kan komma att väljas in i höstens kyrkoval och att hon där kommer att förtsätta driva en partilinje som på allt försöker hindra Svenska kyrkan att vara en öppen kyrkan, öppen för Guds Ord, för evangeliet, för den Helige Ande och därmed öppen för alla människor, inklusive centerpartister och deras meningsmotståndare.

Som väl är finns det goda alternativ till de politiska partierna i kyrkovalet: här är ett.

Om folk bara fick veta

Gång på gång slås jag av vilka goda förutsättningar Frimodig kyrka har att lyckas väl i höstens val. Ändå frustrerar det mig att det skulle gå ännu mycket bättre som vi lyckades få alla som älskar Svenska kyrkan att verkligen gå och rösta. Och om de visste om att vi finns.

De allra flesta svenskar har vid det här laget ändå börjat begripa att de politiska partierna egentligen inte har något att göra i kyrkopolitiken. De hör inte dit helt enkelt. Men sen är det alltför få som tycks veta om att det faktiskt finns goda alternativ.

Jag är rätt övertygad om att många skulle inse att Frimodig kyrka verkligen är det enda vettiga alternativet i kyrkovalet, eftersom Frimodig kyrka faktiskt vågar stå för att vi behöver Bibelns vägledning också i hur kyrkan leds och de beslut som fattas. För de flesta tänkande människor är det helt logiskt: en kristen kyrkas rättesnöre måste ju rimligen vara Bibeln.

Det cyniska i det hela är att de politiska partierna förlorar röster på att folk får reda på hur det hela ligger till. Och därför tiger de. “Bättre att inget säga och de tror att vi är dumma än att öppna munnen och de får det bevisat” är en beprövad taktik i andra sammanhang. Månne den gäller de politiska partierna i kyrkovalet också?

Åtminstone gjorde de så i förra valet, då jag inbjöd till valdebatt i Sörbykyrkan. Ett av de större partierna hade sagt att de skulle komma, men när tiden var inne, ja då gapade deras stol tom. Och inget meddelande om förhinder. Men förmodligen hade de förlora många fler röster på att komma och tvingas redogöra för sitt program.

Vanligt sunt förnuft

Jag är inte så säker på att jag och Lotta Gröning delar så många teologiska ståndpunkter. Däremot är vi rörande eniga om de praktiska förutsättningarna för Svenska kyrkans liv: De politiska partierna har inget i Svenska kyrkans styrande organ att göra, det borde vara möjligt att tillhöra den församling där man själv vill vara med och kyrkoavgiften (kyrkoskatten) borde avskaffas för att ersättas av något bättre sätt att få kyrkans ekonomi att gå ihop.

Undrar om Gröning är medveten om att hon, med sina åsikter, borde rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet i september nästa år? Vad det handlar om är nämligen vanligt sunt förnuft, vilket i och för sig inte är särskilt vanligt.

Tunt Dagen

Kyrkovalet har brukat kallas ”det glömda valet”. Det finns ingen anledning att tro att det kommer att bli annorlunda den här gången. Ändå gör Dagen en ansats till att förändra saken. Fast risken är nog att den ansatsen snarast har en dövande effekt. I alla fall med den tunna presentation av de olika nomineringsgrupperna som finns med i dagens tidning.

Nog hade det gått att få till en något mer fullödig beskrivning av de olika grupperna och nog hade man kunnat ge en tydligare bild än den som träder fram i Dagens undersökning.  Det måste ju bli mer intressant att läsa om man hoppar över mellansnacket och faktiskt redovisar de olika nomineringsgruppernas profilfrågor. Nu blev det tvärt om, med ett synnerligen trist resultat. Jamen, det återspeglar väl bara verkligheten, tycker någon. Nu råkade jag faktiskt vara närvarande vid en av intervjuerna, den med Frimodig kyrkas ordförande, så jag vet att det sades en hel del annat som borde varit intressant att ta med. Därmed kan jag också förmoda att detsamma gäller för de andra intervjuade. Detta hade kunnat bli intressant och kanske utgjort ett underlag för debatt och engagemang. Det blev det inte.

Ergo: tunt Dagen, mycket tunt.

Valargument

Två veckor kvar till Stockholmsmötet, höstens stora begivenhet. Frimodig kyrka (FK) satsar frimodigt inom genren ”kristen konferens” med gudstjänst, seminarier och paneldebatt. Vilken annan kyrkopolitisk gruppering kommer sig för med något sådant? Nä, just det: ingen. Men tydligen stör det, eftersom de känner sig nödgade att komma med diverse tjuvnyp.

En norrbottnisk socialdemokrat sågade i sin blogg FKs valplattform och anklagade oss dessutom för att i första hand vara några anställda inom kyrkan. Fast jag tror ju att hennes blogg med åtföljande kommentarer snarast ger FK ännu fler röster och s färre.

Här på hemmaplan får jag höra av förtroendevalda i kyrkan att FK är emot kvinnliga präster. Det är visserligen lögn, men naturligtvis en tacksam sådan, när det handlar om att misskreditera sina meningsmotståndare. Fast jag tycker ju att det vore bättre om de istället försökte argumentera utifrån saklighet. Men kan det rent av vara så att eftersom man inte har några hållbara argument emot det FK faktiskt står för, så får man istället ta till sånt som FK inte står för? Ja, så kan det vara inom den sk kyrkopolitiken.

Fortfarande är det enda verkliga alternativet i kyrkovalet just Frimodig kyrka. Välkommen du med!

Frimodig stiftsavdelning bildad

Såja, nu har Frimodig kyrka i Strängnäs stift sett dagens ljus. I förmiddags var vi en skara som samlades i Olaus Petri församlingshem för att bilda stiftsavdelning för Frimodig kyrka, en nomineringsgrupp i kyrkovalet. På så sätt blir det alltså möjligt att ställa upp också i valet till stiftsfullmäktige och möjligen också på lokalplanet.

Nu börjar det mödosamma arbetet med att finna lämpliga personer som kan ställa upp på vallistor och inte minst viktigt, se till att folk också röstar på Frimodig kyrka, för kyrkans bästa, så att allt fler kan få lära känna Jesus och växa i sin tro på honom.