Gästerna uteblir

Nu drar det ihop sig till nytt rabalder i Svenska kyrkan och äktenskapsfrågorna.

På söndag 8 nov är det nämligen biskopsvigning här i Uppsala, både för Härnösands och Stockholms stift. Vid sådana högtider brukar det alltid komma ett antal internationella gäster, framför allt från de kyrkor som står Svenska kyrkan närmast. Men nu tackar den ena efter den andra nej till att delta och det förstås utifrån att en av de två som ska vigas lever i en homosexuell relation. De stora afrikanska lutherska kyrkorna (förutom den sydafrikanska) kommer inte, de baltiska lutherska kyrkorna kommer inte, de anglikanska kyrkorna i England och Irland kommer inte (Church of England dock skickar en vänstiftsrepresentant från Portsmouth).

Därför är det så intressant att läsa ärkebiskop Anders Wejryds kommentar i Kyrkans tidning. Ärkebiskopen verkar inte vilja tillstå att det finns ens något uns av protest i att flera stora kyrkor tackat nej till att närvara på söndag. Allt är precis som vanligt, verkar han vilja kommunicera. Och detta trots att ärkebiskopen i Irland, Alan Harper klart och tydligt hänvisar det den anglikanska gemenskapens moratorium att inte viga till biskop den som lever i en homosexuell relation.

Det finns en klar risk att Svenska kyrkan ny ytterligare isolerar sig själv i relation till våra kristna systrar och bröder runt omkring i världen, både de på nära håll och de långt borta.

Symptom – inte orsak

Sverker Tronêt skriver idag på Brännpunkt i SvD om äktenskapet som en av Gud instiftad ordning. En klar styrka i Tronêts framställning är att den på intet sätt kan kallas för homofobisk. Han klargör istället sakligt vad det är som håller på att ske i Svenska kyrkan.

Följande blir mina slutsatser av Tronêts resonemang: Genom att upphäva könskomplimentariteten manligt/kvinnligt och helt frikoppla äktenskapet från fortplantningen förändras människosynen drastiskt. Detta får naturligtvis konsekvenser och ett könsneutralt äktenskapsbegrepp är bara en av dessa konsekvenser. Könsneutrala äktenskap är alltså inte på något sätt orsaken till kyrkans urspårning, utan enbart ett symptom på något mycket mer fundamentalt, nämligen att kyrkan inte längre tar hänsyn till de gudomliga ordningar som ligger till grund för hela vårt samhälle och den västerländska civilisationen.

Jag blir trött

Säkert borde man reagera och skrika och gorma allt vad man kan när kyrkostyrelsen föreslår kyrkomötet att göra det möjligt att ingå enkönade äktenskap i Svenska kyrkan. Men mest av allt blir jag bara trött. Och fascinerad över att kyrkostyrelsen och ärkebiskopen faktiskt verkar tro på sin egen argumentation.

Förunderligt att de inte över huvud taget lyssnar på alla de goda argument som finns för att bevara äktenskapet som något specifikt för relationen mellan en man och en kvinna. Och märkligt att det på det här sätter helt obekymrat tänker köra över nio av fjorton biskopars uppfattning angående äktenskapet.

Nåja, vi får väl se vartåt det tar vägen den här gången. Helt klart är att det i nuvarande kyrkomöte finns en majoritet för förslaget, så det lär väl bli så får man förmoda.

Men ingen ska få för sig att frågan är löst i och med detta. Nej, nu kommer enskilda präster och andra att klämmas åt och anmälas för diskriminering och anklagas för intolerans och trångsynthet. Kyrkostyrelsens förslag kommer att skapa större och djupare klyftor inom den redan så söndrade Svenska kyrkan. Därför är det så paradoxalt att kyrkostyrelsen i detta nu är kyrkans största fiende. Märkligt, eller hur? Den styrelse som borde se till kyrkans bästa och slå vakt om att vittnesbördet om Jesus kan ljuda starkt och klart, den styrelsen har nu fullständigt lierat sig med den politiska makten för att kväsa och tysta det glada budskapet, evangeliet om syndernas förlåtelse och människornas upprättelse.

Man borde säkert reagera och skrika och gorma. Men när goda argument inte över huvud taget beaktas, ja då känns det inte särskilt meningsfullt. Trött blir man och uppgiven. Viktigare då att envisas med att förkunna evangelium till tro och frälsning, medan kyrkostyrelsen ägnar sig åt annat.

Syster om vigsel

Stora syster i vassen skriver klokt och eftertänksamt om den rådande äktenskapsdebatten. Hon efterlyser ödmjukhet och vilja till förståelse snarare än självsäkerhet och konfrontation. Och visst vore det eftersträvansvärt. Dessvärre är nog situationen såpass infekterad att det krävs gudomligt tålamod och vishet för att lyckas i det hon beskriver. Men låt oss då be om detta, inte ur oss själva och våra eventuella meningsmotståndare, utan från källan, Gud själv. Låt oss be om den Helige Andes vägledning, så att vi tillsammans med gott samvete kan säga att: Vi och den Helige Ande har bestämt. Det behövs ett mirakel för det, men undrens tid är som bekant inte förbi. Ergo: bön!

Biskoparna står på sig

Det här är väl ändå uppfriskande. Biskoparna står på sig (om än mycket milt och stillsamt) gentemot de politiska partierna och argumenterar klart och logiskt. Dessutom har de letat rätt på gammal socialdemokratisk argumentation och påminner (s) om vad partiet alltid tyckt, att religionen ska hållas utanför statsmakten. Nu återstår att se vad som händer härnäst.

Artikeln finns även referrerad i Dagen.

Oeniga biskopar

Nu blåser det upp till storm bland biskoparna verkar det som. Och det är då sannerligen inte en dag för tidigt. Alltför länge har de smugit omkring i otydlighetens tassemarker, utan att vilja sätta ner foten. Men tydligen har frustrationen nu nått så långt att den måste få något slags utlopp. Nu kokar det över. Igår skrev nämligen nio av dem på DN debatt, att Svenska kyrkan borde fråntas vigselrätten i och med att äktenskapslagstiftningen görs om.

Förvånansvärt tydligt och redigt formulerat dessutom. Att läsa deras förslag känns onekligen som en frisk fläkt. På något vis har de ändå insett det otänkbara i att tvinga präster att utföra sk vigslar som uttryckligen går emot Guds ord. Därför måste kyrkorna befrias från vigselrätten; annars tvingas kyrkorna till diskriminering i sin av staten delegerade myndighetsutövning.

Helle Klein och andra förfasar sig naturligtvis över detta mörkersällskap. Och idag kom moteld från fyra andra biskopar, också de på DN debatt, där de betonar hur viktigt det är att kyrkan får behålla vigselrätten. Det verkar som om de föredrar att behålla vigselrätten och använda maktnyporna för att åstadkomma rättning i prästleden. Om det är omedvetet eller inte är svårt att säga, men nog känns det rätt kymigt att våra biskopar är beredda att dagtinga, inte bara med sina egna, utan även med sina prästers samveten och teologiska heder.

Bloggaren Bengt skriver däremot klarsynt om den uppkomna debatten.

Nu väntar vi förstås alla på var ärkebiskopen Anders Wejryd ska ställa sig. Frågan är om han vågar välja sida, eller om han hittar något slags förevändning för att inte ta ställning. I och för sig har han väl redan sedan tidigare förordat en linje i harmoni med ”de fyras”, men det var ju faktiskt innan den aktuella konflikten kom i dagen.

Hur som helst innebär den uppkomna sprickan i biskopskollegiet en ny situation, där det är svårt att förutsäga som komma skall härnäst.

Slutröstat i GP

Nu verkar det alltså som om GP avslutat röstningen om könsneutral äktenskapslagstiftning. Dock utan att redovisa något slutligt resultat. Fast det var ju intressant så länge det varade. 😉

Nog blir man nyfiken om det beror på att frågan inte längre anses ha något allmänintresse, eller om resultatet blev så långt ifrån vad svenskarna ”egentligen” tycker, eller om GP:s server kanske inte klarar av att hantera över 15.000 svar, eller om det möjligen utövades påtryckningar från något håll om att avsluta det hela? Ja, man kan ju alltid fundera.

Fortsätt rösta i GP!

Fastän GP:s omröstning om könsneutrala äktenskap har tagits bort från den tidigare länken går det fortfarande att rösta här. (Tack till HH som gjorde mig uppmärksam på detta.) Vi får väl se hur länge den länken kommer att gälla… Just nu har nejsidan inte mindre än 62% av de 14819 rösterna. Blev det för känsligt att ha omröstningen kvar månntro?

Äktenskapsrösta i GP!

I GP kan du rösta om du tycker att det är dags att införa en könsneutral äktenskapslag eller inte.

(10 nov: Uppenbarligen funkar inte länken ovan längre. Se istället bloggen ovan.)

Intern moderat kritik

Regeringens icke-förslag angående äktenskapslagstiftningen får nu intern kritik från en grupp moderata riksdagsledamöter på Brännpunkt i SvD. Och visst är det svårt att förstå varför det är så viktigt att kyrkor och samfund ska fortsätta förätta vigslar, i synnerhet som det finns så många olika uppfattningar om vad äktenskapet verkligen innebär, både teologiskt, sociologiskt och kulturellt. Även ärkebiskopen får sig en känga för att vara inkonsekvent i sin hållning. Det är svårt att inte känga med…