Köpalaver

Efter Stockholmsmöte och retreat är det åter ”vardag” igen. Hamnade i en dispyt när jag stod i kö på banken för att kvittera ut kyrkans handkassa.  När jag närmade mig kassan stegade en odåga till yngling hävdade fram och med bestämdhet hävdade att han stod före mig i kön, fastän han ända sedan jag kom in på bankkontoret suttit vid bakre väggen och pratat i mobiltelefon. Där hade jag stått i tjugo minuter och väntat, medan han uppenbarligen betraktat sig som köande före mig, fastän sittande på en soffa i bakgrunden.

Håhåjaja, varför ska man bråka? Ja, men just i dag kände jag inte för att vara överseende. Och det som störde mig mest var att han faktiskt trängde sig före alla dem som stod omedelbart efter mig i kön.

Sen kvitterade jag ut handkassan och chansade på att det möjligen skulle finnas eltejp på ICA, så att jag skulle kunna laga den trådlösa mikrofonen i kyrkan, men jag får leta någon annanstans istället. Vardagen är sig lik. Nu laddar jag för övernattning med konfirmanderna här i kyrkan. Det blir lovsångs- och förbönsgudstjänst ikväll och senare filmvisning. Imorgon kommer vi att avhandla den bibliska historien och förhoppningsvis hinna med en och annan lek eller tävling.

Konfirmation

Idag har vi haft konfirmation i Sörbykyrkan. Åtta stycken tonåringar i vita kåpor gjorde det jättebra och fint med sina föredrag om centrala kristna ämnen. Släkt och vänner var samlade från när och fjärran, kyrkan var fullsatt och värmen var tryckande, trots mesta möjliga luftgenomströmning. En typiskt lyckad konfirmation skulle man kunna säga. Och vore det inte mer än så vore det ändå fint.

Men tänk att vi förutom denna yttre högtidsupplevelse också fick vara med och be för åtta konfirmander och bekräfta dem som delaktiga i den heliga kristna kyrkan. Vi fick lägga våra händer på deras huvuden i bön om den Helige Andes uppfyllelse och vi fick tillsammans med dem ta emot Jesus själv i brödet och vinet. Vi blev plötsligt delaktiga i den kosmiska gudstjänsten, där den treenige Guden lovsjungs av himlens härskaror och alla helgonen i evigheters evighet.

Det som vid första anblicken kunde se ut som en hyfsat stor församling i lilla Sörbykyrkan blev, med trons ögon, en hisnande syn inför Guds tron. Och jag fick vara med.