Livskraft i Svenska kyrkan

De senaste dagarna har jag till stor del tillbringat på Livskraft-läger i Lötenkyrkan i Uppsala. Det har varit ett härligt läger på många sätt. Det som slagit mig allra tydligast har varit alla de fantastiskt duktiga unga ledare som hållit i trådarna. Från stort till smått, allt har skötts med engagemang och ansvar, glädje och hela tiden med en innerlig omsorg om lägerdeltagarna. Vilken fantastisk skola i kristet ledarskap dessa läger är! Det skulle behövas många fler sådana här läger runt omkring i vårt land, förstås för att vara ungdomar behöver dem, men minst lika mycket för att kyrkan behöver dem. Mer livskraft i Svenska kyrkan helt enkelt!
(Se även missionsföreståndarens blogg, här)

Ny J-lundsrektor

Att byta rektor kan innebära stora omvälvningar. Det gäller nog vilken skola som helst, men inte minst på ett teologiskt seminarium där olika ideologiska krafter slåss om tolkningsföreträdet. Att Johannelund söker ny rektor har varit klart en tid, men inte förrän idag fick vi reda på resultatet: Tomas Nygren. Och säkert är det många som drar en lättnadens suck över att det blev ett så stabilt och säkert namn.

Med Nygren i ledningen kommer Johannelund kunna fortsätta utvecklas som teologisk högskola, samtidigt som kontinuiteten och kontakten med EFS-rörelsen bibehålls intakt. Han är även en garant för att skolan inte glider iväg i liberalteologins moras, utan kommer att stå kvar på det bibliska hällebergets stabila grund.

Största nackdelen med Nygren som rektor är väl att han knappast kommer att kunna fortsätta som EFS ordförande, vilket han (så vitt jag kan förstå) skött med den äran.

I övrigt är det bara att säga: grattis Johannelund och grattis EFS! Att säga grattis till Tomas känns inte helt självklart med tanke på uppgiftens svårigheter, men nog kan man ana att rollen som rektor på Johannelund kommer innebära en hel del glädje också. Det är i alla fall min bön och min förhoppning. Alltså: Grattis Tomas!

Välfylld helg

Vilken fantastisk helg det har varit!

I fredags mötte jag Etiopien-missionären Magnus vid tåget och hade glädjen att ta med honom på Sörbykyrkans tillsammanshelg på Kilsbergsgården. Där fick vi del av en del glimtar och intryck från vardagen i Nakamte och kyrkans utveckling, glädje och problem hand i hand, precis som här.

När vi sedan skickat iväg honom vid lördag lunch fick vi som var kvar möjlighet att samtala om livet i Sörbykyrkan, om det vi tycker är bra och det vi önskar vore annorlunda. Efter en avslutande mässa återvände vi sen till Örebro på lördag kväll.

Söndagens gudstjänst blev också en glädjefest, där vi fick ta emot ännu en ny familjemedlem i Guds familj, lilla Alfrida, som döptes. Hennes kusiner sjöng om att vi får vara barn i Guds familj, tack vare Jesu försoningsverk. Deltagarna i tillsammanshelgen sjöng också om att Herren är vår herde och vi fick be om och ta emot syndernas förlåtelse, och be om helande och upprättelse för trasiga och sjuka. Allt detta i en salig röra, så salig och så rörig att det utlovade referatet vid kyrkkaffet från tillsammanshelgen helt kom av sig och doptårta och konfirmandintervjuer och kyrkkaffeprat tog överhanden istället.

Eftermiddagen upptogs sedan av konfirmandläsning, intervju med en journalist och sedan samtal med vår Johannelundspraktikant Simon, som helt abrupt har kastats in i Sörbykyrkans liv just denna helg, till glädje för oss och förhoppningsvis också för honom. Efter en kort sightseeing i Örebro och förbi en del av våra kyrkliga landmärken hamnade vi på Lilla Indien på norr för en välbehövlig kvällsmåltid.

När sedan lugnet lägrat sig på söndagskvällen var det skönt att få stänga av datorn, släcka lampan och vila i den gode Herdens starka och trygga famn. Allt är nåd!