Bekännelser

Håller just nu på att läsa den berömda ”Bekännelser” av Augustinus av Hippo. Tidigare har jag nog tänkt att det är en rätt torr och tung bok, men tänk så fel man kan ha! Att jag kommit undan den så länge! Den är verkligen en guldgruva av klokhet och vishet om människans tomhet och hopplöshet utan Gud.

Kanske kan det vara på sin plats med en (i sammanhanget helt naturlig) bekännelse om att jag tänkt att en så gammal bok knappast kan ha något viktigt att säga mig? I mitt högmod har jag alltså (om än omedvetet) inbillat mig att jag skulle vara mer upplyst, klartänkt eller rent av andlig än vad självaste den gode Augustinus var på sin tid. Men jag har fått tänka om. Än en gång har jag fått nåden att upptäcka att vad andra har tänkt och formulera före mig är en hjälp också för mig att uppfatta och förstå verkligen och vad det är att vara människa i relation till universums Skapare.

Pepparkakskyrka årgång 2007

Pepparkakskyrka 2007Såja, till slut blev den färdig, en något mer komplett pepparkakskyrka än fjolårets. Bättre vet jag inte, men viss utveckling har skett på en del håll, medan annat har försämrats. Att jag fick god hjälp i starten gjorde det hela lättare.

 Å andra sidan är det möjligt att just den hjälpen ökade risken för allmänt pepparkakshögmod, så att projektet svällde ut jämfört med förra året. Årets pepparkakssörbykyrka illustrerar faktiskt originalet i sin helhet, med undantag för klockstapeln. Högmod möjligen, men det lär nog tas ifrån mig så snart jag ger mig på projektet att flytta hela bygget just till Sörbykyrkan. Risken för ras torde vara överhängande, såvida inte högre makter håller sina skyddande händer över det hela, eller ännu hellre under det hela. Ändå är det just det våghalsiga företaget jag har för avsikt att ge mig i kast med, något annat är liksom inte att tänka på.

Nåja, högmod eller inte, arbetet har varit just så frustrerande och pilligt som jag befarade, men också så avkopplande och befordrande av kreativa idéer som jag hoppades.