Världens bästa

Det var många som gick ur Svenska kyrkan förra året. Och så lär det fortsätta, verkar det som. Enligt SvD påstår Erica Brundin, planeringschef för Svenska kyrkan, att det inte går att göra något åt antal utträden. Och det får hon förstås både säga och tro. Men tänk så spännande det hade varit om hon istället hade vågat anta den utmaning som ligger i utträdessiffrorna.

De går att vända och det handlar om att se till att allt fler svenskar får upp ögonen för evangeliet om Jesus Kristus! Världens rikaste kyrka har enastående möjligheter att presentera världens bästa budskap på världens bästa sätt till världens mest sekulariserade befolkning. Guldläge tycker jag det verkar som. Satsa på evangelisationskampanjer! Satsa på att fylla kyrkorna med liv! Men icke! Vi ska visst bara passivt se på när svenskarna, en efter en lämnar den kyrka som lagt grunden till det välfärdssamhälle vi idag lever i och i så hög utsträckning tar för självklart.

Annons

Svenskkyrkotillhörighet

DN skriver idag om de tio församlingar med högst kyrkotillhörighetsgrad och de tio med lägst kyrkotillhörighetsgrad inom Svenska kyrkan. Att andelen kyrkotillhöriga är olika i olika församlingar är inget konstigt. Att skillnaderna är så stora som mellan Västra Skrävlinges 18,1% och Holms 100% kanske är förvånande för någon. Men vad drar vi för slutsatser? Att det är bra att vara en liten församling? Att Rosengård är ett undantag? Eller möjligen att Svenska kyrkan inte längre är en folkkyrka, utan en kyrka som alla andra och att vi behöver finna nya vägar att nå människor med evangelium? Ja, det kan man fråga sig…

Dopkris är kyrkkris

Att Svenska kyrkan tappar alltmer mark i det svenska samhället är det ingen tvekan om. På Allt om barns hemsida kan man idag läsa om hur också dopfrekvensen blir allt lägre. Under 2007 döptes endast 62,3 procent av alla födda i Sverige, den lägsta siffran någonsin sedan hedendomen, kan man väl förmoda.

Men sorgligast är ändå att se den fullständiga handfallenhet som Svenska kyrkan uppvisar som svar på dessa och många andra, mycket alarmerande statistiska uppgifter. Vi ska tydligen tävla med blöjreklamen är biskop Lennart Koskinens svar.

När ska det gå upp också för kyrkans ledning att det är förkunnelse av evangelium som är nyckeln? Det är Jesus Kristus som är svaret. Det är på honom vi måste peka i allt vi gör och målet måste vara att fler människor ska komma till en levande tro på honom. Bara då kan Svenska kyrkan komma i en sund balans, både vad gäller medlemsstatistik och ekonomi.

Var är Jesus?

Bra att krismedvetandet börjar vakna, men var finns Jesus? Jag hade hoppats att biskop Koskinen inte i första hand skulle presentera management-strategier, utan en uppmaning till bön och till evangelisation. Jesus måste få stå i centrum, annars är det ingen mening att få folk till kyrkan, men kanske är det för mycket sekt över Jesus för att han ska passa i Koskinens kyrka?